Att ha barn är ju förenat med livsfara. För dom:). Jag var nog inte riktigt beredd på hur mycket galet som kan hända när man har bebis. Dom kan ju göra illa sig på ALLT! Framför allt nu när dom som Chloe är 7 månader…livsfarlig ålder.
Chloe vill ju gärna stå och det gör hon ju mot soffan och bordet i vardagsrummet men sen rasar hon ju bakåt på en halv sekund och man har inte en chans att stoppa fallet.
Sen vill hon smaka på allt, suga på allt, slicka på allt, suga lite till, ja, allt ska smakas av.
Nu är det 3 gånger under mitt och Chloes gemensamma liv som det hade kunnat gå riktigt galet, här är listan utan inbördes ordning:
1. Jag och Chloe satt och fikade och Chloe började bli lite uttråkad, jag presenterade henne för diverse små leksaker som låg i skötväskan men ingen var rolig, då såg jag en tom kartong som det hade legat tuggummin i, ni vet sån där V6 kartong, den fick hon och den var kul. Pillade, sög lite och höll på med den. Jag fikade vidare men det var ju bara hon och jag så jag hade koll på henne hela tiden. Plötsligt såg jag att hon hade fått loss en bit. Jag tog ifrån henne kartongen. Då ser jag att hon har något i halsen som hon inte får upp. Panik! Genast hörde jag hur kloka röster sa man ska INTE stoppa ner fingrarna i halsen på bebisar. Men det var precis det jag gjorde och fick upp en ganska stor bit kartong…puh, aldrig, aldrig mer ska hon få suga på något typ av papper eller kartong.
2. Ramla ner från sängen. Det här är ju en klassiker. Jag satt i köket med babywatchern framför mig, och Chloe sov i vår säng. Babywatchern hade gjort utslag två gånger men tystnat direkt så jag gick inte in till henne. Plötsligt hör jag det fruktade dunset. Det blir knäpptyst och jag springer in i sovrummet men det känns som det tar en halvtimme att komma in. Under min väg in börjar Chloe gråta och skrika. Panikkänsla! När jag kommer in ligger hon på golvet med ansiktet ner mot marken. MEN hon har landat med huvudet rakt i en sån tjock vadderad bok så mest var det nog att hon blev rädd och jag med! Jag sprang först runt dom en yr höna och försökte trösta, sen kom jag på att jag skulle amma. Och när vi hade ammat hade jag en glad bebis igen! Jag hade koll på henne och höll henne vaken i några timmar men hon hade klarat sig bra. Puh!
3. I förrgår låg Chloe och lekte med sina leksaker i vardagsrummet. Hon leker väldigt fint själv och jag brukar lämna henne till sin egna lilla värld då. Så jag satt och tittade lite på tv, tittade på henne, gick och hämtade något i köket, kom tillbaka till vardagsrummet, ja, ca 30 minuter var det väl så och plötsligt ser jag hur hon väldigt koncentrerat ligger och pillar med något…man känner ju på sig när det är något lurt…så jag gick genast fram och tittade vad hon höll på med. Då hade hon hittat en sån där påse med silicon kulor…! Hon hade sugit på den och den var på väg att gå sönder men jag kom precis i tid innan den sprack. Påsen som det står ”Do not eat” med stora bokstäver på. PUH! Jag gick och slängde påsen direkt och såg scenariot som hade kunnat ske fladdra förbi, ringa Vårdguiden, åka in akut, magpumpning…ja, alla bilder flög omkring men Chloe låg glatt på golvet och lekte vidare…
Nu har det ju gått väldigt bra varje gång och jag tackar min och Chloes lyckliga stjärna för det.
Ni känner säkert igen er, men det är ju jobbigt när sånt här händer för man känner sig så otroligt skyldig…hemska skuldkänslor kan ju följa en i flera dagar.
Har ni varit med om något liknande? Tänkte att vi kunde lyfta såna här händelser och lätta våra hjärtan. Tror att vi alla behöver det ibland:)
Allt är ju spännande…
Mina små har varit med om en hel del också, mest lättare incidenter.
Mitt moment av världenssämstamamma var när vi var på byggvaruhandlen och barnen sitter i en kundvagn. Jag vänder mig om, bokstavligen talat två sekunder, och hör en hög suck. När jag tittar mot vagnen så sitter plötsligt bara ett barn där i. Den andra har hunnit ställa sig upp, trillat över kanten med huvudet före rakt ner i stengolvet.
