Eddie kom hem från jobbet lite tidigare idag. Han visste hur jobbigt jag hade haft det med Harpan och ville hjälpa till. Min fina älskling. Vi låg i sängen när Eddie kom hem och jag var tvungen att schasa ut honom eftersom Harry äntligen höll på att somna. Det fanns liksom inget han kunde göra precis då. Utom att teckna ”I love you” från sovrumsdörren :)
Harry vaknade till titt som tätt och ville snutta sig till sömns och jag lät honom fast det går emot vad vi tränat in på kvällarna. Man man får liksom ta till det som funkar när det krisar. När han vaknade efter ca1,5 timme var han lite gladare. Och ännu lite gladare blev han av att se Eddie. Han älskar sin Pappa! Efter att de lekt en stund brakade det till ordentligt i Eddies knä – dunderbajset Allan! Fan alltså, att jag inte fattade det tidigare idag – det är ju säkert därför han inte kunnat sova och varit så gnällig! Han hade inte bajsat sedan i lördags ju. Det är inte lite dålig man känner sig nu…
Efter att ha näst intill fyllt en blöja till bredden var han glad igen. Eddie underhöll honom medan jag var och tränade och när jag kom hem badade han, fick lite mat och sedan somnade han på 5 minuter. Duktiga, duktiga bebis!
Nu ska jag pussa lite på Eddie innan jag också går och lägger mig. Det har varit en lång dag.
