Hopplöst – hoppfullt!

Förra lördagen kändes allt ganska hopplöst, likaså i fredags… Istället för att tänka ’när’ Eddie blir bättre ’när’ Eddie vaknar började jag tänka ’om’ Eddie blir bättre, ’om’ Eddie vaknar…

Jag har inte vågat fråga doktorn rakt ut om det är så att han kanske aldrig blir bra… Tills igår. All oro höll på att äta upp mig inifrån så jag var tvungen att fråga. Tvungen att få det ur mig.

Doktorn sa att han kommer att bli bra, att det bara är en fråga om tid! För första gången grät jag av lättnad sedan vi kom hit. Doktorn sa även att människor kan dö av astma och att det varit väldigt kritiskt, men att de i nuläget inte ser några skäl till varför han inte skulle bli bra. Tid, tid, tid…

Nu ska jag försöka slå ihjäl lite tid genom att sola ryggen, har köpt en Kermit-grön luftmadrass som jag ska flyta runt på i poolen en stund. Sen till sjukhuset igen.

Vakna, äta, sola, sjukhuset, äta, sola, duscha, sjukhuset, äta, sova. Så ser mina dagar ut här…


– Posted using BlogPress from my iPhone

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. mammatill3

    Skönt att det börjar bli bättre… Hoppas han kan vakna snart så att ni får vara med varandra igen…

    Ja ta dig en stund och vila det behöver både du och bebisen…

    Tänker på er

    Kramar