Kära bloggvänner!
Jag älskar att ni är lika passionerade som jag är, att ni går igång och skriver era tankar vare sig ni håller med mig eller inte, det är så jag vill ha det, mer sånt!
Men jag tänkte för tydlighetens skull bena ut lite i det här kring mina tankar om Chloes förskolegång.
Jag är mamma för första gången, jag vet inte hur ett barn utvecklas och vad jag kan förvänta mig av Chloes alla olika stadier i livet, det är en resa jag är på nu och jag njuter varje sekund.
Så när det då kommer till mina tankar om Chloe och att sätta henne på förskola så är det såhär:
Jag har skapat mig ett liv som uppfyller alla mina drömmar och mål när det kommer till hur jag vill lägga upp min vardag, min idé har hela tiden sedan jag började fundera på barn varit att kunna jobba på ett sätt som gör att jag kan vara hemma mycket, ha mitt kontor hemma och ha hemmet som min utgångspunkt för alla jobb, som skådespelare är det ju ganska svårt, men det är också svårt att vara med i produktioner när man antingen har ett litet barn eller när man är gravid. MEN jag har ju fler saker som jag ägnar mig åt i min karriär och det är att producera film, reklam och musikvideos OCH att blogga och, ja, det senare kan ju faktiskt bli ett jobb, vilket jag har jobbat hårt för i flera år och nu är jag där, i en position där jag tjänar pengar på det, helt fantastiskt, för det ger ju mig precis den där friheten som jag drömde om och målade upp som målbild när jag tänkte hur jag ville ha det.
Chloe är nu 1 år och 4 månader, hon har inte börjat prata än, sagt några ord någon enstaka gång men inte mer, eller hon pratar ju hela tiden men obegripligt ;), och för mig känns det jättekonstigt att ha henne på en plats där jag inte vet om hon trivs eller inte för att hon inte kan förmedla det till mig. Jag vill verkligen att Chloe ska ha börjat prata innan hon börjar på förskolan.
Men nu får ni då tänka på att jag kan säga så och kan känna efter överhuvudtaget för att jag har den ekonomiska och arbetsmässiga förutsättningen att kunna göra det. Jag har ett val.
Jag är fullt medveten om att inte alla har det, jag respekterar det och förstår det, jag respekterar och förstår självklart även dom som kan vara hemma med sina barn men ändå väljer att ha dom på förskola. Det finns inget rätt och fel i det här, det är lika individuellt som allt annat med barn, amning, förhållningssätt, rutinsättning…allt är individuellt och så ska det vara.
Men jag tänker att jag är en aktiv mamma, går på Öppna Förskolor, går till parken, biblioteket, går och simmar, i augusti börjar vi på rytmik, jag försöker göra allt för att det ändå ska finnas sociala sammanhang i Chloes liv, även om jag för det mesta inte tycker att barn i hennes ålder interagerar så mycket med varandra. men jag skapar iallafall förutsättningarna för att dom ska kunna göra det.
I november kommer Baby C och då kommer jag naturligt vara hemma, såg någon som skrev att hon kände att andra barnet fick för lite uppmärksamhet än det första om man hade båda hemma och det är inte jag så orolig för, alla får mindre uppmärksamhet när man blir fler i familjen det är naturligt och jag känner att det bara kommer att bli mer naturligt om vi får växa ihop till en enhet från början och OM det sen är så att jag känner att Chloe blir understimulerad eller ha det tråkigt på dagarna så kommer vi självklart lösa det, ställa oss i kö till förskola och i väntan på det kanske skaffa en nanny som kan ta henne på äventyr några förmiddagar i veckan. Det löser sig, jag behåller inte Chloe hemma för min skull (haha, eller?) utan för att jag tror att hon kommer må bra av det, men som sagt…det är första gången jag gör det här så framtiden får utvisa allt det.
Nu till er som har valt att vara hemma med era barn eller jobbat hemifrån med barn omkring er:
Jag vill gärna höra era upplevelser. Hur har det funkat?
Som sagt…det finns inget rätt och fel i det här och jag ser mig inte som bättre på något sätt för att jag tänker som jag gör, det är bara jag och hur jag vill ha det DOCK är jag väldigt glad för att jag har skapat mig det livet jag drömde om och att om Chloe och Baby C vill vara hemma så kan jag ge dom den möjligheten
P & K Claudia
★
Hej! Jag vet PRECIS hur du känner. Jag är 34 år och trebarnsmamma. Vi fick våra två första barn väldigt tätt, det är 19 månader mellan dem. Jag såg det som en möjlighet att ha min äldsta pojke hemma längre. Hade vi inte fått vår dotter så snabbt hade han nog blivit tvungen att börja förskolan vid 1,5 års ålder, något jag inte alls ville. Den här tiden går så vansinnigt fort. Min pojke var dessutom väldigt blyg, nästan rädd för andra barn, det hade varit hemskt att sätta honom i förskola. När de är så små har de heller inte behovet av egna kompisar, något som frammålas som ett absolut måste för ettåringar. Förskolan är jättebra, men inte nödvändig för så små barn. De behöver närhet och sina främsta anknytningspersoner. Min stora pojke började förskolan när han var tre år och min flicka när hon var två år. Det kändes oerhört bra att kunna ha dem hemma. Öppna förskolan är fantastisk och något man verkligen ska passa på att utnyttja. Jag är väldigt ”vanlig”, men flera i min omgivning fick mig att känna mig väldigt alternativ, något jag inte är. Jag vill bara vara med mina små barn. Efter att ha fått försvara mig många gånger bestämde jag mig för att sluta med det och kort och gott säga att ”jag vill att barnen ska få vara äldre när de börjar på förskolan”.
Det gick jättebra att ha en 1,5 åring och en bebis samtidigt, bara man tar det lugnt och anpassar dagen efter barnen! Nu har jag precis skolat in vår pojke på 1 år och 8 månader på dagis. Han känns liten för att börja, men nu har jag inget val utan måste återgå till arbetet (har arbetat ett tag mellan mellanbarnet och det minsta barnet).
Vi har träffats flera gånger. Jag var frekvent statist på Skilda Världar. 🙂
Vilken lycka att läsa ditt inlägg! Självklart har ditt barn allt hon behöver hemma hos dig <3 och att få dela sina dagar tillsammans med sitt nya syskon kommer att göra susen för deras relation! Syskon knyter också an och för anknytningen är det bara kvantitetstid snarare än kvalité som spelar roll.
Jag är hemma med mina små och de har aldrig varit på förskola. Stora är 4,5 år och lilla är 2 år nu. Det var krävande i början med en tvååring och en bebis men snart så hade vi lärt oss att vara tvåbarnsföräldrar. Det är också nåt nytt från början ju 🙂
När vi bestämt att stora barnet skulle vara hemma hela förskoleperioden kände jag en liten nervositet över hur det skulle bli, hur barnet skulle bli. Men känner nu att jag sitter med facit när jag har en otroligt social och empatisk liten 4,5 åring!
Lugn och ro och ta dagarna som de kommer med en anknytningsperson de första åren tror jag verkligen skapar trygga och inkännande individer.
Vill du möta andra Hemmaföräldrar så bli medlem i hemmaföräldrars nätverk på Facebook, där finns mycket stöd och tips!
Så härligt att läsa dessa tankar ifrån dig. Har alltid gillat dig och nu ännu mer. Så härligt att en offentlig person kan välja att vara hemma längre än genomsnittet och inte känna att man måste förverkliga sig själv, jobba så fort som möjligt efter för att komma vidare i sin karriär osv. Har man skaffat barn så måste ju dem komma högst upp på prioriteringslistan.
Jag fick mina tvillingar när jag skulle fylla 25år. Nu är dem 2,5år och vi ska vara hemma iaf till nästa höst då dom är 3,5år. Det känns helt rätt för oss och jag är säker på att mina barn har det bäst här hemma med mig. Först vid 3-4 år som barn har ett behov av socialt umgänge med andra barn enligt forskning. Och jag har ju två så behöver inte ”oroa” mig över det.:) sen kan jag tycka att visst- tiden man kan ge till varje barn dubbeleras ju inte utan halveras snarare. Men det innebär ju att du som förälder bara behöver dela upp din tid mellan två barn istället för att Sätta det i en förskola där personalen har många fler än två barn under sina vingar. Så ditt barn kommer oavsett få mer tid tillsammans med dig än ifrån dig. Tror det är väldigt bra för barn nummer ett att få vara hemma med småsyskonet och inte känna sig ersatt och få slitas ifrån mamma medans bebis får vara hemma. Bättre att ha båda barnen hemma så alla får en chans att hitta sin plats i den nya familjekonstellationen 🙂 All lycka till och stort grattis till bebis.
