Claudia Galli Concha

Mår du likadant nu som med Chloe?
Känns det likadant nu som med Chloe?
Är dina graviditeter lika varandra?

Det här är dom vanligaste frågorna just nu och dom ska självklart besvaras ❥

Om vi börjar med hur jag har mått så har det nog varit exakt likadant med båda tjejerna.
Akutilla från vecka 6-12, sen inget illamående överhuvudtaget. Under akutillatiden så slapp jag att kräkas (tack gode gud) men jag mådde som om att någon hade bundit fast mig i en stolpe på däck på ett skepp i svår sjögång. Hemskt.
Resten av graviditeten, eller graviditeterna har jag mått toppen.

Första graviditeten var för mig helt klart mycket större och viktigare, det här kan ju säkert missförstås och självklart är båda graviditeterna viktiga men den här gången har den ju inte riktigt kunna få samma utrymme som med Chloe. Det har liksom inte funnits tid att ligga på soffan så mycket, även om det har varit några gånger som jag hade kunnat betala en stor summa pengar för att bara dra ner rullgardinen och sova, haha.

Å andra sidan vet jag ju nu vad som väntar, hur otroligt häftigt det är när bebisen är här, vilken lyx det är och vad det också innebär i verkligheten, det tycker jag om, jag vet vad jag går in i även om jag såklart inte har gjort det med två barn tidigare men det känns ändå som att det är lättare att relatera från ett barn till två än från noll barn till ett.

Jag är inte alls nojjig för att föda nu, det var jag nog mer med Chloe, iallafall i mitten av graviditeten innan man blir sådär tung att man bara gör vad som helst för att inte vara tung längre, den tiden då man bara har en härlig liten mage, då var jag nervös för förlossningen med Chloe. Det har jag inte varit en enda gång nu. Och just nu, svullen, svårrörlig och 20 kilo plus så känner jag bara, kom igen smärtan, nu gör vi det här, KOM IGEN SMÄRTAN; NU FÖDER VI BARN!

Rent fysiskt är det ju väldigt tungt och flåsigt att ha en bebis på lite mer än ett år, varma sommardagar med en gravid kropp, för att inte tänka på nu…när jag om Manuel är hemma måste be honom göra det mesta med henne. Nu såhär i slutskedet så är bara tanken att böja mig ner för att sätta på Chloe skorna alldeles för jobbig så jag sätter mig alltid ner och gör det, hon springer iväg och jag får resa mig och gå efter…puh.

Sen en sak som är stor skillnad är att jag har inte alls kunnat förbereda mig mentalt på vem baby C är. Det kunde jag ju såklart inte helt lätt med Chloe heller för man vet ju inte vem som är därinne men det fanns mer tid att klura på det då, nu känns det mycket mer som ett Kinderägg, en total överraskning, Men det är också en pirrande och rolig känsla, att inte riktigt veta och inte lägga så mycket energi på det. Vi vet ju att vi kommer att älska henne en miljontals jordsnurr och det är ju det enda som räknas.

Sen har det ju gått väldigt mycket fortare den här gången, tiden har ju flugit förbi, jag tyckte att det var förra veckan som jag sa till Manuel att -Tänk! Det är bara 99 dagar kvar!…Idag står det 9 dagar på appen.

Och appen, kurser, profylax…visst appen har vi båda laddat ner och faktiskt tittat på men med betydligt svalare intresse än första gången, vi har inte gått föräldrakurs och ingen profylax, med Chloe gjorde vi allt sånt, vilket jag är jätteglad för men den här gången kände vi inte behovet alls…och har inte haft tiden…den har ju som sagt flugit iväg.

Så skillnad mellan första och andra graviditeten har det absolut varit för mig, men med för och nackdelar med båda, det finns ju något härligt med det där första gången när jag kände mig lite som en helig varelse, unik och utvald och älskade att prata graviditet men också rätt skönt att vara lite mer avslappnad och obrydd nu andra gången.

Men jag är så sugen på att föda barn nu…så otroligt sugen!

Hur tycker ni att skillnaden var mellan första och andra)
Mådde ni lika?
Var det olika om ni väntade olika kön?

Skriv gärna, tror att det är många som tycker att det är intressant att höra!

P & K ClaudiaHär låg lilla Chloe i magen, tror att det var i vecka 38 ❥

★