När jag förstod att sucken kom från min nu tysta unge som ligger helt stilla på golvet framför vagnen var jag säker på att skallen krossats och att han var död. Jag slet upp honom och då börjar han skrika samtidigt som blodet sprutar.
Hjärnskakning och lösa framtänder kom han undan med. Jag får leva med det samvetet resten av livet. Aldrig mer att jag sätter barnen i en kundvagn och jag som inte brukar hålla predikan för andra mammor säger ofta till när barnen lämnas obevakade i kundvagnen.
Åh, vad hemskt att behöva uppleva det! Och man vet ju att man inte gjorde något med flit och hade man vetat…och allt det där men det hjälper ju inte. Jag förstår att du säger till andra :). Kram!
När min lilla va ca 1,5 så lyckades han ta tag i en nyupphälld nykokad te kopp med fringrarna och får de nykokta vattnet över sig – mest på ena armen men även brösten. Kläderna skyddade något men fort in i duschen i panik och av med pyjamasen och ser då till min fasa att huden lossnar på hans arm!! Under tiden ringer mannen ambulans men efter typ 5 min och vi inte kommit fram än bestämmer jag mig för att vi åker till sjukhuset som är 5 min bort istället! Så Linda in lillen i handduk (mitt i vintern) och springer ner till bilen. Kör dit på 2 min och springer in på Södertäljes akut skrikandes – mitt barn har bränt sig! HJÄLP MIG! Så får komma in på ett rum direkt men Södertälje har ingen barnakut så dom har inget att hjälpa med förutom kall handduk. Samtidigt som en norsk sköterska ska prata med mig och jag fattar ingenting i mellan lillens skrik. Som tur är kommer en ambulans kille och erbjuder bränn gel och spray och säger att han måste få värktablett. Så han får en alvedon. Dom kan inget göra och säger att vi ska åka till Huddinge. (Jag är än idag skitsur på att dom inte är bättre rustade för brännskador) Så in i bilen (som tur är har lillen somnat av utmattning ) När vi kommer till Huddinge får vi träffa en brännskade expert och lillen fick typ tre alvedon och två Ipren! Hon förstod att de lät mycket i mina öron men hon förklarade att de gör så pass ont. En vuxen hade fått morfin istället. Sen när lillen vaknar är han pigg och glad och så pass smärtfri att dom kunde tvätta av hans arm så brännskadora blev rena från huden som ramlade av och sprang sen runt i korridorerna efter han fått ett så kallat silverförband. Han hade ont i några veckor och fick sen smörjas varje dag och kunde inte bli smutsig där så kunde inte va ute o leka. Några månader efter kunde man inte ens se ärren – och de sa doktorn att vi hade otroligt tur med då de va ordentligt brännskadat. Jag mår illa bara jag tänker på de och skyldig känner jag mig fortfarande. Men lillen har inget minne av det iallafall och vi lärde oss en ordentlig läxa. Så inga koppar, eller varma farliga saker står så han kan nå.
Åh, vad jobbigt, men skönt att det gick så bra och det där med att man känner sig skyldigt känns som en del av mammalivet:)
Kram!
När mina tvillingkillar var var ca två månader hade den ena somnat i bilen. Vi tog in babyskyddet, knäppte upp bältet för att öppna tröjan, ställde babyskyddet med honom sovande i på köksbordet. Två månader, de tar sig ju ingenstans då….vi andra gick och la oss och vilade. Hör när han vaknar och ä är precis på väg ut när det dunsar till i golvet. Då har han sprattlat med fötterna så pass att babyskyddet kommit i gungning. Naturligtvis stod det lite för nära kanten så han trillar ur rätt ner med ansiktet i köksgolvet.(Som tur var vippade babyskyddet åt andra hållet så han inte fick det över sig).
Han klarade sig utan en skråma, bara superledsen och chockad.
