Sen vi blev föräldrar, kanske framförallt tvåbarnsföräldrar så har vi tjafsat betydligt mindre än innan, vilket är underbart!
Vi är ju två personer med mycket vilja, väldigt passionerade, starka åsikter och ingen rädsla för att vara lite dramatiska, herregud, jag har aldrig varit så frustrerad på en partner som jag har varit på Manuel, men jag har å andra sidan aldrig varit så galet kär i någon, så det går väl lite hand i hand.
Men något hände när Celeste kom till världen. Det är som att vi inte orkar tjafsa och bråka.
Numera väljer vi verkligen våra krig och det är faktiskt SÅ skönt.
Nu för tiden resonerar jag såhär, om vi börjar tjafsa om något, oavsett vad det är så brukar jag 90% av gångerna tänka; jag älskar det här mannen, jag tänker leva med honom resten av mitt liv är det då lönt att bråka om det här? Oftast blir det inte det då.
Sen är det inte så viktigt för mig att ha rätt längre…nu kan jag släppa ett tjafs utan att jag ”har fått rätt”, jag har någonstans mognat så pass att jag har insett att båda kan ha rätt…på sitt sätt.
Och en sak som jag ofta tänker på och OFTA får bita mig i tungan när det gäller är uppfostran, jag och Manuel har samma grundsyn när det gäller uppfostran men vi har lite olika sätt att uttrycka det på och det är många gånger som jag har velat säga till eller gå emellan och avbryta vissa situationer men då inser jag att jag måste lägga ner, Vi är olika och vi måste få ha olika aproach till hur vi uppfostrar våra barn. Jag vill inte att han ska lägga sig i hur jag gör och då ska inte heller jag göra det…jag tror att det är väldigt viktigt med den respekten och jag vill aldrig glömma bort det.
Så min upplevelse är att barn = mindre bråk och tjafs.
Hur upplever ni det?
P & K Claudia
Jag älskar det här mannen…❥
★
Så skönt att ni bråkar mindre 🙂
Hej Claudia. Jag är så glad att jag funnit din blogg, den ger vardagsglädje åt mej varje dag.
Jag väntar andra barnet till sommaren och är nervös inför det. Att ha barn är en stor utmaning tycker jag samtidigt som det ger en sån enorm glädje. Att läsa om ditt liv med dina tjejer och man ger mej pepp inför min kommande situation.
Kram
Tack Josefine!
Jag vet det är både det bästa och ibland en utmaning:).
Men jag älskar livet hemma med mina tjejer, det är underbart!
Lycka till med din tvåa, det kommer att bli magiskt!
Kram!
Hjälp vad olika det kan vara. Tycker att vi i sömnbrist och tvåbarnsdimman stundtals inte gjort annat än tjafsat. Men nu börjar sömnen ordna sig och kärleken får mer plats igen.
Ja, det är ju olika och som du säger får man inte sova så kan det ju vara jättejobbigt. Heja kärleken!
Bygger man en stadig grund under småbsrnsåren, funkar det betydligt lättare i tonåren, det är få testet kommer lyckades jag överhuvudtaget förmedla något vettigt till barnen?
Absolut! Kram!
Upplever ungefär samma. När vi fick barn var det som att vi blev ett riktigt team, ett team som skapat något fantastiskt med utmanade ihop och samarbetar för att göra det bästa för det vi skapat. Sen tror jag inte på att måla upp en perfekt fasad för barnen eller göra dem rädda och oroliga för tjafs och dispyter. De har sett oss tjafsa och bli ovänner ibland men vi dramatiserar det aldrig, bara förklarar att alla vuxna tjafsar ibland och tycker olika och det är inte farligt eller betyder att man inte tycker om varandra. Sen är vi också väldigt noga med att barnen aldrig ska spela ut oss mot varandra. Har den en sagt nej är det alltid samma svar hos den andra, de ska inte ge oss stämplar som den dumma och sen snälla.
Tycker ni verkar ha en väldigt sund och bra inställning till allt. Och som du säger, man väljer sina krig. Som småbarnsföräldrar känner jag att det inte finns en chans att man ens orkar tjafsa om bagateller 🙂