Fasiken vad svårt livet är ibland och man ska verkligen vara försiktig med vad man önskar sig. Det kan ha varit den jobbigaste dagen på länge. Inte bara fysiskt men också psykiskt.
Jag vet inte riktigt vad det är men Vienna är lite extra gnällig sen två dagar tillbaka. Det är som att inget annat duger förutom jag och det är så sjukt påfrestande att tex hennes pappa inte kan trösta henne. För all energi åt att trösta och ta hand om landar på mig då.
Jag vet inte riktig vad vi gör för fel eller om det är jag som lyckats göra henne mammig? Jag skulle nog själv inte påstå det då hon inte har problem att bli hållen av andra. Men det är något med eftermiddagarna och kvällar nu då hon bara vill vara kring mig. Hon har även börjat lägga sig senare. Innan somnade hon vid 19 tiden. Håller verkligen tummarna för att det är något tillfälligt bara.
Morgonen började hur som helst riktigt illa! En gnällig unge stod på schemat. Jag hade en hel del jobb jag behövde få gjort och sen skulle jag även iväg på en presslunch som Ida Warg höll i.
Fan jag frågar mig verkligen hur folk hinner med allt när dom är mammalediga. Jag vet ju att jag hinner med mer än jag tror att jag ska hinna med och att det inte är hela världen om jag inte hinner med vissa saker men ändå så blir jag så otroligt besviken på mig själv när det inte går i min väg.
Jag kommer alltid att prioritera min dotter i första hand och allt annat får komma där efter men jag kan inte stå emot att känna mig riktigt usel ibland.
Det är en konstig period i mitt liv och jag känner mig bara sjukt stressad och trött. Går runt och är lite gråtfärdig hela tiden numera. Vet inte om det har något med alla dessa hormoner att göra eller om det är något annat.
Jag lider av prestationsångest och det är något som lätt poppar upp så fort jag har det lite svajigt eller en jobbig period. Jag vet inte riktigt hur jag kommer ur det. Försöker ständigt att tänka på att inte behöva prestera och leverera hela tiden men det är så otroligt svårt och det känns som att det är något som förväntas av mig. Och det som stör mig ännu mer är att jag verkligen inte presterar så mycket som jag vet att jag skulle kunna. Det är verkligen det som plågar mig mest.
Ne usch blir så känslig av att ens tänka på det och jag känner att jag har lätt till tårar just nu. Klockan är mycket och jag borde verkligen sova. Håller tummarna för att morgondagen kommer att vara bättre.
Bilden på Mig en nyvaken Vivvi och Forni är från dagens presslunch Ida Warg höll i 🙂
Hej Dani! Vill bara skicka lite pepp och säga att du gör mer och lite till än vad som förväntas av dig för din fina tjej. Jag har två barn och inför nr 2 som kom i januari i år fick jag rådet att sänka kraven och låta allt bara vara som det är ibland (på alla fronter)- bästa och svåraste rådet jag fått! Det ÄR svårt att sänka sina egna krav när man vill så mycket, men bebisar är oberäkneliga och vi får bara hänga med på resan. Som någon skrivit är det en kort period och kom ihåg att detta händer medan du tar hand om barn OCH jobbar. Du gör redan mer än de flesta gör under sin mammaledighet. Ge dig en stor klapp på axeln och försök bara go with the flow, se till att hjälpas åt och tillåt dig att ta små vilopauser när du kan! Det kommer snart vända till en lättare period igen, jag lovar. Ha en fin sommar och njut av er fina tjej ??
Jag mådde inte bra efter att jag fått mitt andra barn. Kände att allt var väldigt jobbigt och när det inte blev som jag tänkt mig, tex att hon var gnällig, inte ville äta tillräckligt eller sova så bröt jag ofta ihop. Jag gick till läkaren och fick antidepressiva och det har hjälpt mig enormt mycket. Tyckte inte att saker var alla jobbiga längre utan jag bara gjorde vad som behövde göras med mitt lilla hjärta utan någon som helst ångest. Antagligen var jag i hormonell obalans. Så ett tips är att kanske gå och prata med en läkare och ev psykolog för att du ska må bättre!
