Vi är redo när du är redo – Danijela Pavlica
dani

Danijela Pavlica

Vi är redo när du är redo

Herregud vad tiden bara rinner förbi känns det som.. är ni fler som håller med? Jag förvånas verkligen hur snabbt allt verkligen går. Satt imorse och skrollade igenom gamla bilder i mobilen och insåg att jag har hunnit med så mycket roligt dom senaste åren och så satt jag och bara log. Jag blev så lycklig på något sätt och är så glad att jag gjort så mycket. Däremot slog tanken mig men åh nu e livet slut.

 Men för mig känns det som att jag har hela livet framför mig fortfarande och det har jag.  Även om livet givetvis kommer att förändras en hel del och jag kommer att ge upp mitt spontana liv så kommer det kännas som att livet precis börjat tror jag. Kommer jag att sakna det spontan livet?? Vem vet, men det jag vet är att jag kommer att få ett nytt liv med min alldeles egna lilla familj, och det ser jag så sjukt fram emot. Vi älskar henne redan något enormt och jag kan nästan inte ens förstå att hon snart ligger i min famn.

Ni som redan är föräldrar vad saknade ni mest efter att ha blivit föräldrar. Var det något man var tvungen att ge upp som man kanske inte riktigt var beredd på?

Nu är det verkligen inte så långt kvar för mig och jag är fylld av så många blandade känslor. Vet inte ens vart jag ska börja och listan lär väl bli lång om jag sätter igång. Är det rädsla? men varför är jag då så lugn? är jag för lugn? Varför drar jag mig från att packa BB-väskan? Blir det mer verkligt då?

Jag har varit iväg på massa kurser för att lära mig mer och inte bara jag utan B också. Har verkligen gillat alla sjukt mycket och dom har fått mig att bli sjukt peppad. Förstår ni känslan att vakna varje morgon och ta en kopp kaffe och gå in i hennes alldeles egna rum och bara kolla på alla fina plagg vi köpt och fått och bara sitta och drömma sig bort. Alltså det finns ingen finare känsla än denna. Även om den e lite overklig.

Ne vad säger ni? Är det dags för mig att sluta babbla och packa den där BB-väskan?

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
dani

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. M

    Man får sömnbrist för bebisar är såå känsliga för sinnesintryck, dom sover sällan i djupsömn o df kan vakna av minsta lilla lukt el känsel som förändras. Ex när man lägger ner dom i sitt nest från famnen, ångest! Sen rycker dom m kroppen liksom o väcker sig själva..haha svårt o förklara men du kommer förstå. Df kan du ha svårt att sova dag som natt när din bebis “sover” men fortf så ytligt att den ändå gnyr o håller på. Vissa bebisar vaknar varannan timme för o äta också o det kan va precis då du hunnit duscha, äta o själv tänkt lägga dig! har två små barn o undrar fakt själv hur jävla svårt ska det va o få till att dricka kaffet i lugn o ro haha känns så självklart i mitt huvud men blir inte alltid man kan klämma in det. Lycka till med allt, kommer bli toppen! 🙂

  2. Elle

    Jag fick en dotter för 2,5 år sen, väntar en lillasyster som är beräknad i juni. Dottern kom två veckor före bf (vattnet gick 15 min efter att jag jobbat min sista arbetsdag.. 😅) och vi hade inte riktigt hunnit förbereda oss. Det kom som en chock att man inte fick vila alls efter förlossningen. 😂 det var som att springa världens maraton och sen ge sig ut igen utan vila. Det var en stor omställning för mig att få barn. 🤪 tycker det är lättare nu när man kan kommunicera och få tillbaka nåt, inte bara ge. 😊

    Kallt kaffe klarade jag mig nog undan. Men däremot tog det lång tid innan vi åt middag samtidigt. Lilla fröken vaknade alltid när vi skulle äta ville bara vara i famnen då, slog aldrig fel. 😂 så vi turades om att ha henne i famnen och att äta.

    Annars är det underbart med barn. ❤️ Jag kan sakna att ligga hemma i soffan och slökolla serier. Nästan skönt att få vara hemma själv sjuk ibland. 😉

  3. E

    Jag fick en dotter för 2,5 år sen, väntar en lillasyster som är beräknad i juni. Dottern kom två veckor före bf (vattnet gick 15 min efter att jag jobbat min sista arbetsdag.. 😅) och vi hade inte riktigt hunnit förbereda oss. Det kom som en chock att man inte fick vila alls efter förlossningen. 😂 det var som att springa världens maraton och sen ge sig ut igen utan vila. Det var en stor omställning för mig att få barn. 🤪 tycker det är lättare nu när man kan kommunicera och få tillbaka nåt, inte bara ge. 😊

    Kallt kaffe klarade jag mig nog undan. Men däremot tog det lång tid innan vi åt middag samtidigt. Lilla fröken vaknade alltid när vi skulle äta ville bara vara i famnen då, slog aldrig fel. 😂 så vi turades om att ha henne i famnen och att äta.

