Alltså, 8 månaders-fasen, what the fuuuuuck?! Det gapas och skriks stup i kvarten. Igår var han heeelt galen! Inte sitta och leka på golvet, inte sitta i vagnen och absolut inte sova. Eddie var och fiskade på morgonen, och vid 11-tiden ringde jag i panik och sa ”du får komma hem nu, han är galen. Han vägrar att somna. Jag sätter mig på balkongen nu tills du kommer hem, jag står inte ut med hans skrik”. Så illa var det alltså igår.
På eftermiddagen åkte vi iväg till Elfviks Gård för att titta på djuren. Harry måste ha spräckt lammens små trumhinnor när han protesterade vilt. Folk med egna ungar som gick förbi kollade ner i vagnen för att se vad vi gjorde med vårt stackars barn. Värsta cirkusen. Ska börja köra med midjeväska och ta betalt när förbipasserande blir nyfikna.
Det slutade med att han fick hänga på Eddie i Björnen, då gick det bra. Problemet är bara att Harry väger typ 10 kg nu (får veta exakt på torsdag då vi ska på 8-månaderskontroll) och vi orkar helt enkelt inte kånka omkring på honom dagarna i ända. Men, jag försöker komma ihåg: ”Det är en fas, det är en fas, det är en faaaaaaas”… Den värsta fasen hittills, kan tilläggas. Pust.
Fy faan. 10 mån krisen var värst hitills – och alldeles för lång. Jepp, jag har nog åldrats 10 år under astrids första år. Love it
Guuud va skönt att höra att det finns fler som har det kämpigt nu! Har börjat oroa mig för att Bosse alltid kommer vara så här jäkla gnällig, klängig, mammig!! Men som du säger, det är en fas (som gärna kan få gå över NU)
Inget duger, matning slutar alltid i illvrål, försöka natta honom på kvällen har blivit ett projekt på flera timmar som slutar i att vi gråter allihop typ, inte ens babysimmet var kul längre tyckte Bosse som surade omkring i vattnet..
Jaja, det är kämpigt med barn och man får försöka fokusera på de stunder när de är rara glada små frön som ger så mycket energi! Ett skratt och man orkar ett par timmar till.. :)
Kämpa på, en dag i taget :) Kram!