Hälsning en mamma som känner igen sig
Vill bara säga att din dotter nog går igenom ett utvecklingssprång, det är då fullt normalt att de är extra klängiga o mammiga, sover o äter sämre o gnäller mer! Min son är lika gammal o är där även han! Ladda ner appen wonder weeks / växa o upptäcka världen heter den på svenska, så har du full koll på alla utvecklingssprång! Sen är mitt råd som 2-barnsmamma att klandra ALDRIG dig själv… det ÄR svårt med barn o i perioder väldigt jobbigt.. du gör ditt bästa o är den bästa mamma till din bebis! O perioder kommer o går med bebisar, ibland solsken ibland rena helvetet! Styrka till dig!
Ladda ner appen wonder weeks, ett måste för alla med småbarn, förklarar bebisars gnällperioder?
Börjar med att skicka världens största kram till dig! <3 Du är en helt fantastisk mamma till din underbart söta lilla tjej, tro inget annat. Det du skriver skulle kunna varit jag när jag fick mitt första barn. Inget konstigt alls och vissa dagar vill jag fortfarande slita av mig håret ärligt talat. Jag älskar mina barn mest av allt i hela världen och skulle göra allt för dem. Dock är det tufft att vara mamma. Det är inte "bara" att vara mammaledig, man vill hinna så mycket men vissa dagar är man ju helt fast med en liten ledsen i famnen. Inget konstigt att tycka att dessa dagar är påfrestande, du är inte annat än människa. En väldigt fin människa. Som sagt, skickar världens största styrkekram. Du är toppen! Heja dig! Vissa dagar är kämpigare, inget konstigt alls. Och verkligen inget konsigt att tycka att dessa dagar är asjobbiga. All kärlek till dig! /Vickan
Jag förstår inte att ni väljer att gå på lunch och sånt njut sv ditt barn vila dig och fin sambo får tyvär ta att han måste hjälpa dig. Vi gjorde så att jag tog min dotter men så fick min sambo städa lags mat tvätta. Men ta hand om dig låt jobb och sånt vara.
Jag förstår inte att ni väljer att gå på lunch och sånt njut sv ditt barn vila dig och fin sambo får tyvär ta att han måste hjälpa dig. Vi gjorde så att jag tog min dotter men så fick min sambo städa lags mat tvätta. Men ta hand om dig låt jobb och sånt vara.
Hej Dani,
Åh, been there… tror alla föräldrar går igenom det du beskriver någon gång under föräldraskapet. Och vad gäller mammigheten, så har Vienna bott i din mage en hel graviditet och du är den som är hemma med henne. Ju ändra hon blir, desto mer medveten blir hon. Din sambo får helt enkelt kämpa och försöka, och inte misströsta för att hon väljer dig nu under några månader. Han kommer att komma ikapp.
På bvc fick jag till mig att hormoner börjar ”stabiliseras” (or not?) efter ett par månader, vilket kan göra att man kan bli lite känslig.
Mitt allra bästa råd är att, klyschigt nog, försöka njuta och fånga så många stunder du kan. När Vienna är större är det inte allt jobb eller städning osv du hann med, som du kommer minnas och tänka tillbaka på. Rätt som det är, från en gång till en annan, så är det sista gången hon somnar på bröstet på dig. Och tro mig, man ångrar att man inte njöt mer när man inser att den ”tiden är förbi”. Låter förskräckligt deppigt – men med det kommer nya fantastiska utvecklingssteg och vanor för ens lilla bebis. Så det väger upp.
Med det sagt, var snäll mot dig själv och gör inte mer än du behöver (om du inte måste) för det går så rysligt snabbt.
(Men man får tycka det är jobbigt, och vi alla kämpar med balansen. Och ibland rinner bägaren över, men imorgon är en ny dag????)
Kram❤️
Har en kille hemma på snart 14 månader han har varit mammig sen han var bara någon månad, i perioder har det inte gått med någon annan än mig. Men för det mesta har det fungerat bra med pappan också. Dock har han vägrat att ens låta sig bli hållen av någon annan än oss två från att han var fyra månader tills typ nu. Förra veckan kunde mormor vara barnvakt för första gången en timme och hon var överlycklig över att äntligen kunna hjälpa till. Har varit påfrestande att inte kunnat ha barnvakt någon gång, men tycker att det känns lättare att tänka att det bara är en kort period i livet (även om det ibland känns om en evighet när man är mitt i det).