Jag tänkte precis som du när jag fick mitt första barn – nu är hon 4,5 år och har inte börjat förskola förrän förra veckan 🙂 Lillebror på 2,5 år fortsätter vara hemma ett tag till. Bor man i Stockholm med omnejd finns det ett stort nätverk med hemmaföräldrar med äldre barn och gott om sociala sammanhang att söka upp om man har lust!
När lillebror var nyfödd och min dotter var just fyllda 2 år, hängde han med på allt i bärsele på min mage och senare rygg. Vi var t.o.m. på lekland på det viset. Allt har gått toppen (såklart har det varit krisigt och småbarnskaosigt på ett ofattbart ”går-detta-verkligen-att-stå-ut-medtag-blir-galen-sätt” med ibland, men det glömmer man så fort de somnat och nästa dag vänyar nya tag, äventyr och upplevelser runt knuten! 🙂
Stort lycka till!
Vi provade förskola för första barnet precis innan lillebror föddes. Då var stora 22 månader. Hon var bara ledsen på förskolan och grät redan i hallen när hon skulle dit. Sen var barnen konstant sjuka.
Det är lättare att ha två friska barn hemma på heltid än två sjuka så klart.
Vi valde att lyssna på vår stora och ta hem henne på heltid efter tre förskoleveckor.
Vi är hemma alla tre och det är ljuvligt! Vi gör utflykter, bakar, planterar och ser hur vi får växter att växa ihop! Barnen får en underbar relation och jag som är hemma får se varjedag hur båda barnen utvecklas.
Vi umgås med andra hemmabarn och leker, även med kompisar som går på dagis de dagar de är lediga.
Vi är jättenöjda med att ha båda barnen hemma på heltid!
Härligt att höra att du litar på din magkänsla! Jag är mamma till 6 barn mellan 5 och 18 och är hemmamamma. Vi har provat förskola till några av barnen – från ca 5 års ålder – men det var inget för varken barnen eller oss. Och jag har kommit fram till att jag inte gillar förskola. Fast jag respekterar förstås att andra väljer det. förstås. Det trista är ju att det inte är så många som kan välja aktivt. Både ekonomi och samhällets attityder sätter käppar i vägen ledsamt nog. Jag har inte kombinerat mitt hemmaliv med något förvärvsarbete utan har den stora turen att kunna bli försörjd av min make. Sen skulle jag inte hinna heller – en familj på åtta personer innebär så mycket arbete att det skulle vara svårt att hinna med något mer än vad jag redan gör! Jag blir hursomhelst glad över att läsa ditt blogginlägg och få reda på hur du resonerar!
Åh så glad jag blir av att läsa detta! Vilken fantastisk inställning! Du känns otroligt trygg i din roll även om detta är första barnet och det är verkligen underbart!
Jag har varit hemma länge med mina barn. Just nu har jag inskolning med Viola 5 år (för att hon ville och var sugen på det). Jag är också hemma med min 2 åring iaf ett år till. Sedan har jag 3 skolbarn.
Som du säger sitter man ju inte bara hemma för att man är föräldraledig. Även om hemma är väldigt mysigt också.
Kram
http://blogg.loppi.se/mammalinda/
Ar hogutbildad , driftig Och rastlos person men har lagt karriar och ’ sjalvforverkligande ’ pa hyllan I nagra ar for att totalt hange mig at barnen. Jag Inser att var sak har sin tid. Satter man barn till varlden har man ett ansvar att ta hand om dem anser jag. dagens foraldrar blir ( felaktigt) hjarntvattade med att sma barn behover mer stimulering an vi foraldrar kan bidra med Och att forskolan ar oumbarlig for deras sociala liv. Foraldrar tappar tron pa sig sjalva. Sma barn behover lugn Och ro, narvarande foraldrar Och en stressfri harmonisk barndom. Jag har nu varit hemma medvara tre soner I 6 ar. Denna investering I deras tidiga ar ar Det basta vi gjort.
Livet går inte i repris är mitt motto. Jag är hemma med mina småttingar 3 och 1 år. Har även två större som går i skolan. Älskar varje sekund jag får vara med barnen och skulle inte byta bort det. Äldste sonen är 13 och jag f ö r s å r inte hur 13 år kan gå så fort? Ingen solresa i år och inget nytt kök, men det är inte det viktiga i mitt liv. Det viktiga är att mina barn får växa upp och utvecklas i sin egen takt. Att vara hemma med barnen är mitt livs bästa beslut ?
Bra skrivet! Klok som en bok. ??
Har två fina döttrar som idag är 3 resp 6 år gamla. Med första dottern var jag hemma 18 månader och med andra i nästan två och ett halvt år, Önskar av hela mitt hjärta att jag hade stannat hemma lika länge med nr 1, Precis som du skriver så finns inga rätt och fel men min dotter var inte redo för förskolan när hon var 18 mån. Men jag trodde det skulle vara så, ”alla” andra gjorde ju så. Har läst någonstans att barn har inget behov av att leka med andra barn före tre års ålder. De leker inte med varandra utan brevid och det är väl klart att de lär sig av varandra men tror det ligger mycket i det. Var hemma så länge som det känns rätt för er båda och njut av tiden för den går ju alldeles för fort.. När bebis två kommer så hittar ni det som passar er familj bäst. Kram på er
Hej! Jag håller helt med dina tankar om att så små barn inte interagerar så mycket med andra barn, och helt klart är det inte roligt att lämna dem på förskola när de inte ens kan förmedla sig. Dock behövs det mer stöd från samhället så att fler faktiskt KAN vara hemma med sina små barn. Det fanns ju tidigare vårdnadsbidrag i en del kommuner, dock inte i min, som gav 3000 kr/månad för att den ena föräldern skulle kunna vara hemma med barnet mellan 1 och 3 års ålder. Detta förutsatte förstås att man var 2 närvarande föräldrar o att den andra jobbade. Själv har jag varit ensam i stort sett hela tiden och är numera ensamstående på heltid med min son. För oss finns inget val att stanna hemma men många pusslar ändå genom att t.ex. studera kurser på distans, försöka jobba hemifrån om det går, osv. Men det viktigaste är att politikerna behöver påverkas så att vårdnadsbidraget återinförs så att små 1-åringar slipper gå i stora förskolegrupper (just ja, grupperna är för stora också, det glömde jag nämna, hade det varit 8 barn i gruppen o inte det dubbla så hade det kanske varit lugnare även för mindre barn på förskola i de fall man är tvungen att lämna dem).
Underbart! ? Vi har valt att ha våra barn hemma då vi vill få uppleva våra barns uppväxt så mycket som möjligt och för att vi tror att det skapar en grundtrygghet som de mår bra av.
Dottern är nu 3 år och sonen 1 år. De leker med varandra, kompisar som bor i samma kvarter, i lekparker, på lekland och någon dag i veckan går vi till en förskola nära hemmet och leker med barnen när de är ute. Vi gör massor av aktiviteter och barnen får alltid vara med och lära sig och hjälpa till. Vi har två väldigt sociala och glada barn så för vår del har detta varit en jättebra lösning hittills. Om något av barnen skulle vilja gå på förskola kommer vi självklart inte hindra dem, men jag tror de får allt de behöver utan förskolan.
Jag är inte heller en motståndare mot förskolan och alla familjer väljer sin egen väg och vad som passar dem bäst, men det är roligt att se att fler vågar prova andra vägar. Ibland verkar det som att föräldrar har mist tron på sin egen förmåga att ta hand om sina barn och det är sorgligt. Förskolan är ju ett ganska nytt påfund och det blev ju smarta, sociala människor även av de som växte upp innan förskolans tid ?.
