I helgen sa vi hej då till Harrys liggkorg. Den började bli lite väl trång för honom. Han fick nätt och jämt plats, men när han börjar röra sig och korva runt åkte han han ner, och då tryckte han med fötterna mot kanten och spände sig som i en båge. Inte så bekvämt kanske. Så bye, bye till den och hello sittdel!

Han gillar att kunna sitta upp och se vad som händer, och det är bra att kunna avleda honom när han börjar bli missnöjd. Tjoff – så höjer jag upp honom sittläge och förhalar förhoppningsvis en skrikfest på tunnelbanan eller bussen. Hur bra som helst :) Det enda som är lite bökigare är om man måste plocka upp honom, då ska åkpåsen öppnas, bygeln lossas och selen knäppas upp. Det tar lite längre tid än att bara plocka upp honom ur liggkorgen, men, förhoppningsvis ska jag väl slippa det nu när han kan se vad som händer utan att behöva vara i min famn :)

Puss