Dagen började med frukost och poddinspelning hemma hos Kenza och sen behövde jag skynda mig hem till Vienna.
Efter någon timma kom Mimmi och vi jobbade lite samt hade ett möte med Matilda från Loppi. Dagen har gått bra men fasiken vad trött jag varit. Har sovit så himla dåligt dom senaste två nätterna och jag känner verkligen hur psyket inte orkar med.
Jag är så himla slut i kroppen! Inte bara fysiskt men psykiskt också. Och det sjuka är att det verkligen är sömnen som påverkar en. Dåligt med sömn kan verkligen förstöra allt.
Hatar att inte känna mig på topp för jag vet att jag levererar sämre och jag är nog inte en jätte rolig människa att vara runt. Känner mig så himla elak som säger såhär men fan vad skönt det hade varit med lite egentid.
Jag känner verkligen att jag behöver avlastning. Jag orkar verkligen inte göra allt själv. Det känns verkligen som att jag står på tunn is som håller på att spricka. Även om min sambo hjälper till så är de tyvärr inte tillräckligt.
Vad har ni för tips? Ni där ute som kanske har hårt arbetande killar eller bebisar som är mer fästa vid mamman. Vad har ni för tips på vad man kan göra för att få avlastning.
Jag jobbar ju fortfarande lite och att jobba, ta hand om hushåll och bebis samtidigt är inte lätt. Låter de givetvis vara stökigt om de så krävs men problemet är att jag inte kan slappna av om det är rörigt runt om kring mig.
Så de här med att prioritera sig själv går inte jättebra.
Jag har varit sugen på barnflicka ett tag nu! Helst en aupair som bor med oss men givetvis funkar en barnflicka också. Har ni tips på några bra? Nu tycker jag ju att barnflicka lät ungt menar ju såklart en nanny. Gärna med erfarenheter.
Så om ni känner någon eller om ni själva tror ni skulle passa för jobbet maila mig på [email protected] snälla
Kramar
Ta all hjälp du kan få!
Barnflicka ett par timmar. Städhjälp 2-3ggr per vecka. Gå iväg på massage/naprapat och träna en liten gång i veckan. Om hon tar flaska kan ni sova i ett eget rum varannan natt. Och gumman det är bara en fas dom är så där små och mammiga ett litet tag sen brukar dem sova bättre. Vid ca 1,5-2 års ålder, ingen tröst nu men nu är det sommar och förhoppningsvis får du mer avlastning av din kille.
Finis! Så jädrans typiskt att känna så., utmattning. Den är hemskt och det enda jag kan rekommendera dig är att ta ALL hjälp du kan få. Föräldrar, vänner, släkt, aupair, barnflicka, vad som helst, ta hjälp och vila, gör saker, gå ut på spa, ta promenader med eller utan vagn men helst själv. Du kommer att bli utbränd annars. Ta det från en som skötta allt i 3 år, hemmafru jobbet är INTE för mig kan jag säga. Att ta hand om två barn, hushållet, jobba med sociala medier, det går INTE.
Det slutade med att jag sa upp det enda jag kunde säga upp, socialamedier, barnen var jag tvungen att behålla, fanns ingen ångerköp haha, och ja då hjälpte min man ändå till så gott han kunde men det är sällan tillräckligt. Man behöver lämna av sig mer än bara 2 timmar åt gången. Så ta hjälp!
Lycka till
Jag har en 4 veckors bebis och känner precis som du, gråter 3 gånger om dagen pga den där jäkla tröttheten.. de enda rådet vi har att ge är att ta all den hjälp du får, vi har fått otroligt mycket hjälp av våra föräldrar som avlastat oss vissa nätter, synd de inte kan avlasta oss varje natt. Känner mig ofta otillräcklig och som en dålig mamma när man är så trött, så tråkigt när nu man borde vara lyckligaste någonsin men känner helt tvärt om och ibland till och med saknar sitt gamla liv. Hoppas det vänder snart!
Kram!!!
Knöt sig lite i magen när jag läste din kommentar p.g.a. igenkänning. Det BLIR bättre, jag lovar! Grät också varje dag första tiden för att jag var så trött och saknade tiden innan barn något oerhört, trodde jag aldrig skulle få vila eller få tid för mig själv igen. Det är hormoner och trötthet som spökar, allt blir bättre ju äldre ungarna blir <3
Evelina jag förstår PRECIS vad du menar!! Jag grät varenda gång bebis sov dem 3 första månaderna, hon hade kolik så det var tufft Men jag lovar som ovan säger det kommer bli bättre, man ska verkligen ta all hjälp man kan få från utomstående och tycker att kan man ta städhjälp så ska man ta det annars om man kan be nån syster mamma bror komma o städa o laga lite god mat så man får andas lite. Det kommer bli bättre det lovar jag dig!!
Jag har varit i din sits! Man är helt slut som människa, som du säger – sömnen är hela skillnaden. Jag blir lite provocerad när jag mammor skriver och säger saker som ”det är bara trötthet, sömnbrist är inte farligt” etc. När jag varit trött av mammalivet har jag gjort farliga saker som att inte vara alert i trafiken, glömt att spänna fast bebisen i babyskyddet när jag kört osv. För mig känns det inte så ”bara” med tröttheten. Men jag förstår att man säger så i välmening, såklart. Men vill bara säga att jag förstår precis hur du känner.
