Söndag
Igår lade vi Harpan i sin egen säng. Vi har prövat att göra det då och då och det har funkat sådär. Ibland helt OK och andra gånger inte alls. Han protesterar alltid, mer eller mindre, och vi orkar helt enkelt inte höra honom skrika så vi ger med oss, plockar upp honom och lägger honom i vår egen säng och så får han somna som han vill – med min tutte i munnen, i vår säng.
Igår stålsatte jag mig och läste massor (på Vårdguiden bland annat) om vikten av att vara konsekvent. Jag kände mig väldigt peppad och vid gott mod när vi satte igång med hans kvällsrutiner. Lite lek, lite gos, ett bad, ny blöja, mer gos, mat och GOD NATT!
Istället för att ligga ner i sängen om amma honom satt jag på sängkankten med honom på en kudde i famnen. När ätandet övergick till snuttande drog jag ut tutten och lade ner honom i sin säng. Jag sa ”god natt, sov så gott” och lämnade rummet.
Han blev ursur och gapade och skrek en stund. Det var inget riktigt gallskrik utan mer ett jämrande och gnällskrik. Jag gick in vid 1-5 minuters mellanrum beroende på vilket skrik han gav i från sig. Jag var nära att kapitulera efter ca 30 minuter men precis då somnade han! LYCKA! Somna i egen säng – check.
Nästa uppgift var att få honom att sova där hela natten, vilket han aldrig gjort tidigare eftersom jag lägger honom hos mig i sängen vid första nattmålet, och sedan är jag för trött för att flytta tillbaka honom utan somnar…
Igår ville han ha mat redan klockan 23.07, jag hade inte sovit mer än en timme. Vaknade, lyfte upp honom och lade på en kudde i famnen, gav honom mat (det tar bara 5-10 minuter nuförtiden) och när han började snutta gjorde jag om samma procedur: Drog ut tutten och lade ner honom i sin säng. Det var mycket lättare den här gången, jag tror faktiskt att han somnade direkt.
Samma sak klockan 01.12, 03.34, men vid 06-tiden lät jag honom ligga kvar i sängen för att jag var rädd för att han skulle bli pigg annars, och jag hade ingen lust att gå upp. Han käkade och somnade om till typ 07.45 innan han började pladdra och vifta med armar och ben, så då gick vi upp.
Sammanfattning av Operation sova i egen säng, 1:a natten: Det känns bra! Visst är det jobbigt att höra honom skrika, men det går ju över. Och efter allt jag läst kommer det att gå lättare och lättare. Ser redan fram emot natt nummer 2!
Hepp!
Svar Nina: Hur gammal är er lille kille? Jag läste på Vårdguiden att man kunde börja lära dem att somna i egen säng från 3-4 månader och nu är Harry 14 veckor.
Längtar tills han somnar utan skrik och gap, att han lär sig att lugna sig själv och att bli trygg.
Berätta gärna hur natt nummer 2 går för er!
Kram
Min lilla äter också bara i 5-10 minuter. Det handlar inte om hur länge de små äter utan hur fort och effektivt de suger. Vi vuxna är ju likadana, vissa äter fort och andra låååångsamt.
Svar Emma: Han äter bara 5-10 minuter på dagarna oxå. Och ja, vi har provat alla nappar som finns, men han vill inte. :(
Om han bara äter så lite om natten, är du säker att han är hungrig, kanske räcker med napp? Vi gjorde så med vår son när han slutade äta på natten och det gick jättebra direkt :)
Vilket sammanträffande. Vi gjorde samma ”mission” som du igår. (helt omedveten om att metoden hade ett namn, TASS) Vi har vaggat C till sömns i famnen fram tills nu. Men vår son är lika glad i mat som din = Tungt för rygg och nacke! C har alltid sovit själv i vaggan men inte somnat där. Nu fick vi råd av BVC att testa detta. Visst är det skitjobbigt med skrik o ledsna bebbar, men tänk när det fungerar. Så skönt! Vi höll på en timme igår och räknar med samma ikväll.
Jag har hört mycket gott om något som kallas TASS-metoden (du kan ju Googla:)). Kanske skulle vara något för er om ett tag, för den rekommenderas först från att bebisen är 6 månader tror jag.