Claudia Galli Concha

Jag tror inte att jag är ensam om att tänka efter både en och två gånger på vad jag lägger ut i sociala medier eller vad jag säger dom här dagarna. Vi är alla rädda för att uppfattas som om vi inte bryr oss.
Sverige är i sorg, Stockholm är i sorg, alla är i sorg och jag är i sorg.
Men sorg behöver inte betyda att vi slutar leva. Tvärtom. Det kanske är nu vi verkligen ska börja leva.

Det som hände i fredags var det absolut värsta som kunde hända, att oskyldiga dör eller skadas är alltid det värsta som kan hända oavsett om det sker dagligen som i vissa krigsdrabbade länder eller om det sker här, i trygga Sverige. Inget är värre.

Och när jag hör om den 11-åriga flickan…då vill jag skrika rakt ut…hon skulle möta upp sin mamma. Jag blir illamående av sorg. Det är den nattsvartaste tanke man kan tänka. Det är den tanken man inte ens orkar tänka.

Men vad som än händer i livet så går det vidare. Det måste gå vidare. Men det är läskigt och många saker kan ha förändrats. Vissa är rädda, vissa är arga, en del är ledsna och andra har tappat tron på världen.

Men vi är här och det enda vi vet är att ingenting blir bättre för att vi lägger oss ner och gör ingenting.

Men allt kan bli bättre om vi fortsätter som vanligt och kanske till och med försöker ännu lite mer.
Att vi tar med oss det som har hänt och gör något konstruktivt av det.
Skaffar oss en större ödmjukhet inför livet och våra medmänniskor.
Le mot främlingar. Hjälp en människa på stan. Håll upp en dörr till någon som behöver.

Tillsammans är vi starka och därför är det så viktigt att vi visar varandra kärlek och respekt och öppenhet och öppnar våra dörrar istället för att stänga dom.
Vi lever bara en gång. Vi är här och nu.

Låt oss bli stärkta av det här tragiska. Låt den här händelsen göra oss till bättre människor.

Och var glad, det är helt ok att vara glad.

P & K Claudia

★