Danijela vart kommer din fina sovrumslampa ifrån?
Du är superfin! Jag har också sån sjuk prestationsångest, alltid haft. Fick tvillingar för snart 2 veckor sedan och det är jobbigt att inte kunna finnas lika mycket för bägge hela tiden.. en är extremt mammig redan så hon får ju mer tid just nu än den andra .. frustrerande men vet att både du och jag gör så gott vi kan! Glöm inte det ?
Som många skrivit, att ta hand om ett barn är ett heltidsjobb.. Speciellt sen när/om man har flera.. Och mammaledig är ju just mammaledig.. Det går inte att hinna med jobb samtidigt som man har sina barn, jag försöker hålla hemmet i någotsånär fint skick hela tiden men mer tid finns det inte.. Barnen kommer styra, det är jobbigt ibland men det är så det är. Vissa dagar är det full påpassning konstant.
tycker du ska släppa alla krav och ”måsten” och försök tänka på att du är mammaledig! Det är ett heltidsjobb att ta hans om en bebis och du behöver ge sig själv den tiden 100%, iaf när det är tuffare perioder och sånt kommer och går för barn pga utvecklingsfaser osv. Så istället för att stressa upp sig över att Vienna bara vill vara nära tex så släpp istället alla andra krav och ge henne det hon behöver, går ju tyvärr inte att styra så små barn varken när det gäller deras behov eller sömn. Man får bara anpassa sig själv och sin vardag efter den lille. Har hon en gnällig dag och allt känns jobbigt så ställning event osv för att du ska orka. Det kommer gå över sen och det är faktiskt en väldigt kort tid som barnen är såhär krävande. Lycka till!
Så himla bra skrivet och jag tycker precis såhär också. När jag var mammaledig var jag just ”bara” det och hade ändå knappt tid att ens äta. Det är verkligen ett heltidsjobb att vara mammaledig och mer därtill så ens tanken på att få in fler måsten, jobb etc finns i vart fall inte i min värld. Försök vara snäll mot dig själv och fokusera på att få din sömn (så gott det går med liten bebis), äta och få egentid ibland och få vila framför att fokusera på att leverera saker. Ingen förväntar sig det av en nybliven förälder. Du gör inget fel när bebisen är mammig. Det är en period som går över. Testa att gå ut en stund och ta en kort promenad och lämna bebis till pappa. Det skär i hjärtat, jag vet, när ens barn är ledsen och man vet att man tröstar ”bäst” eller hur man ska säga men pappa är minst lika bra som mamma så våga ta en promenad, dusch eller liknande så du får andas. Man blir galen annars. Minns med första barnet hur jag duschade as snabbt för jag led när sonen skrek men sen med andra barnet så försvann de tankarna helt för jag var så övertygad om att dottern hade det minst lila bra hos pappa och i och med att jag försvann iväg en stund så upphörde till slut gråtet. Inte direkt men det blev bättre och bättre för varje gång. När mina barn sovit när jag varit mammaledig har jag sovit, ätit, sett en serie, läst en tidning osv för att få kraften att orka med. Så försök som sagt prioritera sig själv mer och strunta i resten. Vad är det värsta som kan hända om du ställer in ett event eller låter mejlen vara någon dag extra innan du svarar? Oftast ger vi oss själva en snabb deadline på tex mejl, att vi ska svara tex inom ett dygn, men avsänder bryr sig oftast inte om svaret kommer idag eller imorgon. Är det as bråttom så ringer man. Var rädd om dig och känn dig grym! Du är inte bara en fin tjej utan också en fantastiskt fin nybliven mamma! Mycket mycket mer än tillräckligt. Kram
Jag och mitt barns pappa gjorde allt för att inte hamna i situationen med ett mammigt barn och ”bara mamma duger”. Vi var f-lediga tillsammans i flera månader från start, delade på allt, etc. Dock när vårt barn var ca 3 månader så stod vi där ändå med en bebis som grät och bara ville vara hos mamma, en pappa som kände sig otillräcklig och en mamma som blev stressad och låst… För oss kändes det bäst att låta bebisen styra och det var en tid då jag inte åkte hemifrån själv utan alltid tog med mig barnet överallt. Vi fortsatte dela lika på all omvårdnad, spenderade mycket tid alla tillsammans och pappan tog extra blöjbyten, badade barnet, etc så att de fick mer tid tillsammans och jag fick andas lite.
