Harry somnade efter en del om och men i sin egen säng igår. Han var lite upprörd och ledsen en stund, men somnade till slut. Han vaknade vid 22.30 ungefär och då plockade jag över honom till mig. Gav mat. Och somnade om. Jag orkade helt enkelt inte med eventuellt skrik och gap. Att få sova har blivit så viktigt för mig så jag vågar helt enkelt inte riskera att missa fler minuter än nödvändigt. Men vi får ta nya tag när boken ”Somna utan gråt” som jag klickade hem igår kommer. Då jäklar säger jag bara.
Nu: kaffe!