Våra barn har varit hemma tills de fyllt 3 år. Då har de fått börja på stora sidan direkt. De var lite ledsna då de började men de kunde då också sätta ord på vad det var som gjorde dem ledsna. Jag tror att det är sämre att lägga den äldre på förskolan då babyn kommer – jag tror det skapar syskonrivalitet. Men det är min personliga åsikt. Jag tror att varje förälder är det absolut bästa för sina barn. Då dagen kommer då du behöver förskolan så tror jag att den kommer att vara hur bra som helst. Tills dess tror jag att vi överskattar barns stimulansbehov.. De är nöjda med en förälder och kastrullskåpet ?.
Tänkte precis som du! Nu har jag en 3åring dotter och en pojke på 15månader! (Och väntar tredje nu 🙂 satte aldrig in min dotter vid 2år som jag tänkt för jag skulle ju ändå vara hemma och då kändes det så fel att lämna bort henne istället för att ha henne hemma med oss! Det är det bästa som finns att ha hela dagarna med båda, ingen stress och vi kan göra vilka aktiviteter vi vill/när vi vill! Och har aldrig upplevt någon svartsjuka mellan syskon då min dotter alltid ha fått vara med o pysslat om lillebror..
Tror absolut de kan va toppen på förskola men inget är väl bättre än att få vara hemma med familjen och uppleva saker tillsammans! Får Man ihop det så är det ju underbart ❤️
Lycka till!!!
Fantastiskt Claudia! Låter som väldigt sunda och genomtänkta val du/ni har gjort. Njut av möjligheten. 🙂
Hej! Vilken trevlig läsning! Min dotter är 15 månader och jag skulle inte drömma om att lämna bort henne! Hon uttrycker med hela sin kropp att det är mamma som hon vill vara hos, alltid. Hennes storebror som är 3 var likadan i den åldern. Jag är hemma med båda och är oerhört tacksam mot min sambo som försörjer oss genom att jobba heltid. Jag tycker att mina barn har en härlig syskonrelation! Det var lite jobbigt för storebror de första månaderna när lillasyster kom. Dels pga en ny bäbis som var hos mamma hela tiden, dels pga att han var i en känslig ålder då (2,5). Men i takt med att lillasyster har blivit större så har allt blivit roligare och nu leker de tillsammans. När barnen går igenom jobbiga faser är det lätt att tänka att de är understimulerade och behöver gå på förskola. Men så är det inte. Förskolan är ingen magisk instans som löser några problem. Det bästa för barnen är helt klart den stressfria hemmamiljön med sina främsta anknytningspersoner. Och socialiserar man sig ett par gånger i veckan räcker det gott och väl. Lycka till och grattis till ditt kloka val!
Fantastiskt att läsa! Livet går inte i repris så jag anser att man bör ta vara på den tiden när barnen är små, för den kommer aldrig igen. Jag är hemmaförälder och jag tror att barn mår bäst av att få vara hemma med sina föräldrar så länge som möjligt och det är målet. Här lever vi på min partners lön och jag jobbar gratis genom att ta hand om hem och barn. Jag upplever att föräldrar idag har en övertro på förskolan, att man inte litar på sin egen förmåga att ta hand om sitt eget barn. Jag blir glad av att läsa ditt inlägg och jag önskar er lycka till. Jag vill påstå att du gör helt rätt!
Dina tankar och känslor låter helt sunda i mina öron!
Lita på din kompetens som mamma! Behöver ditt barn dig så lämna inte bort henne. Låt ditt barn gå ifrån dig och själv vilja upptäcka världen. Det är det forskningen visar ger trygga barn. Och barnen lyckas bättre i skolan sen!
Precis så känner jag också! Jag vill att mitt barn ska kunna prata och sätta ord på sina känslor innan någon annan får ta hand om dom delar av dagen! Att dom kan komma hem och säga att idag var det jätte bra, eller idag var en riktig skitdag! Jag vill också att mina barn ska kunna torka sig själv innan dom börjar för att jag kommer själv ihåg hur nervärderande och otäckt det kändes när jag var liten bara fast en faster skulle hjälpa mig att torka! Jag vill inte att mina barn ska bli upplärd till att det är normalt att vem som helst ska torka bajset i rumpan etc. Finns fler saker som jag tänkt mycket på som också gör att hela mitt väsen skriker nej, när jag tänker på att lämna ifrån mig barnen.
När jag hade ett barn så gick det att jobba imellan. Men nu när jag har två barn är det helt omöjligt! Så jag har dragit ner på kraven, på intäkten, och fokuserar på mina 2 barn i första hand. Tjänar en mindre passiv intäkt efter allt jobb jag gjorde medan första var liten. Sen tar jag på mig fotojobb, privatlektioner, och hyr ut 1-2rum på airbnb för att dryga ut kassan. Klarat mig helt från statlig hjälp och älskar att vara självförsörjande. I min hjärna så hade jag heller aldrig kunnat utnyttja systemet genom att ta emot mammapenning och sen ändå låta staten betala MASSA pengar för mitt andra barn. Men jag är en sån person som har köpt varenda klädesplagg i garderoben för egna pengar jag tjänade från jag gick i 4:e klass! Jag hatar att få saker och föräldrarna fick endast köpa saker till mig på jul och födelsedagen. Där emellan köpte jag allt av skor och kläder själv!
Jag är själv ett påhittigt hemmabarn som är övertygad om att mitt ”tråkiga” hemmaliv gjorde att min hjärna blev otroligt påhittig! Så jag uppmuntrar mina barn ofta till att ha ”tråkiga dagar”. 🙂
Tack för ditt inlägg!
Hej! Jag är en mamma på 32 år som har tre småttingar på 8, 5 och 3 år. Äldsta går i tvåan och mina yngsta är hemma, ej på förskola. Jag jobbar två dagar/vecka som säljare i butik. Dessa dagar är barnen med pappa/farmor/farfar eller mormor. Så underbart att kunna få umgås med varandra så mkt som vi gör och att barnen också får tid med sina far -och morföräldrar. Så detta är vårt liv och hur vi vill ha det! 🙂
Helt underbart att du lyssnar på din magkänsla! Dina barn kommer att tacka dig för att du vill unna dem en stressfri barndom. Barn som är hemma har lägre stressnivåer i kroppen än barn som går i förskola. Själv är jag helt själv hemma på heltid med mina barn, en pojke på 4 år och en flicka på drygt 1,5 år. Jag ser redan nu att de är två har knutit an till varandra, vilket jag kan tycka är finare än att vara knuten till sina kompisar — tänker på lång sikt till tiden när jag är borta. Killen säger själv att han inte vill vara någon annanstans än hemma med mamma (han gick 4 månader hos en dagmamma innan lillasyster föddes). Barnen börjar på en privat, liten förskola nästa år, och det känns bra att de har varandra där som trygghet.
Hej! Jag/vi har 5 fina små frön! Äldsta är 10 och yngsta är 2..oj, snart 3! Har haft alla hemma! Med in första kunde jag inte skiljas ifrån och lämna på förskola, mitt hjärta skrek! Det gick inte göra som ”alla andra” utan jag gick mot strömmen för det jag kände var rätt! Jag försökte låta min 5 åring börja när 6åringen började 6 års verksamhet men hon ville inte. Vi var där och försökte skola in men hon ville hellre vara med mig och så fick det bli! Försökte inte fler gånger utan de har fått börja på 6 års verksamhet och det har gått jättebra! Fått kompisar direkt och fröknarna har alltid berömt dem att de är så snälla mot sina kamrater och duktiga i skolan! Vi har levt på en lön, inte helt lätt men på något vis har det gått bra! Vi åker inte utomlands men det känns som att det hade vi inte gjort även om vi haft 2 löner.. Det tråkiga i allt det här är nog mest omgivningens reaktioner.. de tycker att man är konstig helt enkelt, lat som inte jobbar och ser ner på en som prioriterar sina barn och vad jag tycker är rätt, min magkänsla! Inte alla gör det men många känns det som…Finns inte en förskola som kan ersätta föräldrars trygghet och kärlek! De kan inte älska och se vårt barn som vi kan! Härligt att du går emot strömmen och gör det du tycker är rätt för dina barn! ?
Jag håller helt med dig också dessvärre har vi inte råd att hålla min 1åriga dotter hemma då sambon studerar så har inget val än och ha henne där. Skulle inget hellre än att få vara hemma med min älskade dotter.
