Claudia Galli Concha

Det mest förbjudna

Igår började jag se serien ”Det mest förbjudna” som handlar om Kerstin Thorvalls liv. Herre min skapare vilken bra serie. Eller jag har bara sett första avsnittet men jag kan redan nu säga att det är det bästa jag har sett på svensk tv på länge.

Jag har alltid varit fascinerad av Kerstin Thorvall och läste ”Det mest förbjudna” när jag kanske egentligen var lite för ung men jag tyckte att den var så otroligt bra och sedan dess har jag tyckt att hon är en fascinerande människa.

Men det är något mer med den här serien. Jag blev otroligt berörd, jag blev så ledsen, jag kände plötsligt hur tårarna rann nedför mina kinder…På samma sätt som den är magisk så är den väldigt ångestframkallande. Det är något med relationen till barnen, mannen, ja familjen och sen karriären…Jag vet inte riktigt än vad det var som satte igång alla känslor i mig men ikväll ska jag se del två och se vad jag kommer fram till…

Men ett starkt tips från mig är att göra ett gott te ikväll och iallafall se första delen av ”Det mest förbjudna” på SVT Play.

Ni som har sett den, vad kände ni när ni såg den? Vad väckte den för känslor hos er?

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Cathrine

    Serien berörde mig verkligen. Många tycker att Kerstin Thorvall beter sig hemskt, är egoistisk och inte tänker på sin omgivning med mera. Men det enda jag kan tänka när jag tar del av hennes liv är att hon är på fel plats, hon är inte en person som ska leva i en kärnfamilj, det är mot hennes natur att ta hand om barn och man. Hon kan omöjligt leva upp till det som förväntades av en kvinna på den tiden. Hade hon varit ung idag så tror jag att hon varken hade gift sig eller skaffat barn.

    1. claudiagconcha

      Precis så känner jag också! Men verkligen ett så otroligt bra porträtt!
      Hatten av till alla inblandade i den produktionen.
      Kram!

  2. Jayne

    Usch ja, mycket bra serie om ett mycket tragiskt liv både för de vuxna men också för barnen! Jag tänkte mycket på hur viktigt föräldrar är, hur mycket det kan innebära var man bor/ växer upp som barn. Jag tänkte också på psykvården, hur illa den är, att Kerstin aldrig fick hjälp egentligen och detta drabbad inte bara henne och det är illa. Tror inte det hänt så mkt inom detta, tyvärr.
    Jobbar som förskollärare och varit med om ett antal anmälningar som inte har lett någonstans. Illa. Barnen måste få en trygg uppväxt det är allas barns rättighet.