Tidigare idag pratade jag med min BVC-sköterska. Jag ringde henne igår och bad henne ringa upp mig då jag hade frågor om sömn. Hon ringde idag när jag var hos min syrra och när hon frågade hur det var med mig och Harry brast det. Jag började störtgråta! ”Uääääääwwwwww-det är inte alls bra-snyft-uääääääwwwww jag är så trött-jag orkar inte-buhuuuuuuuuuu-uuuäääääwwwww”. Jag lät typ värre än Harry ;)

Jag förklarade läget och hon sa att han det kan vara så att han bara vill snutta på natten, men att det lika gärna kan vara så att han är hungrig, att det faktiskt är normalt att han fortfarande vill äta på natten. Hon sa att hon förstod precis och det känns faktiskt som att hon gör det på riktigt, att det inte bara är något hon säger. Och att det är måååånga föräldrar med samma problem! ”Det kommer att bli bättre – snart börjar ni med smakisar och det kommer ge bättre mättningskänsla och det kommer inte att vara såhär för alltid”. Efter en kvart med henne i luren torkade jag tårarna och ryckte upp mig lite.

Jag och min syster hade under dagen diskuterat hur jag skulle kunna få sova mer (utan att behöva bråka med flaskan igen som han inte vill ha – tack men nej tack) och kommit på en plan som jag lade fram för min BVC-sköterska. Hon tror att det absolut kan fungera och jag hoppas verkligen VERKLIGEN! Berättar mer om planen sen. Nu ska jag lägga upp benen i soffan och v-i-l-a medan Harry fortfarande sover.

Puss