Du är lyckligt lottad och kunde jag skulle jag gjort exakt samma sak ? njut så länge du kan!
Mina äldre äldre barn började förskolan när de var drygt 3,5 respektive knappt två år gamla. Vi bodde i en liten by, men kompisar i samma ålder fanns. Yngsta var två när hon började. Jag började jobba 25% när mittersta föddes (och äldsta var 22 månader) hade ett jobb som var flexibelt och där barnen kunde hänga med om inte pappan var hemma. Med yngsta som kom strax innan mittersta fyllde sex år började jag läsa på universitet på heltid veckan innan hon föddes + att jag jobbade de där 25%. Hon var med på föreläsningar och examinationer. Förskola är toppen när en behöver barntillsyn när en arbetar. Annars är det absolut inte nödvändigt med förskola.
Du har så rätt i det du skriver. Och du har så rätt i att alla ska göra precis så som dom vill.
I vår familj har vi valt bort förskola. För att vi vill ge våra barn det absolut bästa – och i den bästa av min och pappans värld så håller dagens förskola inte måttet. Vi har snart varit hemmaföräldrar i fyra år. De absolut bästa åren i våra liv. Det är vi föräldrar som är de viktigaste personerna i ett litet barns liv – det är vi som kan ge den där villkorslösa kärleken alla tider på dygnet. I vårt fall valde vi att bli föräldrar för att få vara tillsammans med våra barn så mycket som möjligt. Att få ge dem det finaste vi föräldrar kan ge – sin tid. En del tycker det är ett straff att det äldre syskonet ska behöva vara hemma med den ena föräldern och det yngre syskonet. Jag skulle hellre säga att det är ett straff att inte få vara med sina syskon och föräldrarna.
En del föräldrar är rädd att dom inte kan stimulera sina äldre barn när det kommer syskon. Då tror jag att man kanske har lite för höga tankar om förskolepedagogerna, de har ju oftast 6-12 barn de ska ansvara för.
Jag har varit hemma lite mer än pappan pga amningen, annars har vi försökt dela på tiden hemma. Men vi skulle båda mer än gärna vara hemma på heltid ~ för vi njuter verkligen av att få vara tillsammans med våra barn. Och visst blir det mindre inkomster in till familjen, men vi har gjort medvetna val så att vi ska kunna gå runt på bara en lön om det behövs. Och det skulle många familjer kunna välja att göra. Tyvärr är det kanske inte möjligt om man är ensamstående.
Men våga lyssna på ditt hjärta ~ dina barn behöver DIG. Och jag tror att är det något vi kan tänkas ångra så är det nog att vi jobbat för mycket och försummat familjen och vännerna. Och den känslan vill jag aldrig uppleva.
Hej och TACK för ditt inlägg!! Jag och min man har valt bort förskola för våra barn som är 5 och 3 år. Det är toppen!! Vi upplever barnen som sociala och glada och ser endast fördelar hos våra barn gentemot barn som tillbringar sina dagar i den organiserade pedagogiska verksamheten. Vi gör liksom du egna aktiviteter, träffar kompisar och utforskar olika ämnen som intresserar oss (bävrar, bakning, rymden?). Vi lever på knappt en lön och turas om att dra in pengar. Heja Er och heja alla som vågar välja annorlunda!
Din fråga om hur det går fungerat att ha barnen hemma. Jättebra svarar jag.
Många tror att man sitter instängd hemma och placerar barnen framför TV:n men så är det inte. Hade det varit så lätt hade nog många fler orkat vara hemma med sina barn.
Vi har valt denna väg då vi är övertygade om att barnen behöver sina föräldrar i första hand.
Här det varit enkelt? Nej, ett väldans pusslande med vuxenvärldens krav och barns behov. Många elaka kommentarer och nedvärderande åsikter. Men vi gör det inte för andra vuxnas skull utan för våra barns skull. Deras rätt till att få växa upp och utvecklas i sin individuella takt och bli starka personer när de går ut i den större världen på egen hand sedan. De verktyg och iakttagelser de gjort med oss föräldrar finns med dem.
Och det verkar fungera bra för oss för skolbarnen går det ingen nöd på idag.
Helt rätt. #livetgårinteirepris 🙂 Härligt att läsa att du följer din magkänsla.
Så underbart för dig, din dotter och lilla C att ni har möjligheten att vara tillsammans, och så klokt av dig att ta chansen att verkligen leva med dina barn! Så mycket ni kommer att få uppleva tillsammans som ni alla skulle gå miste om ifall ni spenderade era dagar på var sitt håll! Av mina erfarenheter efter att ha varit hemma med tre barn så kommer det säkert att bli både skitjobbigt och helt underbart, precis så som livet är, man klarar det, och det är ju precis som du skriver en naturlig sak. Att bli fler i familjen påverkar, i närheten, kärleken och samhörigheten utvecklas man tillsammans, Tiden man ägnar sina barn är det få som ångrar. Din öppna och kloka inställning gör mig varm i hjärtat och jag önskar dig all lycka till!
Jag tycker att du gör helt rätt som går efter vad du känner och inte gör bara för det ska vara så kram ?
Min äldsta började på förskola när hon var ett år och nio månader, men fick sluta när hon var tre och ett halvt år.Trots att det var en bra förskola, kände jag och min man att det var helt fel. Vi bestämde oss för att lyssna på magkänslan och gå emot normen. Min yngsta har aldrig gått på förskolan. Som du skriver finns det ju omständigheter som kan göra att man måste använda sig av förskola. Men för många finns det så många saker man göra, downshifta, starta familjesystem, driva eget, använda mor- och farföräldrar, plugga, byta jobb, flytta etc. Det viktigaste är nog att försöka göra något, någonstans måste förändringen starta! Ibland befinner man sig tyvärr i mer låsta situationer, men de allra flesta kan göra aktiva val och alla jag känner som har gjort liknande livsval och prioriterat familjelivet, mår så bra och är helt nöjda. Självklart är småbarnsåren slitsamma, sömnbrist och att allt hänger på en själv, är jobbigt, men det är helt fantastiskt vad man vinner på det! Syskonens relation är underbar! Och jag vill tro att det är större chans att mina barn fortsätter att vara trygga och glada. Så många barn och ungdomar som mår uruselt pga situationen i förskola och skola. Jätteintressant att läsa om ditt val! Kul, tack!
Underbart att höra! Du görett klokt val, barn behöver sina föräldrar. Läs gärna lite om anknytning, Finns så mycket bra forskning och bra studier inom området, Ps det där med att barnet blir understimulerat är inte sant..möjligtvis kan det bli så att mamman känner sig understimulerad och att barnet då känner av att mamma inte är nöjd med tillvaron,.. och när barnet känner av att mamman inte mpr bra kan det bli lite gnälligt. Men det är ofta föräldern som är understimulerat, inte barnet ? Njut! ?
Har 5 barn mellan 5-15 år. Ingen gått förskola . Jag har pluggat distans emellanåt å vi har pusslat på olika vis. Bästa valet vi gjort . Ge barnen tid å låta dem få tid med varandra.
Lycka till
Självklart gör man som man vill utifrån de möjligheter man har……skillnaden mellan dig och många andraåk väl att du kan vara hemma med dina barn och tjäna pengar samtidigt…de flesta andra som väljer vara hem,à har ju inte den möjligheten….undrar oxå om det är Loka många pappor som mammor som stannar hemma….väljer man stanna hemma i 5-6 år utan inkomst kommer det märkas rejält när man blir pensionär….hoppas inte man glömmer bort det för att nuet är så viktigt!!! Känns lite som EM kvinnofälla ibland…..menar inte att man inte ska vara hemma, men mer att man måste se de långsiktiga konserverna…..
Jag är hemma med mina 3 killar på 4, 3 och yngsta 3v. Äldsta fick börja fsk förra hösten för jag lyssnade förmycket på omgivningen vad man ska göra. Han gick på hösten men våren var han mest hemma med mig och lillebror. Nu ska jag ha alla hemma för nu lyssnar jag på mitt hjärta och vad jag tror är bäst för mina barn. Vi aktiverar oss varje dag med öppna förskolor, skogsutflykter mm så vi har fullt upp och pojkarna får möjlighet att skapa fantastiska band till varann 🙂
Jag var hemma i tre år och det är det bästa jag gjort! Barn behöver inte förskolan de behöver sina föräldrar. Grattis till dig som följer din magkänsla!!