    Annars är det underbart med barn. ❤️ Jag kan sakna att ligga hemma i soffan och slökolla serier. Nästan skönt att få vara hemma själv sjuk ibland. 😉

  4. fanny s

    Det jag saknar ibland är att ha en slappardag och bara ligga på soffan och glo på ful-tv och äta glass när man är sjuk. Som tur är är jag sällan sjuk mer än en liten förkylning, men ibland när man är trött och sliten så saknar jag att bara ligga på soffan. Och sovmorgon…och kunna typ åka och hälsa på en kompis i en annan stad utan att det blir ett så stoet projekt av det! Men annars så kommer jag inte ihåg vad vi gjorde innan vi fick barn. Vi var ganska unga, 24 år och studenter, så hade kanske inte hunnit skaffa så mycket av ett “eget liv” ännu. Idag är jag snart 30 och gravid med vårt fjärde barn, så visst älskar jag familjelivet och när jag känner att det är.för mycket med syskonbråk, gnäll, evighetsförkylningar etc så tänker jag på hur underbart det ändå är när de är såhär små! Om tio år kommer jag sakna ihjäl mig efter de små små kropparna som kommer och vill kramas, hur man är hela deras värld och trygghet. Då är det troligtvis kompisar som gäller mer än mamma. Så jag njuter av det som är nu, med vetskapen om att det jag saknar nu kommer tillbaka när barnen är stora, men det som jag har nu kommer inte tillbaka…<3

  5. Johanna

    Livet förändras och jag saknar ingenting från tiden innan barn 🙂 MEN att få barn ett var en prövning och det var först efter ett-två år jag förstod att det varit det.

    Önskar dig en lika trygg och fin förlossningsupplevelse som jag haft! Kram

  6. Michaela

    Att få barn är den sjukaste grejen jag gjort i mitt liv, var så totalt oförberedd på HUR mycket man kan älska någon. Men, att bara vara är någonting jag har saknat rätt mycket. Att bara kunna sitta rakt upp och ner i soffan typ och glo 😂 Men det är ju tur att man inte är ensam, så när sambon kommer hem från jobbet så brukar jag ta dom längsta duscharna! Packa BB-väskan nu, du är redo 😋

  7. Josefine

    Jag saknar absolut ingenting! Blev mamma till en liten flicka i september och det är magiskt att vara mamma. När du väl har henne där i dina armar så kommer du inse att det var hon som var meningen med ditt liv, det är övermäktigt.

  8. T

    Jag har två små knottisar 3år/1år, älskar dom mest i hela världen och kärleken växer sig starkare och starkare varje dag! Så kul för er att ni snart kommer få gå igenom den mäktiga känslan att vara förälder!

    Något jag längtar till att kunna göra igen är att bara ligga i sängen en hel dag i ett tyst rum. Allt annat kan man väl i stort sätt göra om man avlastar varandra/barnvakt osv.
    En mysig hemma dag med maken skulle också va nice, bara vi två.. typ köpa hem god mat, men det får vänta tills minstingrn blir lite äldre.

    Småbarnstiden är bara tillfällig, sen har man ju möjlighet att va spontan igen så njut njut njut av bebisen allt vad du bara kan. Stressa inte utan bara va ni och njut.

    1. dani
      dani

      Hej, åh jag förstår så spännande att se vad alla skriver! Verkar som att dem flesta saknar samma sak. 🙂

      Det ska bli så himla roligt ser verkligen fram emot detta 😍😍

  9. Sara

    Jag kan bara tala för mig själv (såklart) men det jag saknat mest från att jag fått barn är möjligheten att sätta mig själv i första rum, göra vad jag vill. Inte att specifikt vara spontan, eller att festa eller resa på ti man hand, utan att kunna ligga på soffan och slökolla på tv om jag känner för det, att få vara ifred och vila om jag är sjuk, att planera min dag efter mig själv… det var dessa saker som var den största chocken för mig framförallt den första tiden då jag inte ens kunde gå på toaletten när jag behövde, eller äta när jag var hungrig, eller ta en dusch eller dricka varmt kaffe… små små saker som man tog för givet innan man blev förälder! Men, det mesta kommer ju tillbaka successivt 🙂 dock kommer man aldrig mer prioritera sig själv på samma sätt som livet innan barn och det är en konstig känsla!

