Claudia Galli Concha

Plötsligt satt jag på golvet och grät

Idag har livet varit en prövning. En riktig prövning. Så pass att jag satt en lång stund på golvet och grät när tjejerna sov middag.

Det började med att Chloe vaknade väldigt tidigt imorse, jag gick upp med henne, roddade gröt, vi tittade på mysigt morgonprogram medan vi satt tillsammans och åt frukost. Sen var jag tvungen att fixa en jobbgrej som skulle ta ca 15 minuter, men jag tänkte att det inte skulle vara några konstigheter. Men jo, det blev kaos. Hon hängde i mina kläder, låtsades att hon var ledsen, och var väldigt tydlig med att jag inte fick jobba, jag var stressad men struntade i det och gjorde iordning henne. Celeste vaknade och jag gjorde iordning henne, fortfarande lite stressad för att det var en jobbgrej som skulle iväg. Men jag bestämde mig gör att lägga det åt sidan och ta det nu ikväll.Vi gick till lekplatsen och där var hon nöjd. Ett tag. Sen slog tröttheten in och det blev kaos. Jag satte henne i vagnen och då var hon lugn , sen kom vi till mataffären och hon fick syn på en nektarin. Jag plockade ner några i en påse men hon ville ha en nu, nu, nu. Jag jobbar lite med hennes tålamod just nu så jag sa att hon fick vänta. Då skrek hon oavbrutet i 10 minuter. 10 långa minuter medan jag handlade saker jag behövde handla. Sen gick vi ut. Då lugnade sig Chloe men då började Celeste skrika och jag satte mig på en parkbänk för att amma. Då började Chloe igen och skulle klättra ur vagnen. Ah!

Tillslut fick jag hem alla och dom sov när jag kom innanför dörren och då bara grät jag. Rakt ut. Det kanske låter som en överreaktion men jag var helt slut efter den här dagen. Jag satte mig på en lekmadrass på golvet och Manuel kom och satte sig bredvid mig. Det var så skönt att gråta!

Jag blir ledsen när jag tänker att jag kanske inte kommer att klara det. Livet som hemmamamma. Jag kanske inte kan hantera det? Men jag vill. Jag vill så gärna ha barnen hemma, iallafall ett par år till. Jag tror att jag klarar det men när det kommer såna här dagar så blir jag förvirrad? Jag tänker att Chloe har det kanske bättre på en förskola. Och samtidigt som jag tänker det så känner jag hur det knyter sig i magen på mig. Klart hon inte har! Hon har det bäst med mig. Med oss. Jag vill ju göra det här…men uppenbarligen är jag en vekling ibland…fan. 

Det var skönt att sitta med Manuel och prata om det. Han stöttar alltid så bra. I allt. Han förstår mig så bra. Han frågade vad jag behöver…jag sa att jag inte behöver någonting. Men att jag blir rädd att jag inte är en bra mamma. Han sa att jag är den bästa för våra barn. Då grät jag lite till.

Sen vaknade Chloe till och jag plockade upp henne ur vagnen. Då somnade hon i min famn, så jag gick och la mig i soffan och hon sov på mig. Jag borrade in mitt ansikte i hennes nacke och njöt. Och jag blev stark igen. Stark i tron att vilja fortsätta. Jag kan det här och jag vill det här. Och jag SKA göra det här.

P & K Claudia

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sofia

    Hej!

    Jag är hemmamamma till mina två barn (tredje på väg!). De är fyra och snart tre år. Känner så igen mig i det du skriver. Försök fokusera på vilken trygghet du ger barnen!
    Jag har dåligt samvete och ifrågasätter mig själv varje dag, men det är endast för att barnen inte har så många kompisar på grund av hur vi bor. Om vi bodde i Sverige hade jag nog försökt hänga på öppna förskolan, styra upp lekdejter eller sådär. Det ger mycket att få ha lite vuxet samtal under dagen. Du gör helt rätt som är hemma – de är små så kort tid och du kommer aldrig ångra att du spenderade tid med dem när de var små.

    Kram

    1. claudiagconcha

      Tack! Ja, vi är ju mycket på såna träffar och det ger ju såklart jättemycket både för mig och för tjejerna, eller framförallt Chloe just nu. Jag tänker som du…jag kommer aldrig ångra det. Aldrig!
      Kram!

