Claudia Galli Concha

Tillbaka i mitt paradis

Jag är tillbaka på platsen där mitt hjärta slår dubbla slag av glädje och där fjärilarna gör volter i magen…

Jag älskar den här platsen helt obeskrivligt mycket. När jag klev in på Venice Boardwalk idag så blev jag nästan tårögd så lycklig kände jag mig. Genomlycklig!

Jag kan inte sätta fingret på vad det är men det är en känsla. En känsla av att allt är möjligt, att livet är till för att levas varenda minut, ett här och nu och en enkelhet.

Jag ser så mycket fram emot den här tiden, hur länge det nu blir. Allt vi ska uppleva, vardagen, alla timmar på lekplatsen…

Hej Livet 2.0!

Puss! / C

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Mathilda

    Hej,
    Får man fråga vart ni bor och om det är nåt område du kan rekommendera med barn?
    Vi åker med två barn i november och vill gärna ha tips på boende! (Vill också kunna promenera till caféer, lekplats mm – och pool är ju ett stort plus!)
    Tack snälla!

  2. Malin

    Hur känner du inför baksidorna som finns där så nära inpå det vackra? Har själv inte varit i LA men min kollegas son spelade hockey där och hon slogs av att hon aldrig sett så många utslagna unga människor som i LA. Att det var väldigt tydliga klasskillnader och att droger fanns rätt öppet längs med stränderna. Märker du av detta och tänker du nägot på hur man ska prata med barnen om detta?
    Tycker för övrigt ert liv verkar fantastiskt! Kram

    1. claudiagconcha

      Jag ser inga större skillnader på baksidorna med LA och baksidorna med Sverige, det finns alltid områden där man önskar att det ägnades mer uppmärksamhet och resurser. I Sverige är det helt klart alla ungdomarna i miljonprojektsområdena som skulle behöva mer resurser och bättre förutsättningar.
      Marijuana är ju lagligt här så det ser man överallt, men några andra droger har jag aldrig sett. Men visst finns det utslagna människor och det är ju alltid hemskt att se. Och vad det gäller mina barn så är dom ju fortfarande små men vi pratar alltid om människors lika värde och hur alla har olika förutsättningar i livet. Och någonstans så är det ju nyttigt att barnen får se att alla människor lever väldigt olika, jag tror att det berikar.
      Ja, vi lever vår dröm här! kram 🙂