Nu har vi en 18-månaders som är lika nöjd med båda föräldrar, vi nattar varannan kväll, båda kan turas om att vara borta för jobb eller nöjen. Båda föräldrar är lika viktiga men har samtidigt samma frihet. Precis som vi önskade.
Jag visste inte mycket om bebisar eller små barn innan jag blev mamma. Det enda riktigt viktiga jag lärt mig hittills är att allt går i faser och att de utvecklas och förändras hela tiden. Om något känns som ett problem idag så är det inte alls säkert att jag måste hitta en lösning på det för om två veckor kan det se helt annorlunda ut.
Prestationsångest kan jag relatera till! Jag kan precis som du inte låta bli att ge mig fan på att fortsätta leverera på jobb-plan fast jag har bebis. (Driver flera bolag) o för de mesta går det bra. Jag hade också en dipp i förra veckan dock. Det är sömnbrist!! Ta en dag o skit i allt o bara sov samtidigt som Vivi sover. Joina henne i hennes nap’s! En dag så tar du igen sömnbristen o sen ska du se att allt går bättre. Lycka till! Och kom ihåg: Glad o lugn mamma = glad o lugn bebis. Ibland fake-ar jag för o inte smitta bebisen med dålig energi, jag tror det funkar 😛
Du är inte ensam!! Min dotter är född 19/2 och hon har varit hur nöjd som helst men nu senaste veckan varit väldigt missnöjd på kvällen.. och även mindre nöjd på dagen. Så länge man bär henne så går det bra! Jag är också superkänslig, känner hur tårarna ligger och trycker bakom ögonen flera ggr per dag! Har ett äldre barn också så jag vet ju att det är faser och att dom går över men i bland blir det bara för jobbigt! Kan få panik på min sambo när han gör minsta lilla ”fel”, eller vad jag tycker är fel men såklart inte han.. och han har ju rätt! Just nu är det bara jag som kan trösta och söva vår dotter också så det tar ju på krafterna.. Vill bara säga att jag upplever samma som dig och känner mig också lite ensam i allt just nu ❤️
Så sjuuukt jobbigt med såna där perioder!! Förstår dig verkligen till 100. Och ja, amningshormonerna påverkar säkert mycket. Jag tycker också bärsele är en jättebra lösning, och även skönt sen när bebis blir större och man kan vrida bak på ryggen. Bär mycket och vet du vad, planera även in saker som du ser fram emot!! Så mycket lättare då att ta sig igenom såna här faser <3
Snart blir det enklare
Du är en superbra mamma! Men vet hur lätt det är med de känslorna å tankarna av otillräcklighet! Ville bara säga att du kan inte göra ditt barn mammigt, de är faser och perioder de har olika behov bara, just nu vill hon helt enkelt vara nära dig lite extra! Inget du gjort ”fel”. Du är den bästa mamman till ditt barn. Tycker du verkar vara en supergrym kvinna!! Ge lite credit till dig själv! Du är grym! <3 kramar
Säkert en utvecklingsfas! Enligt mig stämmer det alltid överens när bebisen har sina utvecklingsfaser och när appen säger det! Samma sak med vad bebisen ska lära sig, tycker hon ligger i språnget före än de hon är i enligt appen. Men som sagt, appen är ju mer en generell bild av de olika faserna, sen är det individuellt när dom kommer. Alla bebisar är ju olika, olika individer.
Något som jag tycker funkar bra när min son och dotter har varit gnälliga och svåra att trösta är att ha dom i sele eller sjal, dom får närhet och man själv får fria händer! Tyvärr är det så det kommer vara i perioder, det är helt normalt men absolut påfrestande och rent ut sagt skitjobbigt. Att du känner dig ledsen och gråtfärdig kan ju också vara något tillfälligt men prata med din bvc-sköterska om det inte känns bättre väldigt snart.