Kloka ord, blir glad av att läsa detta!
Vi har valt bort förskola helt till våra barn. De är fyra stycken 6, 4, 2 och 5 månader gamla nu. Det är en dröm faktiskt ? Vi är iväg på olika aktiviteter hela veckorna, men tar också pyjamasdagar emellanåt. Älskar att vi kan ta varje dag som den kommer! Barnen är hur sociala som helst, lär sig mycket saker varje vecka och har allt annat än tråkigt. Ibland är det olidligt som förälder, man får ju aldrig en paus men det är så värt det i slutänden. Kärleken mellan syskonen, möjligheten att få se alla deras framsteg, få höra deras tokiga frågor och funderingar, lär de precis det de vill lära sig om, kunna trösta när de blir ledsna och att mammas famn alltid finns i närheten är helt oslagbart! Hade aldrig kunnat tänka mig att leva ett annat liv än hemmaförälderlivet ?
Underbar läsning. Önskar att fler prioriterat barnen.
Det är verkligen fint att ha möjlighet att låta barnen slippa förskola. Min äldsta var 18 månader när lillasyster kom och det kändes helt självklart för mig att ha båda barnen hemma tillsammans. De är nu (vid 6 och snart 5) bästa kompisar och har aldrig tråkigt tillsammans. Det har varit så underbart att se dem lära känna varandra och att vi har fått växa in i våra roller i den här familjen. Jag och deras pappa har turats om att lönearbeta sen vi fick barn och vi har aldrig för en sekund tvekat på att detta är det bästa för våra barn. Jag har också läst en hel del om barns utveckling och hur förskolan fungerar idag och det har ytterligare stärkt mig.
Vi har hittat nya vänner som också har valt bort förskola och med dem har vi hängt i skogen, åkt på utflykter, haft fester, lagat mat ihop och barnen har fått fina vänner. Å andra sidan tror jag inte att en ska vara rädd för att låta barnen ha tråkigt heller, det är ju då de hittar på de bästa lekarna. Dessutom går det att göra det mesta MED barnen också, vi har byggt på huset, besökt arbetsförmedlingen, planterat växter, sökt bygglov på stadsbyggnadskontoret, rest, lagat mat, handlat, dansat och funnits där när de har velat lära sig läsa, skriva och räkna. Det finns ingen förskola i världen som kan mäta sig med de utvecklingsmöjligheter ett vanligt liv kan erbjuda.
Jag läste nyligen denna text som fick mig att känna mig extra stärkt i vårt val. http://web.archive.org/web/20100812050019/http://www.abctidning.se/x0406f.html
Lycka till!
Tack för så många kloka ord ?
Vad glad jag blir av att läsa detta. Jag tycker du gör helt rätt och det kommer gå toppenbra. Det är så skönt att höra att fler vågar gå mot strömmen.
Hej! Det finns en helt underbar Facebookgrupp som heter Hemmaföräldrars nätverk som är till för föräldrar som valt att gå lite mot strömmen så här som du och även vi tex gör. Det kan vara provocerade för många har jag märkt, att man valt så här alltså. När du skriver om att kanske inte alla har det valet så tror jag inte det stämmer. De allra flesta kan välja att lägga om sina liv. Jag och min sambo hade i början så extremt lite pengar per månad att jag knappt förstår hur vi klarade det men vi har kämpat som galningar för att få det att fungera. Nu är vi stolta föräldrar till fyra barn som inte varit på förskola alls. De har utvecklats bra ändå. Väldigt bra. De behöver inte heller stimuleras massor som ettåringar, så gå inte på den utan ha det lugnt och bra, tiden kommer inte tillbaka. Små barn behöver lugn och ro och sina föräldrar. Lycka till, tro på ditt val!
Jag är hemma med vår dotter på två år och lillebror på ett halvår snart och det fungerar så himla bra för VÅR familj. Resonerade som du och för mig känns det inte rätt att lämna bort henne innan hon kan prata och berätta vad hon gjort, hur hon känner osv. Det känns heller inte rätt för oss att lämna bort henne när jag ändå är hemma med lillebror. Visst kräver det en del av mig som mamma (av oss som föräldrar men det är ju jag som är hemma dagtid), men det går och det går betydligt ”enklare” än jag kunnat tro. Folks kommentarer om det är dock en annan diskussion, men det är väl så när man väljer att göra helt tvärtemot vad normen säger.
Min stora tjej (idag snart 4 började förskolan när hon var 22 månader, alltså nästan 2 år) men med korta dagar, aldrig mer än 9-15. 6 månader senare kon lillasyster och i god tid innan fick stora tjejen ”sluta” förskolan för att vara fri från dagisbasiller då vi visste att lillasyster skulle bli prematur. Under graviditeten när hon var hemma pysslade vi mkt och pratade och förberedde för lillasyster. Längtan efter att bli storasyster var stor. Kärleken barnen imellan har varit överväldigande från första stund. Jag tror för allas skull att det stora barnet behöver få vara delaktig i att familjen blir större. Inte behöva känna sig utanför. Stora tjejen va hemma på heltid i 6 månader (ca 5 med lillasyster) och hon blev inte uttråkad. En lite sover mkt och då passade vi på att leka i olika parker osv när lillasyster sov i vagnen. Sen när höstterminen började fick hon gå till förskolan nät hon ville och va hemma när hon ville. Hade ett långt jullov och ett ännu längre sommarlov.
Nu gör reglerna att lillasyster måste börja redan nu som 1 år och 5 mån gammal annars får hon vänta tills hon är 2,5 innan hon kan få plats (liten förskola) men då har ja valt att ha henne på minimum alltså 3 dagar i veckan 9-14. Hoppas de blir bra för barnen. Man ska passa på att njuta av den tid dom är små..
Är förövrigt hemmamamma sedan 2008 och just nu hemma med de 2 minsta på 3 och 1 år. De två äldsta är 8 och 6 och går i skolan.. Vi tycker det är SÅ värt att alltid ha en vuxen hemma för att finnas där för barnen..
Heja dig! Finns massvis med studier på att barn under 3 år inte har något somhelst utbyte av förskola. Eller behöver ”socialisera” med andra barn. Det mamma eller pappa kan erbjuda hemma är definitivt gott nog. Trygghet och kärlek är var små barn behöver. Du växte verkligen i mina ögon nu, kommer dela detta blogginlägg på min fb för det var så grymt bra skrivet.. Grattis till nästa bebis! Stort lycka till.
Gör som du vill! Bara för att det är vanligt att sätta barnen på förskola tidigt och långa dagar så betyder inte det är det är normalt. All forskning visar att barn inte ska vara på förskola innan tre års ålder och sen max 5 timmar om dagen.
Jag litade på magkänslan och har båda hemma, en femåring och en tvååring. De är bästa vänner och båda kommer få vara hemma till skolstart. Småbarnsåren går fort, så njut!
Tips, kolla upp Hemmaföräldrars Nätverk på facebook, där kan du hitta andra som är hemma med lite ”äldre” barn (dvs över 12 mån).
Såååå klokt! Tiden går fort. Jag är övertygad om att din dotter inte kan ha en bättre tillvaro än med just dig. Barn (men självklart är alla olika) har inte ett stort behov av sndra barn innan treårsåldern. Att ha Cloe hemma när lillasyskonet kommer är guld värt för deras syskonrelation. Jag tror att du kommer att se tillbaka på den här tiden med glädje i resten av ditt liv.
Hej! Vad härligt att läsa dina tankar kring att ha ditt barn hemma längre.. jag har tre barn. 6, 4 och 1 år gamla. Min första började på förskola när hon var fem. Den andra har inte börjat ännu och min tredje är för liten. Vi har gjort ett aktivt val att hålla de hemma av många olika anledningar… men främst för att barn oftast har det bättre hemma med sina föräldrar. Jag är lärare och är det något jag har lärt mig så är det hur viktiga vi föräldrar är för våra barn. De behöver ingen förskola, bara föräldrar som ger tid och kärlek. För oss har det varit ett val som gett oss i familjen massor av tid tillsammans. Lycka till med ert val! Hälsningar Hanna
Jag har också valt att vara hemma med min nu 2 år gamla dotter och leva på lite pengar till förmån för att min dotter ska få en trygg start i livet. Har inte bestämt än om och när hon ska börja förskolan. Om vi får ett till barn kommer hon vara hemma med oss. Blir glad och hoppfull när offentliga personer väljer att göra annorlunda än ”standardmodellen”.
