Som ni kanske förstår så mår jag fortfarande otroligt dåligt och hittills var gårdagen värst!! Att vakna upp första morgonen utan henne kändes så himla konstigt och jag lever fortfarande i någon slags bubbla om att hon är hos mormor bara eller så. Jag har inte riktigt förstått att hon inte finns kvar med oss längre.
Hur mycket jag än försöker intala mig att hon aldrig mer kommer tillbaka så går det inte riktigt in i huvudet. Och allt däremellan är så jävla jobbigt. Ni som vet, vet att Mini alltid var med oss. Antingen med mig eller med Babak hon var aldrig själv. Så ni förstår hur van man är med att alltid ha med henne överallt. Nu när vi bokade in en lunch på Strandvägen 1 för att komma ut lite och tänka på annat så var min första tanke men vänta får man ha hund där? Sen så slog det mig sekunder senare att vi har ingen hund kvar. Vi gick förbi nya lägenheten imorse och då tänkte jag glöm inte Mini. Men faktumet är att jag aldrig kommer vänja mig vid ett liv utan henne. På något sätt kommer hon alltid att finnas kvar i mina tankar även om hon inte är här fysiskt.
Jag vet att vi gav henne det bästa livet hon kunde få och jag hoppas att hon har det bra nu. Vår lilla älskling min bästis mitt allt. Du kommer för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta och ingen kommer någonsin kunna ersätta den platsen.
Jag har verkligen försökt att aktivera mig, igår var livet verkligen hopplöst kändes det som. Vi fick nycklarna till nyalägenheten vilket man kanske bör fira men för mig var det absolut inget att se fram emot. Kändes tomt! Men ska berätta mer om det sen när jag känner att jag orkar.
Vi kollade även på A dogs purpose igår som finns på Netflix och den fick mig att le lite och hoppas att Mini också återföds och får en ny fin familj och ett nytt fint liv.
Idag har det varit lite bättre vet inte om det är för att jag lever i förnekelse om att hon inte finns kvar eller om jag bearbetar det. Vi käkade i alla fall lunch ute och sprang lite på stan. Jag köpte lite nya plagg till V och försökte se fram emot ett kommande liv.
Nu kom vi nyss hem och jag ska vila lite innan vi ska iväg till Babaks kusin Sam och hans flickvän för att äta middag. Ska bli skönt att få komma ut lite då vårt hem påminner så mycket om Mini. Vartenda lilla hörn är en del av henne och jag bara tänker att hon ska komma gående runt hörnet vilken sekund som helst. Har så svårt att sluta tänka på henne. Men det får ta den tid det tar! Jag måste fokusera på magen och denna graviditet också har inte bara mig själv att tänka på nu hur jobbigt och olägligt detta än kom.
Jag vill också säga till er alla som kommenterat att tillsammans klarar vi allt. Jag är så glad för alla som skrivit och beklagat ni är underbara och era ord betyder mycket. Att få veta att man inte är själv även om man vet att många varit med om samma smärta så är det ändå så skönt att få höra er också.
Ni är verkligen fantastiska och ni ska veta att jag läst allt även om jag inte svarat. <3