Ciao Malmö och Kitty
Publicerad,
Underbara dagar i Malmö är över och vi åker till Stockholm idag.
Väskan är packad (igen!) och familjen är på väg.
Den här gången stannar Kitty hos ”farmor”, alltså M´s mamma. Det är alltid jobbigt att lämna henne men vi ska ju upp till Dalarna hela familjen på söndag och bo på hotell i fem dagar och jag kände att det blir nog inte så roligt för henne där. M och Chloe kommer att vara med mig mycket på inspelningsplats och då kommer Kitty få sitta ensam på ett hotellrum. Nej, då har hon det mycket bättre hos farmor, farmor bor i hus och har trädgård så att det är lyx för henne. Hon älskar att vara där. Farmor är snäll och ger mycket skinka :). 
Ibland får jag dåligt samvete när jag lämnar Kitty…men samtidigt försöker jag säga till mig själv att lägga ”the superwoman” åt sidan. Ibland är det mycket att ha barn och hund även när man bara är hemma. När man ska ut med hunden då ska bebis packas ner och ut och ja, det blir ett extra moment, och nu då när vi ska bila till Dalarna, jobba, bo på hotell och samtidigt hänga med Chloe så var det ett sånt tillfälle när jag fick säga till mig själv att det faktiskt kanske är bäst att lämna Kitty den här gången, både för vår men också för hennes skull. Men det är ju för att innan Chloe kom så var ju Kitty alltid med mig, vart jag än reste, det är därför jag får dåligt samvete ibland. Men saker förändras ju när man får barn. Så är det och så måste det väl få vara helt enkelt.
Är det någon här som hade hund när ni fick barn? Hur löser ni det? Hur funkar det för er?
★
Vi skaffade faktiskt hund och barn samtidigt! För då hade vi tiden att vara hemma med valp
Visst det är ett himla pill när man ska ut och nu när barnet är två år så är det lite så att båda går åt varsitt håll på promenaderna 
Men så värt ändå, man kommer ut varje dag flera gånger och sonen har alltid någon att gosa eller leka med 
Kanske inte det roligaste svaret att få.. men när vi fick vårt andra barn var vi tvungna att placera om vår hund, dels tiden som inte fanns till honom längre och sen kom han inte riktigt överens med vår 3-åring. Men det kan man ju aldrig veta, jag förstår dig precis i ditt dåliga samvete. Det är ju ens första barn, hunden ju <3
Himla glad att jag har hittat din blogg, så mysig!!
Och jag är glad att du har hittat hit:) Välkommen!
Ja, jag vet, men jag tror att man får sänka förväntningarna på sig själv som matte, alla får ju mindre tid när man får barn och det får alla leva med, även dom små pälsiga älsklingarna.
Tycker att alla lösningar är bra så länge man är nöjd med dom, Kitty kommer absolut bo kvar hos oss men hon får hänga hos farmor då och då;).
Kram!