Fantastiskt! Jag håller helt och hållet med dig. Jag har fyra barn och driver en ridskola. Jag har också förmånen (eller har valt att bygga mitt liv så – det beror på hur man väljer att se det 🙂 ) att kunna välja att ha dem mestadels hemma och jag har tagit vara på den möjligheten. Heja dig!
Jag har 1,5 år mellan mina barn. När flickan föddes valde jag att ha pojken hemma första 6 månaderna. För och nackdelar. Flickan hade kolik och skrek dagtid ca 4 månader. Jag var inte så rolig mamma men gjorde så gott jag kunde. I augusti 2015 fyllde pojken 2 år, då valde vi 15 timmars förskola. Han älskade det. Sen släpade han hem en massa baciller så vi var hemma och sjuka i nästan 6 månader. Nu var det dags för mig att börja jobba så båda barnen, nu 1,5 och 3år är på förskola. Det går över förväntan. Men jag har valt att jobba 50% så de slipper vara på förskolan så långa dagar.
Lycka till med allt!
(Kan tillägga att dottern nu är 7 år, supersocial, framåt, har massa kompisar och ett inre lugn och en trygghet som jag tror, tyvärr, blir allt ovanligare idag när barnen stressas mellan olika personer, instanser och aktiviteter. Det är möjligt att hon är sån som person och hade varit sån även om hon började förskola tidigt, men det ger mej en skön känsla att jag vågade lita på magkänslan och mig själv istället för alla dessa ’välmenande mammor’ som hetsade mej och gjorde att jag nästan sviktade i mitt val. )
Helt rätt! Alla gör självklart vad dom vill, vi valde att inte sätta vår tjej i förskola förrän hon var 4,5 år. Oj oj oj vad detta upprörde folk! Hon skulle bli understimulerad och asocial och inte utvecklas och blah blah blah. Jag skulle aldrig drömma om att ifrågasätta mina kompisar som satte sina barn på Föris tidigt, men omvänt var det fritt fram. När dottern var 1,5 år var jag tvungen att fråga sköterskan på BVC om jag var en dålig mamma som valde att ha dottern hemma så länge som möjligt. Hon gapskrattade! Och sa att när barnen är små behöver dom sina föräldrar mest. Inte pedagoger. Inte 20 andra barn 8 timmar om dagen. Och det finns väl inga mammor som låser in sig själva och sina barn idag och aldrig träffar folk? Däremot är 1000 intryck varje dag värre för ett barns utveckling när dom är så små, än att få lugn å ro och lagom aktiviteter i sin takt utan stress med mam eller pap. Lycka till!
Du är så klok! Vi behövde pröva oss fram med två barn innan vi landade i ”rätt tänk” med tredje. Första började på fsk vid 23 månader för vi trodde hon behövde det… Andra började vid 2,5 år för vi hade ingen bra erfarenhet av fsk efter äldsta barnets tid där men inbillade oss ändå att fsk var ett måste… Trean ska vara hemma till minst 4 års ålder. Förskolorna är överfulla, personalen utbränd och de höga kraven på pedagogik och dokumentation gör snarare att många fsk inte ens är en fungerande ”förvaring”. Yngsta är nu 2,5 år och än så länge trivs vi ypperligt med hemmalivet. Familjen får ett helt annat lugn när det alltid finns tid och närvarande vuxna, något även skolbarnen uppskattar.
När jag läser din kommentar blir jag lugn i hjärtat…jag tror att jag har tänkt helt rätt och dina ord bekräftar det ännu mer.
Jag älskar den här tiden och ska njuta varenda sekund!
Kram C
Är sedan ett år tillbaka hemma med min 2,5-åring och min snart ettåring. När jag berättar för andra att båda är hemma med mig och äldsta inte går på förskola (vi har rätt till 15 timmar där jag bor) möts jag ständigt av höjda ögonbryn och kommentarer som ”oj, det skulle jag aldrig klara”, ”jag tror att barn mår bra av att gå på förskola”, ”oj vad lite tid det blir till yngsta” osv. Så otroligt trött på detta! JO, man fixar det! Man klarar mycket mer än man tror och vi mammor måste få tillbaka vårt självförtroende! Bara Du är den som är bäst lämpad att vara med ditt barn! NEJ, jag tror inte att barn under tre år per automatik mår bra av att gå på förskola. Varför skulle de göra det? För att träffa andra barn? Lära sig att vara ifrån sina föräldrar? Det finns ju massvis med forskning på att barn i den åldern endast har basala behov som mat, sömn och närhet. Stimulans tillsammans med andra barn kommer senare. Dessutom är det barnet som ska välja att separera sig från sina föräldrar när de är mogna, inte tvärtom påtvingat. JA, det blir lite tid till den yngsta men när jag ändå pratar behov – en bebis har ju enbart basala behov den också. Dessutom får syskonet möjlighet att vara nära sin idol – det äldre barnet hela dagarna!
Blir glad av att läsa ditt inlägg och alla kommentarer från mammor som läst på och prioriterat sina barns behov!
Jag tycker personligen att barn som börjar förskolan när dom är över 2-3 år är väldigt jobbigt, många barn har inte lärt sig dela med sig och vänta på sin tur för att dom har haft allt fokus hemma o all uppmärksamhet av sina föräldrar, dom barn som börjar när dom är över 2 sitter oftast själv i sandlådan eller själv o leker o så tycker föräldrarna när dom kommer och hämtar sitt barn att deras barn alltid sitter själv o leker, det är för att dom barnen har inte lärt sig att leka med andra dom har inte det utbytet av kompisar på samma sätt. Nu är inte alla barn såhär men väldigt många som kommer o börjar på förskola vid 2-3 års ålder.
Jag har jobbat på förskola i över 4 år och har sätt en del barn o inskolningar.
Jag skulle säga att barn som börjar förskolan tidigt har dårar att dela med sig. Samt att barn som börjar förskolan när se är 3 år oftast inte sitter inlåsta hemma tills dess utan träffar andra barn och vuxna och absolut inte har några svårigheter att leka. Varför skulle barn inte lära sig sådant även utanför förskolan.
/En anna förskolepedagog som tycker att det är underbart och inte det minsta jobbigt med barn som får vara hemma och bygga upp en stark anknytning och grundtrygghet innan de börjar förskolan
Jag skulle säga att barn som börjar förskolan tidigt har dårar att dela med sig. Samt att barn som börjar förskolan när se är 3 år oftast inte sitter inlåsta hemma tills dess utan träffar andra barn och vuxna och absolut inte har några svårigheter att leka. Varför skulle barn inte lära sig sådant även utanför förskolan.
/En anna förskolepedagog som tycker att det är underbart och inte det minsta jobbigt med barn som får vara hemma och bygga upp en stark anknytning och grundtrygghet innan de börjar förskolan.
Min dotter var 3 år o 3 månader när hon började på förskolan, samtidigt som lillebror 20 månader började.
För mig var det en självklarhet att ha båda barnen hemma och jag har inte ångrat mitt val. Dottern älskade att vara hemma med oss. Vi gick till öppna förskolan en gång i veckan, dottern var med till mammagruppen på BVC, babyrytmik osv. Aldrig har jag känt att hon var understimulerad. Jag upplevde aldrig någon svartsjuka heller, alla var en naturlig del av familjen.
barnen är bara små en gång o jag vill ta chansen att vara med dom så mkt som möjligt.
Sen hade jag dåligt samvete att lillebror var 19 månader yngre när han fick börja på förskolan, men det fanns ingen möjlighet att stanna hemma längre tyvärr. Vi har sparat föräldradagar för längre sommarlov i allafall 🙂
Hej, jag har fått många tråkiga påhopp just för att jag har valt att ha min dotter hemma 2,5 år.
