Idag gav jag fingret åt en sur gubbe. Jag hade kämpat mig upp för helvetesbacken i Torsvik, gav redan upp efter typ halva idag, kände mig helt slut i benen. Anyhow. Jag leder cykeln upp en bit, och när backen planar ut hoppar jag på igen.

En bit framför mig går en gubbe på kryckor med sin fru och dotter. I bredd!
Jag plingar lite försiktigt i god tid, för jag vet hur man kan hoppa till när man själv promenerar och får en spontan ringklocka i örat. Frun och dottern flyttar fint på sig, men gubben ska jävlas.

’Här är ingen cykelväg, cykla på gatan’ gapar han. ’Det finns plats för oss allihopa’ säger jag. ’Neeej’ surar han och då åker fingret upp. Så bara! Kunde inte hejda mig. Armen rakt upp i luften och finget ba – smack, medans jag cyklade vidare. MYCKET tillfredsställande. Fatta om jag hade körkort? Hua…