Kram och kämpa på! /En mamma till en 3åring och en 2månaders
Förstår din känsla helt, har också känt liknande men du måste tänka på att det är ett heltidsjobb att vara mammaledig! Ju äldre barnet blir desto mer vakentid och de flesta vill inte spendera särskilt många minuter utan 100% engagemang av föräldrarna. Du kommer inte kunna jobba och prestera samtidigt som du är den som är hemma och tar hand om din dotter. Ofta ges en otroligt felaktig bild i sociala medier av hur det är att vara mamma och allt framstår som sååå kul och enkelt. Självklart är det kul men samtidigt det mest krävande du kommer vara med om. Ta dina känslor på allvar och unna dig att ta det lugnt utan en massa krav på att jobba, klä dig fint, gå ut på saker osv, Du kommer inte ångra dig längre fram.
Och angående att bara du kan trösta så är det för det första helt normalt och sedan tror jag det handlar om tid man spenderar med barnet. Ska pappa kunna trösta lika bra måste han umgås många timmar per dag och även regelbundet ta huvudansvaret för henne (bada, byta kläder, blöja, leka, vara ensamma några timmar osv) så att hon känner att ni båda finns där på samma sätt.
https://www.viforaldrar.se/forsta-aret/kvallstrassel-kvallsoro-kanner-du-igen-det/
Tips att läsa om kvällsoro!
Jag har upplevt precis samma sak som du beskriver med min son. Hittade en artikel på bvc som beskrev ett stadie under dagen, ofta kvällstid, när bebisar är oroliga – kvällsoro. För min son innebar det mycket gråt och skrik, extremt behov av närhet och allmänt gnällig. Det var bara jag som kunde ta honom. Trots att det annars var noll problem att han var hos andra. I artikeln som jag läste fanns ingen förklaring till kvällsoron, men för mig var det skönt att kunna ställa in mig på att kvällarna är lite extra tuffa.
Det är det som är svårt med bebisar, deras beteende är så extremt nyckfullt att planering nästan är omöjligt då man aldrig vet när man får en ledig stund. Rekommenderar att ha så lite som möjligt under dagarna – allt som hinns med är en bonus.
Men den viktigaste lärdomen jag tagit med mig är att de faser bebisen går igenom är så korta och går över väldigt snabbt. Och man glömmer de rätt fort!
Hej! Jag har två barn och varit mamma i sex år. Sådär är livet med barn, ibland är det såna dagar och det är mycket svårare än man nånsin kunnat föreställa sig före man blev mamma. Tycker du ska sänka kraven på dig själv, har aldrig hunnit massor som mammaledig och nånstans är man ledig för att ta hand om sitt barn, det är det viktigaste! Överlag hinner man inte lika mycket saker med barn, speciellt nu med fler barn men familjen är viktigast ändå. Kunde känns sådär ofta press med första barnet, med andra barnet kände jag mera att jag gör good enough för då var det plötsligt två barns behov och allt gick i ett. Tiden och orken fanns inte till att göra massa saker som föräldraledig. Och det är helt ok.Kram till dig.
Det är säkert ngn utveckling på G och det kommer inte vara så länge. Ibland är de hur gnälliga som helst och ibland hur gulliga som helst. Igår var oxå en helvetesdag för mig, hon skrek så hon blev nästan hes (2,5 mån gammal). Jag tror att det viktigaste är att de saker man har planerat eller om man har sysslor som man skulle tatt hand om, SLÄPP DET! Det fick jag inse till slut att ibland går d helt enkelt inte. Ibland måste man spendera dagen med lilltjejen i pyjamas och nerkräkta tshirts och bara ta hand om hennes behov.
Nedaj se sestro!:)
oj, har du provat downloada appen wonder weeks. bebisar går igenom olika utvecklings faser där dem är mer gnälliga. detta e säkert bara en fas. det går över snart.
Hej Isabel, ja men jag har den appen och lite andra också men enligt dom så är hon i ett bra språng just nu. Så det stämmer inte riktigt. Men förhoppningsvis är det något tillfälligt som du säger. 🙂
Kram 🙂