Han är vaken! Nästan iallafall!

Idag när vi kom till sjukhuset ville doktorn prata med oss innan vi gick in. Hon berättade att de bytt hans sömnmedel igår till en sort som han vaknar fortare av när det väl var dags. Och det var dags redan i morse.

När jag kom in var han typ vaken, ögonen var öppna men han kunde inte riktigt fokusera. Han rörde sig och försökte lyfta armarna och försökte hosta. Svårt med massa slangar ner i lungorna.

Det var verkligen hemskt att se honom så! Att han tyckte allt var sjukt obehagligt var så uppenbart. Och jag kunde inte göra något förutom att klappa på honom och försöka lugna honom när han fick sina hostattacker. Kan inte ens föreställa mig hur äckligt det måste vara att försöka andas med slangar hela vägen från munnen och ner i lungorna…

Tydligen ser det värre ut än det är. Tur, för det ser verkligen v i d r i g t ut.

Läkarna hoppas att de kan ta bort tuben imorgon eller på tisdag, och i så fall slipper han en trakteomi. Hoppas!

Hoppas han är ännu lite bättre ikväll, min stackars älskling.