  2. Freja

    Klart man tvivlar på sig själv ibland! Och man måste reflektera över hur man är som mamma, om man gör rätt val osv. Klart dom har det bäst med dig! Jag har en 2,5 åring jag var hemma med i 2 år, önska att jag kunde varit hemma längre med honom. Kan du vara hemma med dem så var det. Förskolan är inget bättre alternativ. Vi har semester nu och det är så underbart, jag är en bättre mamma, mitt barn är mycket gladare och lugnare, fy vilken stress det är att kämpa på med förskolan. Önska att alla föräldrar fick vara hemma med sina barn när de är små! <3 du är grym!

  3. Hennie

    Du är en bra mamma! Men vissa dagar blir så fel. Men som tur är så är de färre än de dagar som är bra. Jag tror på att man måste laddar ur för att ladda på… om du förstår hur jag menar?! Du har 2 underbara flickor…och för dem är du supermamma 😉 Du KAN och ingen gör ett bättre jobb än du… för du känner dina flickor bäst. Kram till dig ❤️

  4. Maria

    Är du inte rädd att barnen inte ska lära sig allt man gör på förskolan när de är hemma med dig hela dagarna? Lär bli svårt att hitta någon att leka med när alla andras barn börjar på förskola. Idag är förskolan inte bara lek därför heter det förskola för barnen faktiskt lär sig saker och har olika teman olika dagar osv. Är intressant och höra hur du reflekterar kring det tycker jag som själv bara ser självklarheten förskolan från 1-2 års ålder

    1. Sara

      Hej! Jag är 26 år, har klarat grundskolan, gymnasiet och en treårig universitetsutbildning, har lyckats skaffa mig ett jobb en sambo, två barn och tycker mig vara en socialt välfungerande människa. Har inte gått en dag på förskola. Jag väljer också att ha mina barn hemma så länge som möjligt. Jag tänker att jag är det bästa för mina barn. Ser dem hela tiden utan konkurrens från 15-20 andra barn, kan leka, prata och tro det eller ej även pyssla, läsa böcker och lära dem färger, siffror och bokstäver. Vi isolerar oss inte hemma utan går till öppna förskolor, är med vänner som har barn och hänger mycket ute på lekparker. Tycker det är synd att inte fler tror på sin egen förmåga att kunna ta hand om sina barn! Läser man dessutom på om anknytning och hur barn utvecklas i den ålder som du tycker barn bör gå på förskola så gör det iaf mig ännu mer övertygad om att jag valt rätt.

      Så, nu är jag intresserad av att veta på vilket sätt Du tycker att en 1-2åring rent konkret har det bättre på förskolan. Vad är det jag inte klarar av att ge mina barn? Hur kommer dom ta skada av att jag har dom hemma? Tycker mina föräldrar lyckats väldigt bra med mig och mina 3 syskon 🙂

  5. Sara

    Mitt tips är också att träffa andra barn. Chloe behöver lära sig att samspela med andra barn också, inte bara med vuxna som lyder hennes minsta vink. Samspela, turas om, dela med sig, vänta på sin tur mm. Sen kanske du ska släppa jobbet om du nu vill vara hemmamamma. Dvs blogga inte på dagarna, skicka inte iväg jobbgrejer eller ”jag ska bara”.. Väljer du att vara hemmamamma så var det till 100% när Manuel inte är hemma. Är han hemma kan han ta barnen och du jobba undan lite. Men att vara hemmamamma med två små barn är ett heltidsjobb, det räcker. Så släpp det andra jobbet och fokusera på tjejerna. Snart har du en som inte sover på dagarna heller och då försvinner den ”jobbstunden” för dig. Så du får nog vänja dig vid att bara jobba när M är hemma eller på kvällarna när båda sover för natten.