    1. dani
      dani

      Hej Sara,

      Så himla fint att du delar med dig och jag förstår precis vad du menar. Det är nog fler som känner som dig. 🙂
      Men jag förstår liksom inte hur de kommer sig att man inte ens hinner dricka upp sitt kaffe. Förstår att man kanske inte hinner duscha osv för de tar ju tid men om bebisen bara ligger ner i typ sin babysitter eller liknande hinner man då inte dricka en kopp innan den kallnar? Många som säger samma sak och jag förstår verkligen inte hur man inte kan hinna. Antar att jag snart kommer få svar på det hehe men just nu är jag så fascinerad och undrar verkligen hur allt går till.

      Tack för din kommentar och massor med kramar 😀

      1. Monika

        Jag väntar också barn och kan heller inte förstå… själv är jag tvilling med en ensamstående mamma. Hon var alltså ensam med två små på en gång och hon säger att hon aldrig hade några problem och tyckte inte alls att man inte *hann med saker*.. jag har ju frågat henne o hon säger att hon heller inte förstår hur dagens föräldrar inte har tid. Kanske är vi bortskämda idag och spenderar alldeles för mycket tid på oss själva? Vi får se…. Jag har en vän som säger ”i andra länder anpassar man sitt barn till livet man lever men i Sverige anpassar man sitt liv efter barnet”. Kanske gör vi fel i Sverige med detta? Kanske lägger vi för mycket stress kring barnet?

        1. dani
          dani

          Hej Monika,

          Ja vi får helt enkelt se vad som sker när vi sitter där en dag heheh. Men det ska bli sjukt spännande är verkligen så nyfiken på vad alla pratar om.

      2. Sara

        Tack själv för svar! 🙂 Haha nej jag förstår att det är svårt att förstå! Och alla har det ju olika, vissa bebisar kanske sover jättebra och är nöjda i sin babysitter men min son ville baaaara amma och sova på mig den första tiden, gick aldrig att lägga honom ifrån sig! Och just med kaffet är det väl ofta så att man gör sig en kopp o häller upp och just bär det är klart så har bebisen bajsat o måste byta blöja, eller så är den ledsen och vill att man går runt och gungar den, eller amma osv 😛 men det ör en kort tid ändå som det är så extremt, saker blir lättare med tiden! Och jag löste problemet med varmt kaffe genom att skaffa en sådan liten take away termos 😀 kan förresten hålla med den andra kommentaren här om att sakna sovmornar! Att få ligga och dra sig i sängen!

        1. Anna

          Dani och Sara, håller helt med är! Tänkt mycket på den kalla koppen kaffe haha. Hur det är möjligt.

          Är det ingen som tänkt på en to go-termos fast använda den hemma? Hehe

      3. fanny s

        Jag kunde dricka mitt kaffe medan det var varmt 😊 Men som andra skrivit redan, det är ju så olika! Jag hade en bebis som sov åtminstone två timmar i stöten, så då hann jag vila och dricka kaffe! Medan andra har bebisar som har svårare att komma till ro och behöver mer hjälp. Däremot, när jag fick barn nummer två var det svårare att hinna med kaffet medan der var varmt 😅 Då var jag busy med en busig storasyster plus att lillebror föddes en sommar som var extremt varm och sov jättedåligt på dagen och var törstig och ville amma hela tiden! Önskar dig stort lycka till, det är en spännande del av livet du är på väg in i 😊 Allt är inte en dans på rosor, men det behöver det inte vara heller, det är så underbart mäktigt ändå!

  10. Emy

    Jag saknar mest sovmorgnar och lite lugnare morgnar 😴😅 Annars är det inget direkt man saknar, man har bara blivit rikare med allt ❤️❤️ Lycka till med allt!

