Alltså det här med trots. För jäääävla jobbigt! Harry blir arg (frustrerad) för minsta lilla grej, det kan vara allt från att en stol inte går att balansera på t.ex. hans lilla motorcykel, till att snörena på vinterstövlarna hänger fel. Han slänger sig på golvet, skriker och slåss.
Jag vet att man i sådana situationer ska försöka hålla sig lugn, jag vet att det är mitt jobb som mamma att vägleda honom, visa vad som är rätt och fel, men alltså ibland så är det en riktigt prövning! Typ som idag.
Han lekte med en väska och blev arg när den inte hängde på axeln som han ville, och kastade den i golvet. Sedan bröt helvetet loss. Han han började skrika, slog i golvet, slog väskan, kastade nallen och sedan försökte han få mig att plocka upp grejerna. Jag satte mig på golvet och sa att han fick hämta tillbaka sakerna själv, att man inte kastar sina leksaker så.
Han blev ännu argare när jag inte gjorde som han ville. Han skrek, skrek och skrek. Och när han fattade att jag inte skulle plocka upp grejerna testade han nästa grej, att be mig hämta nappen, hålla handen, komma, säga att han hade ont i fingret, att jag skulle blåsa, måla men jag satt kvar och sa att han fick komma till mig, men nej.
I 30 minuter höll han på, men till sist hämtade han sina grejer och kom och satte sig i mitt knä på golvet och kramades. Jag var så nära att ge upp och göra som han ville, men jag stålsatte mig och höll ut. Tänker att det är lika bra att ta det här jobbiga nu innan lillasyster kommer. Om det nu blir lättare?
När man är 2 år kan man liksom inte styra och ställa allt, hur gärna man än vill. Note to self: Trots är utveckling, trots är utveckling…
Hur gör ni när era barn trotsar (läs utvecklas…)?
Avleder ni, eller visar ni att ni finns där och låter ni dom lugna ner sig själva?
Lugnet efter stormen ♥
Ja hundar och ungar ska faktiskt till en del uppfostras lika fakyiKt. Det lät bara så roligt :)
Usch jag är superdålig på att hantera trots, jag blir ofta arg och gör precis så som man inte ska…suck. Svårast är när hon slåss tycker jag, då blir jag ledsen och känner hur det bränner bakom ögonlocken. Men man måste ju tänka på att de är så små och inte menar något illa. Superbra att få tips så här om hur man kan hantera utbrott!
Ha en bra dag :)
Hehe vi har en 3-åring och ni börjar det lugna ner sig. Kanske haha!
Ibland funkar det att låta honom ha sitt utbrott, det är mest skrik. Ibland hjälper det att faktiskt erbjuda honom famnen, då lugnar han ner sig och man kan prata om varför han inte får det han just ville göra.
Men man är ju bara människa, ibland blir man ju själv arg och det måste man ju också få bli. Världen är ju inte tålmodig och pedagogisk. Oavsett så försöker vi prata om det efteråt med honom, varför han eller vi blev arga. Och upprepa mantrat: trotsärutveckling, trotsärutveckling, trotsärutveckling… :)
Har en trotsig tvååring här hemma oxå som kastar allt som han kan få tag på när han blir arg. Igår hade vi en väldigt jobbig dag här hemma då ingenting dög och han vart förbannad var femte minut kändes det som! Kan inte direkt påstå att jag hade lika bra tålamod som dig då. Tur att min sambo har en ängels tålamod :-)
Du, mitt tålsmod är oftast runt 3 cm, men jag försöker och ibland går det :) Det är tur att man är två, tänk att klara av allt detta själv! En eloge till alla ensamstående.
Kram
Haha kasta russin! Förlåt men jag tyckte den iden var lite speciell :)
Kanske du kar men tycker mer det låter som att det passar på hundar!
Hundar och ungar har ibland vissa likheter :D Jag har dock inte för vana att ge barnen mat från golvet, tro det eller ej :)
I mina bästa stunder är jag tålmodig, superpedagogisk och lugn. I mina värsta stunder går jag tillmötes direkt för att jag inte orkar just då. Men oftast gör jag mitt bästa för att vara konsekvent.
Åh vi har också haft en sån dag..en timma tog det innan hon lugnade sig. Tur att dom är så söta^^
Och ett tips när man bara inte orkar hantera mer trots (för vissa dagar håller man ju på att få psykbryt) är RUSSINREGN! Ha lite russin eller annan valfri muta i fickan, och när han är på väg att gå i baklås så vrålar du RUSSIN och kastar ut några på golvet. De kommer liksom av sig då, hehe. Ett billigt trick till krissituationer :)
Hej! Jag brukar (eller försöker i alla fall…) tänka mig in i hur det känns när hela världen är emot en. Och vad behöver man då? En allierad så man slipper vara ensam. Ryggsäckar verkar väcka vrede hos tvååringar för min blir lika galen när den hänger snett! :) När hon har kastat den i golvet brukar jag sätta mig på huk hos henne och skälla på väskan ”Men dumma väska som inte hänger bra! Blev du också arg på väskan?” Ofta rinner ilskan av då.
Jag håller helt med dig om att inte låta tvååringen ställa och styra. De behöver vägledning. Om det är en utbrott som inte går att ”pakta” sig igenom, så sätter jag mig bredvid på golvet om jag har möjlighet. Då kan jag hålla koll på hon inte gör illa sig plus att jag visar att hon inte är ensam.