  6. Catrin

    Nej.. det finns ingen bättre plats för dina barn än hemma med dig. Å stressa inte upp dig med att den äldre tjejen behöver så mycket kompisar å stimulans… De räcker gott med de du gör för dem hemmavid. Å de är de som är så superbra med syskon.. gärna många… då har de lekkamrater hemma!!! Ett tips. Läs om Haro föreningen. Handlar just om hemmabarn å hur bra det är.
    Kram från 6-barns mamman

  7. Jessica (mammatill6barn)

    Gud vad man känner igen sig i det du skriver. ?
    Men vi är bara människor. Inga maskiner. Eller superhjältar.
    Mammor som vill mer och lite därtill. ?
    Jag har varit hemma i fem år med mina barn. I höst börjar ett nytt kapitel. Jag ska få vara mig. Inte mamma.
    Det är sorgligt men ändå kanske bra, för både barnens och vår skull.
    De behöver träffa kompisar. Och jag behöver vara socialt vuxen! ❤ det blir nog bra, får vi hoppas. Tillbaka till verkligheten.

  8. J

    Gissa om jag, och säkert många med mig, känner igen detta såååå väl!
    Så här är det att vara mamma!
    Man tvivlar på sig själv, på om man gör rätt eller fel, och man skuldbelägger lätt sig själv när det kör ihop sig.
    Ibland bryter man ihop. Och jag tror inte det är farligt, tvärtom nödvändigt!
    Ibland bråkar man med sina barn och de gör inte alls som man vill eller som man planerat. Men barnen är ju som vi, ibland ”skiter det sig”. Alla dagar är inte underbara. Men de allra flesta. Jag tror det är därför man bryter ihop när såna här dagar kommer. Det är inte så det brukar vara eller så man vill att det ska vara. Men de där dagarna kommer ändå.
    Jag har också brutit ihop när barnen äntligen somnat efter sådana prövningar. Ibland också inför barnen när det kört ihop sig totalt och alla skrikit samtidigt. När det hänt så har jag skämts och tänkt att jag varit en värdelös mamma som gråtit som ett barn, inför mina barn! Men då har de lugnat sig och frågat vad som hänt. Och så här i efterhand kan jag tänka att det nog är nyttigt för barnen att få se att vi vuxna inte heller alltid är på topp. Vi blir också ledsna. Så länge man förklarar för sina barn att det absolut inte är deras fel att mamma gråter utan att det blir för mycket ibland, då tror jag att det är det mest ärliga sättet att vara som mamma.
    Men vad vet jag…är ju bara en mamma som gör så gott jag kan! ?
    Kämpa dig igenom såna här dagar! Ett tips, gå i affärer eller i en park, eller till ett café imorgon. Själv, utan barn. Det räcker med en timme eller två. Sen är du som en ny människa! Man behöver ”egentid” ibland för att orka vara den bästa mamman för sina barn. För det är du!!

  9. Pernilla

    Såna dagar får man och man känner sig värdelös men det är så. Du gör så himla mycket för era barn. Är stolt över er/dig..
    Kämpa på..

  10. Erika

    Alla tvivlar vi nog någon gång på vårt föräldraskap. Och Jag tror att många som väljer att ha sina barn hemma/hemma längre än normen idag tvivlar ibland.
    Jag med med min två hemmabarn.
    Men jag vill hjälpa mina barn hantera konflikter, jag vill vägleda dom genom alla deras känslor och även fast det är jobbigt ibland med tex testande av gränser så vill jag vara den primära personen som finns där den största delen av tiden. Inte någon pedagog med en uppstyrd verksamhet. Det hinner dom, 12 år(om gymnasiet är obligatoriskt?) är det obligatoriskt skolgång.

    Nej har du möjlighet så se till att njuta dom här få åren innan skolan börjar, det går fort och åren kommer aldrig tillbaka.

    Vill du ha tips på nära föräldraskap läsning så kolla upp Jesper Juul, Petra Krantz Lindgren. Finns en suverän Cope-utbildning där man ger föräldrar verktyg att förstå och bemöta sina barn. Jag gick en sån när min största var strax under 2 år.  Även fast det inte var några större saker att jobba med på mitt föräldraskap just då så är det skönt att ha med sig olika verktyg i ryggsäcken nu är hon är större.

