Igår insåg jag hur oroligt mycket som har hänt med Celeste på den här resan! Wow!
Jag satt på lekplatsen och plötsligt slog det mig,
Celeste kunde ju inte gå när vi kom hit, vilket känns svårt att ta in nu när hon går runt helt obehindrat och har en massa för sig hela tiden, hon har börjat prata, mycket. Hon har otroligt mycket humor. Hon har otroligt mycket vilja. Hon lyssnar,Hon härmar. Hon skrattar massor. Hon är envis. Hon säger ja. Hon säger nej. Hon tycker om Acai Bowl. Hon tycker inte om mango. Hon tycker om klänning. Hon vill inte ha på sig Frost-klänning. Hon är stark. Hon tycker inte om att bada i poolen. Hon tycker om att sova på morgonen. Hon tycker inte om att sova middag. Hon älskar bärselen. Hon tycker inte så mycket om vagnen. Hon kan själv. Hon älskar rutschkanan. Hon förstår inte vitsen med gröt på morgonen. Hon älskar att amma. Hon är trygg. Hon kan skrika väldigt högt. Hon vill vara nära. Hon tycker om att pussas.
Hon är en liten person nu. Vi kom hit med en bebis och åker hem med en liten person. En väldigt fin och härlig liten person.
När vi kommer hem ska vi på 1,5 års kontroll och det ska bli otroligt spännande att se hur lång hon har blivit och hur hennes kurva ser ut. Jag tror att hon också kommer att vara ett långt barn som Chloe är. jag och mina långa tjejer. Var kommer det ifrån (jag är 162,5 :))?
Jag är så glad för Celeste. Hon är magisk.
Puss! // C
★