Tyvärr hade jag inte ekonomisk möjlighet att ta hjälp och hade heller ingen familj i närheten. Jag tycker ni gör rätt i att ha städhjälp – sååå värt varenda krona (kan jag tänka mig ?). Och en nanny några timmar då och då låter väl inte fel? Tänk att bara få jobba undan eller sova ?
Jag är hemma med min fjärde bebis och min tröst till dig är att det blir lättare med tiden (och för varje barn) att göra prioriteringar, att veta när och hur man ska be om hjälp etc. Kanske inte en tröst egentligen, men allt kommer att bli lättare med tiden! Och jag vet att det är svårt att be sin partner om mer hjälp, men tillslut hittar man rutiner för hemmet. Vi har blivit bättre på att hålla ordning och städat för varje barn – eftersom det krävs av oss helt enkelt. Samtidigt har vi också blivit bättre på att leva i stök o perioder när vi har mycket annat i våra liv. Jag är som du – har svårt att slappna av när det är stökigt, men tyvärr är det något man måste inse som småbarnsföräldrar – man måste släppa det för att inte bränna ut sig själv. Jag var så nära utbrändhet ett tag under en av mina föräldraledigheter och har lärt mig mycket av det. Skickar en stor kram!
Hade det exakt samma, plus att sonen aldrig sov, han var vaken hela nätterna och på dagarna sov han bara om man gick med vagnen… Men vi anställde städare som kom 1 gång i veckan, jag sänkte även kraven på mig själv – de behöver inte se perfekt ut hemma hela tiden. sen sa jag till mannen att han faktiskt får börja prioritera om lite för jag inte orkade mer. Men det är svårt när barnet bara vill vara med en och inte med pappan.. den tiden kommer, det blir bättre- Jag lovar!! bebistiden varar inte för evigt. jag kände exakt som du, var så trött. Nu är sonen 14 månader och han sover med pappan och jag i gästrummet för att få bäst sömn utan att bli väckt, haha! Men mina tips som sagt: anställ städare!!, sänk kraven, försök få Vienna att ta flaskan så din kille kan ta nån natt då och då, annars anställ en nanny några h i veckan??
Jag tycker att ni hellre ska ta in mer hjälp för hushållets sysslor +att du ska dra ned på jobb. Troendet är betydligt mycket viktigare att du finns där för Vienna den här korta tiden som är så viktig! Sen att din man kan vara med henne när du väl he något jobb du måste göra, eller bara vill ha egentid såklart. Men försök prioritera att dra ned på jobbet
Har själv en 3 månaders bäbis och en äldre son och min mamma och pappa avlastar himla mycket. Vet inte hur jag hade klarat mig annars. Har oxå en partner som sitter på en hög position på ett företag och det är ibland resor utomlands för honom och långa dagar.
Har du några släktingar som kan avlasta? Dina eller sambos? Jag har börjat lämna min flicka ca 1 timme varannan dag hos min mamma bara för att hon ska vänja sig vid henne men även kunna vara ”utan” mig en kort period.
Om du har ekonomiska möjligheter hade jag satsat på hjälp med hushållet och matlagning faktiskt.
Försök även gå igenom vad du kan välja bort jobbmässigt. Visst du måste hålla igång men du måste även må bra och Vienna måste ha en mamma som mår bra.
En annan grej som gjorde stor skillnad för lig med båda barnen var faktiskt ersättning. Jag hade velat amma så så mckt men lyckades inte. Däremot insåg jag att det var smidigt med ersättning (trots att d hade varit skönt att bara dra fram tutte) eftersom jag slapp pumpa för kung å fosterland och min man kunde avlasta vid matningen.
Om man har ekonomiska möjligheter att ta hjälp som småbarnsförälder så tveka inte!!!
Du kommer må bättre och det gynnar ju bara din bebis. Att sköta hem & barn själv är egentligen inte naturligt, fram till modern tid har vi alltid levt i större familjer där man hjälpts åt med barnen. Att dessutom jobba under föräldraledigheten gör ju nästan ingen, klart du blir trött gumman!!
Ta hand om dig nu.
Den som är hemma ska inte behöva ta hand om hushållsarbetet också. Det är ju mycket jobbigare att vara hemma och ta hand om ett barn än att vara på jobbet, så den som jobbar får komma hem och fixa allt efter jobbet, och förbereda så att det finns t ex matlådor hemma mm till dagen därpå. Om du dessutom måste jobba på grund av att du driver eget företag etc så är det väl bara rimligt om din kille tar ut föräldraledighet för den tiden, tänker jag. Ni är ju två som är föräldrar och ert barn är lika mycket hans ansvar som ditt. Nu låter jag kanske lite sträng, men det är i all välmening. Det är helt ohållbart att mammor förväntas ta större delen eller hela ansvaret för barnet medan papporna bara glider med, så som det tråkigt nog ser ut idag. Tyvärr får det jättestora konsekvenser i löneutveckling, pension, sparande samt bidrar till att många kvinnor blir utbrända eller mår dåligt på andra sätt. Det finns mycket forskning som visar på nyttan med ett jämställt föräldraskap, både för föräldrar och barn. Tips är att kolla in den och sedan prata om det hemma för en mer hållbar situation för er alla. Lycka till!
Gick inte B på pappaledighet?
Då tycker jag att de är hans ansvar att avlasta dig så du kan jobba och vila upp dig. Du ska också orka! Alla som jobbar har de så lätt jämfört med att vara hemma med barn och ha dom nöjda samt ha ett fint hem städat och tvättat överallt. Ja de tar på krafterna att vara supermamma. Men vi gör hästjobb!