    Kom ihåg, man får dom prövningar i livet som det ämnad att klara av ❤❤❤

  11. Julia

    Jag har en dotter som är i Chloes ålder och en 2 månaders bebis. Jag känner så igen mig i vad du skriver. Det är tufft. Men jag är också bestämd med att jag vill och ska klara av att vara hemma med mina 2 i några år till. Är säker på att det är det bästa för dem, och sen är det ju helt underbart att få spendera så mycket tid med de bästa man har! Hade varit fantastiskt om det fanns fler som gjorde så. Problemet ibland känner jag är att alla äldre barn är på förskolan så det finns inte så många hemma som våra 2 åringar kan leka med. Samma med aktiviteter, finns inte så mycket på vardagarna att göra för våra stora där de får träffa andra i samma ålder. Nästan alla är ju på förskolan. Skriv gärna om du vill ses så kan våra 2 åringar busa och vi kan andas ut för en stund☺️ Tack för en inspirerande blogg.

  12. Catrin

    Finaste Claudia❤
    Jag kan känna igen mig i ditt tankesätt..och då har jag bara ett barn.. Det går upp och ner. Man börjar tvivla.. Men det jag alltid kommer fram till då de stunderna är att följa min magkänsla och lita på att mina val är bästa för mitt barn. . Det mår både jag och mitt barn bra av.
    All kärlek till er❤

  13. Sara

    Nu har vi visserligen bara ett barn än så länge, han är 2,5 drygt och vet sannerligen hur man testar ens tålamod. Jag känner så igen mig i känslan. Varje moment (blöja, kläder, borsta tänderna osv även sånt han eg vill göra) är ofta en prövning. En gång när vi var i affären gav jag upp, åkte hem med honom till pappa och åkte tillbaks och handlade klart i lugn och ro ?. Man får väl tänka det ingår i deras utveckling att testa sina viljor för oh my god det gör dom verkligen. Men jag tror verkligen inte det har att göra med hur man är som mamma, dom är egna individer och allt går i faser. Jag hoppas verkligen vår trotsperiod lugnar sig snart. Min son går på förskola och där är han tydligen en ängel haha ? så dom vet vad dom gör ?. Lycka till med livet som hemma mamma, klart det blir bra!! Kram

  14. Lena Henriks

    Ibland blir det lite övermäktigt och det är helt ok att gråta ur sig sin frustration och trötthet. Är nog inte första eller sista gången och än har ni många prövningar framför er. Säker lika många tvivel och ifrågasättningar men det är väl så livet är. Och tänk vad tråkigt det skulle vara om livet bara var en rak väg utan några som helst svängar eller gupp? Och du är den allra bästa mamman för dina fina flickor likaså är din make den allra bästa pappan. Ni är fantastiska förebilder så låt dessa dagar komma men låt dom inte stanna längre än nödvändigt
    Kram

  15. Kristin

    Kära Claudia

    Har läst din blogg ett tag och är så imponerad över vad du gör varje dag för dina barn. Jag är själv mamma till 4. Dessutom jobbar jag på förskola. Du är fantastisk,vi har alla lite sämre dagar ibland.
    Imorgon är en ny dag.
    Jag hejar på dig.

    Kram från Kristin

  16. Alexandra

    Ni har inta bekanta som har barn i samma ålder som Chloe? Hon kanske behöver vara bland andra barn en stund, miljöombyte så att säga. Min dotter är snart 3 år och hon älskar att träffa sina vänner. Men det är tufft stundtals med två barn samtidigt, men man gör sitt bästa helt enkelt. ❤️

  17. Hanna

    Du är duktig som mamma,du får tänka att du har två små barn,o det blir jobbigt då o då. Du är jätte duktig. Jag brukar oxå få stunder när det blir för mycket o då gråter jag ett tag o sen blir jag den starka jag som jag brukar vara igen. Du är jätte duktig.?

    1. Gilda G Eriksson

      Du är en bra mamma! Glöm aldrig det! Men Chloe tar inte skada om hon är på förskolan några timmar i veckan, barnen har det bra där, de får stimulans och mycket lek & pyssel med andra barn. Mellan mina barn är det 1 år och 4 månader o storasyster var på förskolan när jag var föräldraledig med lillebror…mycket bra då man kunde fokusera sig på den miste som annars bara hänger med?det blir bra Claudia. Buena suerte!