Det är en del kvar att fixa här i bloggen, till exempel mina arkiv med inlägg från 2010 fram till nu. Ni som känner mig och har följt bloggen länge vet ju allt, men alla ni nya – kolla in arkiven när dom är på plats.

Först och främst vill jag säga att det så skönt med ny adress, verkligen på tiden! För mina nya läsare vill jag berätta lite om mig själv och om hur det hela började. Stanna kvar så drar jag igång.

Sommaren 2010 bestämde jag och min kille Eddie oss får att försöka bli gravida, och det var i samma veva drog jag igång en blogg som fick heta ’Deer – från ägg till fullfjädrad bebis’ på en konkurrerande bloggportal.

Jag fick många läsare direkt och hamnade i toppen typ samma vecka med en av de mest lästa bloggarna på portalen. När vi plussade i januari sköt läsaranralet i höjden än en gång, och än idag är min blogg riktigt poppis.

I 6 månader fick ni läsa om den där jävla mensen som kom. Den där jävla mensen som inte kom, och som sedan kom i alla fall. Och när vi äntligen plussade i januari 2010 fick ni läsa om det också. I 9 månader efter det fick ni läsa om min graviditet. Om hur Eddie var nära att dö på Ibiza, när jag var i vecka 16. Om den första sparken som också kom där, och om allt det omysiga som förstoppning och spyor. Om alla besök hos barnmorskan. Om vattnet som gick, om bebisen som inte ville komma och stannade kvar i 10 dagar extra.

Sedan kom han äntligen. Vår lilla Harpan. Den 25 september 2011 slog han upp sina bruna på BB-Stockholm, och jag delade så klart med mig av det också. När han var här skrev jag inte om rosa fluffiga moln, utan om hur jobbigt jag faktiskt tyckte att det var. Om sömnbrist. Tålamod, eller brist på detta, och om hur FÖRJÄVLA ont det faktiskt gör att amma i början. Det var ingen som berättat för mig?! Alla bara pratade om hur u n d e r b a r t och m y s i g t det var med en liten bebis. Att det var jobbigt också, inte bara helt lovely hela tiden, var det ingen som vågade erkänna…

Jag tog mig igenom alla sömnlösa nätter, blev av med alla 26 gravidkilon och nu har Harry precis fyllt 1 år. Tuttarna sitter på plats igen (nja, typ i alla fall) och det är dags att kliva ur ’bebisbubblan’. Dags att ta bloggen till nya höjder. Och därför är jag här, hos Charlotta och Katarina på Loppi.se. Och jag känner mig så välkommen :)

This is she, this is me.

Puss