Därefter hade vi aldrig babyskyddet med sovande barn i nån annanstans än på golvet
Oj oj vad ska man välja berätta ?! Härom veckan satt jag i vardagsrummet. Hörde Ida (8 månader )och trodde hon var i köket med min man och lagade mat. Sen börja hon gnälla och jag funderade varför maken inte gjorde nått. Går ut i köket och i hallen liksom i ögonvrån så ser jag trappan till övervåningen och Ida uppe på 5:e trappsteget! Oops! Då upptäckte hon att vi har en trappa Så nu sitter grinden där hela dagarna! Undrar vad som kommer här näst!
Senast förra veckan trampade Moa på en glasbit och skar upp ett sår under foten.
Men det värsta var nog det som hände när hon var dryga året. Hon var hemma hos mormor och lekte med kylskåpsmagneter. När mormor sen skulle sätta tillbaka dem på kylskåpet så upptäckte hon att det saknades en magnet på en av figurerna.
Det blev en tur till barnakuten eftersom Moa började kräkas, och vi var inte 100 på om hon hade svalt magneten eller om den hade rullat iväg och fastnat under kylskåpet. Men allt såg bra ut, och magneten vet vi fortfarande inte var den är.
Bulor och skrapsår är numera vardagsmat, hon klättrar, springer och ramlar. Men det är klart man blir orolig som förälder när barnen gör sig illa!
Ja sånt här har vi alla föräldrar varit med om. Massa fall från typ skötbord och soffa då allt gått bra. Men en dag hände det där som inte får hända.. Min sambo hade precis hällt upp en kopp kaffe från bryggaren och råkat ställa den lite för lång ut på bänkskivan, vår son lite drygt 1 år som precis börjat gå, såg så klart detta och blev nyfiken, gick dit och lyckades välta det kokheta kaffet över sig. På hals och bröst. Han hade kläder på sig som skyddade lite och jag stod precis bredvid och reagerade blixtsnabbt och fick han under vattenkranen. En tur till akuten för bedömning och omläggning, så gick detta ända ganska bra. Inget i ansiktet eller ögonen och det läkte fint och idag nyss fyllda 8 år så finns det inte ens ett ärr kvar, trots att där det var som värst så var det 2:a gradens brännskada. ♡
Ja fy vilket dåligt samvete man får när något händer ens barn men man är ju mänsklig. Jag glömmer aldrig ljudet av gåstolen som dunsar ner för trappan till nedervåningen(typ 20 steg) med min då 6 mån sin i. HELVETE det som inte fick hända hade hänt, någon hade glömt att stänga barngrinden!!!!! Tur i oturen så hade jag tidigare samma dag slängt hans lektäcke ner för trappen och det dämpade fallet på cementgolvet. Ringde 112 och det blev ambulans till sjukhuset med övervakning och väckning en gång i timmen hela natten. Det va det värsta. Tur att det gått bra alla gånger för er. Mvh Jenny
När mina två var 5 respektive 3 år bråkade de om en leksak (som så ofta ;)) och skrek och gnällde, drog varandra i håret etc. Till slut ledsnade jag och tog dem i varsin arm för att sära på dem men sonen ryckte till samtidigt och jag fick på så sätt ett dåligt grepp och tappade taget så han flög in i dörrposten. Inget allvarligt hände, blev bara en bula men han blev jätterädd och ledsen och grät hysteriskt. Kände mig som världens elakaste mamma och var nära att börja gråta själv. Men vi är ju bara människor och även vuxna gör misstag och kan be om ursäkt.
När sonen var typ 1 år så hörde jag ett prassel från köket… Han stod å sög på en maskindisktablett, bara att ringa Giftinformationscentralen! En annan gång pillade han på ett element och skar upp fingret, det blödde så mycket att jag ringde min egen mamma i panik. Nu är han 2,5 och ramlar från soffor och grejer dagligen, fasen vad de tål mycket ändå. Men man har känt sig som världens sämsta ganska många gånger :/
Min minsta tjej gick när hon var sju månader, men hon fattade ju inte att gå rakt ut från soffan, trappan inte var nån bra ide, gissa om hon hade många bulor!
Ha en trevlig helg.
Åh TACK! Älskar såna här ärliga inlägg! Alla råkar ju ut för sånt här men väldigt få erkänner. Min son ramlade ner från soffan två gånger, en gång ca 6 mån gammal o den andra runt 9-10 mån. Nu är han 2,5 år o jag har tappat räkningen på alla små incidenter något tokigt hänt o man inser att man kanske kunnat förhindra det. Äsch! Huvudsaken allt går bra ❥