    1. dani
      dani

      Åh så spännande, gillar din positivitet i detta. 🙂 Men visst sover bebisen mest i början? Varför får mammor ofta sömnbrist? Är det för att man gör annat medan bebisen sover? Kram

      1. J

        Hej! Alla bebisar är ju olika. Jag har 3 barn och mina yngsta har varit väldigt lugna bebisar som somnat lätt och sovit mycket, ibland flera timmar i sträck. Men min första sov nästan ingenting de första ca 4-6 veckorna. Han sov 4 timmar per dygn i snitt de första veckorna och både jag och min kille var totalt slut. För han sov ju inte 4 timmar i sträck utan ca 0.5-1 Tim i stöten å på den timmen han sov skulle man själv gå på toa, slänga i sig nåt att äta och så pumpade jag brösten också för att amningen skulle komma igång bättre så att sova var typ helt omöjligt. Kanske ska tillägga att han bara tokskrek förutom när han ammade på mig, var aldrig nöjd hos sin pappa, skrek hela tiden. Så jag höll typ på att gå under men sen vips började han sova lite bättre och på nåt konstigt sätt klarar man det även fast det inte känns så i stunden. Detta kanske inte hjälpte dig så mycket, tror det ändå är rätt ovanligt att ett barn sover så lite och skriker så mycket från första stund som han gjorde. Han fick ersättning efter varje gång han ammat också för han var så stor så det tog ett tag för mina bröst att komma ikapp så det var inte pga hunger han skrek, han åt mycket. Vet inte vad jag vill säga med det här egentligen, antar att jag bara vill skriva av mig lite och delge mig av hur det kan vara eller hur det var för mig. Men sömnbrist kan man ha även av en lugn bebis eftersom man vaknar ofta och ammar eller matar och bebisen vill ju amma även om den är mätt för att få närhet och trygghet och för att få igång mjölkproduktionen eller öka den. Sen bajsar ju bebisar nästan alltid när de äter, flera ggr per natt alltså, så då måste man ju byta å sen kanske gå å vyssja å rapa osv så sömnbrist har jag haft med alla mina barn men känslan av att jag höll på att bli helt knäpp på riktigt av grav sömnbrist hade jag bara med första. Men oavsett så har du det mest fantastiska och underbara framför dig, helt världsomvälvande att bli förälder och allting kommer lösa sig så bra med tiden! Stort lycka till!

        1. Sara

          Hehe…. Önskeinlägg till framtiden: kan du inte om typ 5-6 månader gå tillbaka till detta inlägg, läsa dina kommentarer och ge en kommentar på dem då? 😀 Tror du kommer förstå vad folk menar då nämligen!
          Menar inget illa verkligen, det kommer bli jättebra såklart. Att få barn är det absolut överlägset bästa som har hänt mig, älskar varje sekund av att vara mamma. Kärleken är SVINDLANDE (och det håller 99,9999% av alla mammor med mig om), Meeeeeeeeeeeen tröttheten går inte att föreställa sig. Jag skrattar högt åt att jag trodde att bebisar mest sov så att jag bara kunde sova då. Jag hade också svårt att föreställa mig att det kulle vara särskilt jobbigt och hemskt på det sättet som alla beskrev det. I smyg tänkte jag att det var dem det var fel på, att de mammorna säkert hade för höga krav på sig själva. Jag tänkte att jag som är så chill, inte särskilt spontan och trivs med att ligga hemma bara skulle tycka det var mysigt att ha en bebis som sällskap, och dricka kaffe eller äta mat kunde man ju göra när den sov? Kort och gott kan man ju säga att det inte riktigt blev så.
          Jag var dock lite orolig för anknytningen innan barnet var fött och var rädd för förlossningsdepression. Tänkte att jag kanske inte känna den där extrema kärleken precis i början som alla snackar om. Men det var verkligen inte ett problem. Jag har känt en sån extrem kärlek och lycka över min bebis, trots att jag nästan dagligen gråtit av utmattning i 9 månader.
          Vill inte skrämma upp dig, du kommer att förstå när du är mamma. Det är väldigt mycket svårare och annorlunda än vad man någonsin kunde föreställa sig, men det är så himla värt det och skulle aldrig kunna föreställa mig något annat.

      2. Emy

        Ja, det är ju olika som J säger där nere 😁 Men oftast sover de rätt mycket i början. Och att jag som mamma får sömnbrist är nog för att kroppen bara är inställd på att man ska vara redo, för vad som än händer med bebben/barnet. Man vaknar för minsta lilla, även om det kanske egentligen inte behövs 😅 Plus att man kanske passar på att göra annat när bebisen sover, och det kan vara på gott och ont. Skönt att få saker och ting gjorda när det är lugnt, men man hade kanske egentligen behövt sova när man kunde 😊 Nu har ju mina barn blivit 9 och 7 år, så de är ju ganska stora. Men barnen är morgonpigga och saknar fortfarande som sagt sovmorgnarna. Men man får njuta av situationen ändå ❤️