Men jag kan med handen på hjärtat säga att jag ångrar inte en sekund. Vi håller på och skolar in i nuläget och det är en trygg och lugn dotter vi har, alltid glad och vet att mamma och pappa aldrig lämnar utan att komma tillbaka osv. Nu ska hon börja med 15 timmars veckor iallafall till hösten 2017 och det är först nu som hon faktiskt ”leker” med andra barn. Hon har äldre storasyskon hemma och hon har vart så nöjd och glad hemma, jag själv jobbar 50 % natt och har möjligheten att få mormor och farmors hjälp någon dag i veckan så jag kan få sova en stund. Tycker du gör ett bra val, det ska inte behövas ett dagis (förskola) för att ens barn ska bli aktiverat och socialiserade när dom är så små… OM man har möjlighet då iof vet att många måste återgå till arbete redan efter 12 månader hemma.
Vi har valt att ha Belle hemma, hon fyller 3 år på tisdag och den tiden har bara sprungit iväg!
Jag driver mitt lilla företag hemifrån och sitter med jobb tills jag går och lägger mig och kömpar hårt för att få mitt företag att gå framåt så att jag kan fortsätta att vara hemma. Det funkar toppen för oss men det är slitigt ibland.
På 2,5 års kontrollen på BVC fick vi stående åvationer om belles utveckling och i hennes sätt att vara och min barnmorska sa att det troligen berodde mycket på att vi var hemma med henne.
Så har du möjlighet så kör! Tiden är så bräcklig och opålitlig! Kram från en hemma mamma
När jag var liten var min mamma hemma med mig tills jag började skolan, hon jobbade bara någon helg då och då. Jag gick på lekis som det hette då, men det var några få timmar om dagen och då var jag ändå fem år när jag började (fick börja ett år tidigare och gå två år).
Jag hade inte samma möjlighet med min dotter, som var precis lika gammal som Chloe är nu när hon började på förskola. Dock hade hon kommit ganska långt med att prata och kunde göra sig hyfsat förstådd.
Hade jag kunnat så hade jag gärna varit hemma med henne längre! Men jag kunde åtminstone ge henne 9,5 veckors sommarlov i år, med lite pusslande och hjälp från min mamma och makens föräldrar.
Så följ din magkänsla, ingen annan än du (och Manuel) vet vad som är bäst för Chloe!
Tack Monika!
Ja, det är ju få förunnat att kunna vara hemma, men just för att jag kan så känner jag att jag vill ta den chansen, så länge det känns bra för alla:).
Kram!
Vad härligt att läsa! Är själv hemmaförälder. Är hemma med vår dotter som fyller 4 i september.
Känner ända in i själen att detta är det som är bäst för oss!
Underbart!
Då vet jag att jag inte är ensam!
Kram! ❤︎
Du gör helt rätt! Låt dig inte påverkas. Mina vänner tyckte synd om min dotter för att hon inte fick gå till förskolan..det är ca 2 år mellan mina barn. Jag var hemma 5 år innan jag gick tillbaka till arbetet. Min dotter som är äldst började på förskolan när hon var 3 år för att hon själv sa att hon ville det, då 15 timmar i veckan. Men det var ett rent helvete att lämna henne trots att hon själv uttryckte att hon ville vara där. Minns att pedagogerna tyckte att hon skulle ha mer än 15 timmar i veckan för att komma in i det. Vilket hon gjorde till slut..äldsta är nu 9 år och är en trygg, stabil och omtänksam tjej!
Jag vet:). Jag lyssnar faktiskt inte på någon mer än min magkänsla och min man:). Vi tänker också att tre är en bra ålder.
Kram!
Tycker att du gör helt rätt! Tror att fler hade gjort som du om de hade haft möjligheten. Det viktigaste är ju att barnet får vara med sin familj men som du skriver också få göra en del andra sake ribbans också! Ska själv vara hemma 15 mån med min lille kille och sen ska pappan vara hemma 2 månader. Önskar vi kunde fått ha honom hemma längre ?
Jag kunde av ekonomiska skäl bara vara hemma tills min son var 17 månader. Hade jag fått bestämma hade jag varit hemma med honom än och då fyller han 2 år nu den 22 augusti. Jag håller med dig helt, man skaffar ju barn för man vill spendera tid med det. Jag inser också att alla inte kan stanna hemma, men min åsikt är att 1 åringar är för små för dagis. Sen respekterar jag allas val givetvis, alla familjer fungerar olika. Kram
Jag var hemma med dottern till hon var 2,5 år. Då lämnade jag henne på förskola utan oro för jag visste hon längtade. Hon var blöjfri kunde prata och sov inte middag. Så skönt! .
Men hursomhelst tror jag att det gett min dotter jättemycket att vara hemma. Hon är så trygg, klok och förståndig. Hon hade säkert varit det ändå det vet man inte. Men jag hoppas att det var precis vad hon behövde. 🙂 det var iaf vad jag behövde! Den tiden vi fick tillsammans då kan jag leva på länge. Tid med barnen är dyrbart ☺️ Kram!
Vi har fått våra barn väldigt tätt. Det är 1år och 7 mån mellan killarna och sen från son nr två till dottern är det 1år och 8 mån. Mellan barn 1och 2 gick jag inte tillbaka till jobbet. Var hemma 3 år totalt och han jobba en termin (minus två veckor) jag är lärare. Vi satte första barnet på förskola när han var 1 år och 11 månader och då var han ett sk 15-timmarsbarn. Då gick han 15h/v när jag var hemma m lillebror. Han gick 5h tis-Tors (08.30-13.30) det var precis lagom. Nu kommer de tyvärr göra om så nu får båda killarna gå varje dag mellan 08.15-11.15 alla dagar för då sparar kommunen in på att de inte serveras frukost och lunch. Vi har 5 min gångavstånd, så det löser vi.
Mellanpojken började på förskola när han var 1 år och 4 mån (började i aug) för jag som lärare ville börja i terminsstart. Dock är pojkarna på samma avdelning (syskonförtur) Pappan har ej möjlighet att vara hemma pga sitt arbete.
Lillasyster kommer bara vara drygt 1år när hon börjar. Med tre barn drar det iväg ekonomiskt och vi ”förlorar” över 10.000 i månaden på att jag är hemma.
Det är för övrigt super att ha barn tätt! De har sån nytta av varandra! Nu är våra snart 4, (i sept) drygt 2(fyllde i maj) och lilla är 8 mån (född i dec)
Jag är hemma med mina två barn nu. Skiljer 15 månader mellan barnen och jag hade inte en tanke på att låta äldsta pojken börja förskolan! Från början var planen att han skulle börja hösten han fyllde 2 år,. Flickan är 6 månader nu och pojken blir 2 i oktober. De kommer istället börja förskolan samtidigt nästa höst istället. Det hade känts helt fel att låta äldsta börja förskolan när jag ändå är hemma. TÄnker att ju äldre lilla blir ju mer glädje har de fått av varandra. Dessutom är det lättare att ha de två ihop ibland då de underhåller varandra!! Gör det som passar er. Och strunta i vad folk säger. Förksola. skola. fritids osv. det kommer de gå på resten av barndomen. De kan få ha ett par år innan med bara mamma och pappa först! 🙂
Jag har haft storebror som blev två strax innan lillasyster kom hemma på heltid o det har varit helt underbart! Alltså syskon är en gåva! Jag var orolig innan lillasyster kom för svartsjuka o att man inte skulle kunna få båda nöjda! Men det har gått så bra!! Lillasyster ser verkligen upp till sin storebror o storebror har växt på ett positivt sätt o han har inte varit svartsjuk utan det har blivit så naturligt! Såklart är det extra svettigt att handla o så med två småbarn men det kan man ju ofta hitta lösningar på! ? jag tror det kommer gå super för er!!
Tycker du gör helt rätt. Var hemma med båda mina barn tills dom var 4 1/2 och 2 1/2. Nu kommer dom bara gå 15 timmar i veckan. Njuter av att ha dom hemma.
