Vi väntar en väldigt normal bebis, normallång och normalstor, idag väger hon 2,2 kg (vecka 34) och är 44 cm lång.
Hennes siffror är som tagna ur gravidappen:)
Det gick jättebra på ultraljudet. Det var fantastiskt att få se henne, hon låg med knäna under hakan och navelsträngen såg det ut som att hon hade som huvudkudde. Jag vill hela tiden skratta när jag ser henne men det får man inte för då rör hon ju på sig så jag låg och fokuserade på att inte skratta för mycket. Men jag log. Samtidigt som mitt hjärta exploderade av kärlek.
Och så skulle vi ta 3D bild! Nej. Hon ville inte. Hon låg med ansiktet ner i buken på mig och hade inte alls lust att titta upp. Vi fick med oss några bilder hem men…nej, jag kan inte säga att jag ser något direkt. Svårt det där. Jag försökte prata med henne så att hon skulle titta upp. Ja, jag föreslog även att jag skulle ställa mig upp och göra en kullerbytta eller springa i korridoren eller stå på händer. Vi ville ju se henne! Men nej. Hon låg bra där hon låg tyckte hon. Men jag älskar det. En egen vilja. Precis som jag. Haha. Tur att Manuel har så mycket tålamod;). Det kan komma att behövas.
Men huvudsaken med besöket var att allt såg bra ut. Och det gjorde det. Som sagt ett helt normalt barn. Men såklart, alldeles alldeles unikt!
Jag längtar efter henne!
vår första son föddes i v 34+1 och var 44 lång och vägde 2.2