Håller med dig till 100 procent! När min äldsta son var 18 månader skolade vi in honom. Vi gjorde det mest för ”att alla andra gör så” men alltså varenda cell i min kropp skrek att det var fel. Eftersom jag var gravid med lillebror som föddes när äldsta var 22,5 månad så fick han bli hemma. Och klart det är kämpigt ibland med två så små barn. Gäller att hitta en lunk som fungerar mellan alla amningar och barnens olika behov. Men inte hade de blivit bättre av att vi hade behövt ställa klocka och ta oss iväg till förskolan eller tagit hem massor med dagisbaciller i onödan till den lilla. Jag har på riktigt haft det underbaraste året i mitt liv, min man gick ner lite i arbetstid så vi har haft mycket familjetid. Vår äldsta blir tre om en månad och nu funderar vi om det kanske börjar bli dags för förskolan. Lillebror kommer nog inte att börja före han är tre år heller. Vi känner oss dock ganska ”udda” som tänker så här men är ändå trygga i vårt val. Ibland blir jag lite ledsen när folk säger att de är få förunnat att göra så här på grund av ekonomi, men då vet de inte hur vi kämpar för att få det att gå runt och vi har inte råd med något extra, inga utlandsresor, tvkanaler, dyra mobiler eller onödiga klädinköp. Varje månad går precis runt, men det är vårt val och vi har hittills inte ångrat oss en sekund. Tiden går så fort och vi vill njuta av våra barn, den här tiden kommer aldrig igen.
Du gör helt rätt i som har dom hemma!!
Hade jag haft möjligheten så hade jag lätt varit hemma till barnen är 3år. Det är inte innan det som min stora börjat leka tillsammans med andra barn.
Innan 3år leker dom mest bredvid enl. min upplevelse.
Jag väntar nu nr.3 och kommer att ha alla barnen hemma, min stora gick på dagis från sept.-14 – feb-16, jag skulle endast få 3h/ dag på dagis och har 7km dit så det kändes inte värt det.
Nr3. kommer i januari då stora är 3,5år, lilla blir 1år och 3månader så den stora har jag tänkt skola in på dagis i augusti-17, för att hon ska hinna komma in i dagisgrupper tills skolan börjar! Dom två minsta börjar i augusti-18, då blir dom 3år resp. 1år och 8månader. Med vänlig hälsning,.
Hej! Du gör helt rätt i att ha barnen hemma, vilken lyx att ha skapat detta för er. Jag jobbar på förskola och har fyra barn, har tyvärr inte haft ekonomiska möjligheter att vara hemma mer än 2 år med varje barn. Ni kommer aldrig ångra er att barnen var hemma! Säger inte att det är fel med förskola naturligtvis men föräldrar har mycket att bidra med! Ni verkar helt och hållet veta vad ni gör trots att det är första barnet ?! Ha en underbar höst, jag ser framemot att fortsätta läsa din blogg!
Åh jösses – känner mig som en stalker. Jag ser verkligen inte alls vad jag skrivit – ser du? Annars – vad trist. Jag skrev verkligen en massa från hjärtat men en massa syns inte.
Kram igen!
Min kommentar har missat en massa ord – vad synd. Jaja – du kanske kan utläsa mitt budskap!
Kram!
Asså den där söta ungen – herregud vad söt hon är!!!
Nu passar kanske inte denna kommentar under detta inlägg men jag kör på: Jag är snart 50…. med tre barn. 28, 26 och 18. Men jag minns det så väl…. barnen 28 och 26 och hur det var att vara hemma med dom små liven. Det kan se ut som om det skiljer 2 år men det är 18 månader – 28-åringen är född i augusti -88 och flickan i februari -90 = 18 månader.
D var överaktiv och behövde mer än öppna förskolan, aktiviteter och morsan som var hemma och aktiverade och så kom en bebis så PÅ DEN TIDEN behövde man ansöka om att få in dom tidigare på dagis (som det då hette). Jag/vi ansökte. Men eftersom han var överaktiv behövde han inte DET utan något lugnare – han behövde NÅGOT men inte för mycket – så det blev dagmamma. Till saken hör att när människan kom som skulle bedöma detta och kolla hur han var ”i verkligheten” så….. somnade han under köksbordet. Asså…. Jag trodde det var kört men han fick en plats hos en fantastisk dagmamma och där hamnade senare syrran och minstingen har också gått hos dagmamma – vi älskar det! FINNS DOM KVAR???? Isåfall tycker jag att du ska se det som ett alternativ – när det än blir för Chloe. Och nästa söting.
Jag hoppas att du förstår vad jag menar. Man vill såklart så mycket med sina barn och av vad jag läst är du heeeelt otrolig – men Chloe kanske behöver förskola – DAGMAMMA säger jag! – för att få stimulans men ändå i en lugn miljö. För det blir mycket med ett till barn.
Kanske en flummig kommentar – svårt att förklara såhär.
Vill även säga att D ändrade sig i tonåren och blev – hahaha – slöaste personen någonsin – hahaha – och jag minns verkligen att vi sa att ”Nu när han är så himla aktiv så ändrar det sig säkert i tonåren.”. Vi hade rätt. 🙂 Ungefär som med minstingen som var så oerhört lätt att ha att göra med – nu har hon det jobbigt utan att gå in i detalj.
Men vet du vad Claudia – följ ditt hjärta. Jag tror så mycket på det och det har funkat bra. Du är som jag – positiv och med en livsgnista – håll fast vid det.
Jag har en (anonym) blogg och min äldsta dotter sa en gång ”Du är så himla positiv på din blogg:” Eh…. ja – det är ju sån jag är!?!? Det är väl inget fel med det – det kan vi väl få vara?
Kram från Annika!
Är hemma med vårt första barn, en tjej på 5 månader, och håller i dagarna på att planera inför framtiden. Tittar på alla möjligheter vi har för att vår älskade ska kunna vara hemma länge. Det finns många fördelar med förskolan (är själv förskollärare) men jag tror aldrig att de kan väga upp mot att vara hemma med en engagerad förälder. Dessutom, barnen är små en sådan kort tid så gör det mesta och bästa av tiden tillsammans.
Härligt för dig att du har möjligheten att välja, verkligen! När jag fick min nr 2 hade jag första barnet hemma i fem månader. När 1:an började närma sig 2 år kändes det lagom att låta honom gå på dagis 15 tim/v. Men visst var det verkligen fullt upp med en liten bebis och en 1 1/2 åring men så här i efterhand minns jag det som mysigt och vi hade verkligen vår lilla bubbla:) Nu när jag är hemma med min 3:a jobbar jag med mitt egna företag hemifrån och det är verkligen en helt perfekt lösning för oss! Kan sitta på kvällar och när hon sover middag. Hon följer med på möten och det funkar superbra! Tack vare den här lösningen kan hon vara hemma helt tills efter nästa sommar när hon är drygt 2 år och det känns bra för oss.
Hej, jag har 2 1/2 år mellan mina flickor och jag kom inte ens på tanken när lillan kom att den stora skulle vara på förskola, då hade hon varit på förskola ca 10-15 timmar i veckan innan jag blev gravid på nytt, sen blev jag sjukskriven i dec och lillan var beräknad i mars och då var det helt narturligt att den stora tjejen skulle vara hemma med mig och magen.
Jag tyckte verkligen inte att den stora tjejen blev åtsidosatt när lillan kom, tvärtom hon fick hjälpa till med allt hon bytte blöjor, badade lillan, matade lillan ( jag ammade ej) mm, när den lilla sov så var allt fokus på den stora. Då var hon ändå 2 1/2 och man kan tycka att hon behövde försolan, men jag upplevde aldrig att hon saknade den tvärtom. Det var en härlig tid jag tycker du ska ta vara på varje minut!
Så bra skrivet! Har full respekt för att man lämnar sina barn på förskolan när man är hemma med den lille. Jag har gjort både och men för att de är större skillnad 3 1/2 mellan 2:an och 3:an och 2 mellan dom första. Jag kände att första gången så ville storebror vara hemma med oss, han var så pass liten så han inte börjat samleka och hade där av inget behov av förskola. När tredje killen kom så hade dom stora gått på förskola ett tag så då lät jag mellan killen bestämma själv (stora började förskoleklass, var guld värt att han slapp fritids då han var helt gråtfärdig så trött han var av alla nya uttryck de första månaderna) mellan killen gick oftast till förskolan 2 dagar i veckan, då fick han leka med kompisar och hitta på saker som var anpassat för hans ålder men hade han aldrig börjat förskolan innan hade han aldrig saknat de utan varit nöjd med stimulansen våra egna aktiviteter ger!
Förstår inte varför alla måste lägga sig i hur olika familjer fungerar! Har man ekonomi att få ha lyxen att kunna vara hemma, VILKEN LYCKA I SÅ FALL!!!