Jag är en fotbollsälskare och Malmö FF är laget som mitt hjärta slår för. Vi går på så många matcher vi kan och njuter av det. Det är en happening med allt från promenaden eller cykelturen till stadion som kaffet man köper, spelet, klackens sånger, stämmningen, målen (det blir många när man har svenska mästarna som favoriter!) ja, allt som kan räknas in gör fotbollsdagar till mycket bra dagar.
Igår var vi på match, Allsvenskan har inte börjat än utan nu är det Svenska Cupen som spelas. Men det är fortfarande fotboll och lika kul att gå. Igår var det dessutom sol så det var en perfekt dag för fotboll.
Oroligheterna med Hammarby, som var laget MFF skulle möta hade börjat redan natten innan. 30 personer hade drabbats samman på Möllan och det hade blivit bråk. Och det fortsatte även på lördagsmorgonen. Min svärmor kom hem till oss och sa att det var en manifestation på torget bredvid oss men vi visste att det inte var det det handlade om. Det var Hammarby supportrar som hade börjat ladda för matchen och som redan då var omringade av många poliser och polisbussar.
Vi var lite sena till matchen. Vi hade inte köpt biljetter innan utan tänkte, som ca 500 andra, att vi skulle göra det där. Men efter lite köande kom vi slutligen in på arena. Det första jag ser är inte laget som hade börjat spela för ca 5 minuter sedan, utan jag ser Hammarbyklacken som har tänt ca 5 bengaler som dom kastar mot en massiv poliskår, ca 30-40 st, som står nere på planen utrustade med hjälmar. Vissa har hundar som står redo att börja jobba. Malmö gör mål och stadion jublar, majoriteten är glad då plötsligt viker sig kravallstaketet som omringar huliganerna och dom väller in på planen, dom hinner dock inte så långt utan motas tillbaka med slag och kraft av poliserna. Samtidigt märker jag att det börjar bli oroligt till höger om oss på läktaren där vi står. Män i min ålder, eller i det här fallet vill jag faktiskt skriva killar, men dom är ju ändå män även om beteendet säger annorlunda, dom börjar skrika och det blir oroligt. Jag förstår att dom är Hammarbyare som inte valt att stå i klacken. Dom ser ganska bratiga ut, dom är välklädda, AD-lönerna har gjort att dom kan köpa den rätta jackan, sneakers och dom runda trendiga solasögonen från Paul Smith. Men personligheten dom har vid datorn på jobbet eller hemma med sin familj har förändrats. I deras ögon lyser hat och dom skriker ena glåpordet efter det andra. Det blir en otrevlig stämning. Någon som hejjar på MFF ropar att dom ska lägga av. Matchen fortsätter. Jag betraktar killarna och har en obehaglig känsla i magen. Plötsligt går en rakade kille i dyr jacka och stora solglasögon fram till MFF:aren och slår honom hårt i bakhuvudet. Tumult utbryter, barnfamiljer flyttar på sig, alla vill bort. Aggressionen och testosteronet ligger som en dimma över vår läktare. Malmö gör ett mål till. Den rakade kille försvinner i folkmassan och en annan kille dyker upp. Han står och spottar på folk som sitter framför honom samtidigt som han försöker trigga igång dom till bråk. Nu har poliserna borta vid klacken upptäckt att det är problem på vår läktare. Det kommer tio poliser och bevakar. Det blir lite lugnare. Men stämningen är fortfarande där.
Jag blir rädd för människan. Var kommer all den här aggressionen ifrån? Aggressionen som gör att du kan stå och skrika dig hes av enbart hatord. Aggressionen som gör att du går fram och slår en främmande människa i bakhuvudet framför en läktare av folk. Det är så fruktansvärt. Att dom här killarna inte beter sig såhär i sina lägenheter vid Nytorget i Stockholm, eller när dom sitter med sina välklippta frisyrer och tar en espresso på nåt barista ställe det förstår jag. Men vad är det inom dom som driver fram den här aggressionen? Att fotbollen blir ett forum för att få hata? Med det här beteendet på min näthinna så förvånas jag inte längre. Jag har tänkt så mycket på Showan den här veckan, killen som ligger och kämpar för sitt liv på sjukhuset här i Malmö efter att ha blivit nästan ihjälslagen av nazister på Möllan förra helgen. Jag har tänkt på honom men också på dom som gjorde det. Hur är det möjligt att du kan göra så mot en annan människa? Vad föder det hatet. Hur ska vi sluta hata?
Jag har inte svaret på den här frågan. Inte alls. Men jag måste börja agera och tänka vad jag tror är rätt väg att gå. Jag tror självklart på höjda straff och nolltolerans. Avstängning när det handlar om just fotboll men utanför den världen så måste det bli höjda straff. Vi måste se jätteallvarligt på misshandel och våldsbrott.
Jag vill kunna gå med mina framtida barn på fotboll utan att dom ska se testosteronstinna män bete sig som snorungar och skrika fascistiska ord, slåss och bete sig som djur. Jag vill att mina barn ska kunna växa upp i Sverige och vara stolta över sina mörka färger och aldrig vara rädda.
Men vi lever i en förändringarnas tid där järnrörsfascister sitter i riksdagen och det är klart att det påverkar och rättfärdigar mycket av den idioti och det fruktansvärda hatfyllda samhälle som växer fram.
Så vad kan man göra? Som sagt. Jag har inte svaret. Men jag vet att alla kan göra något. Alla kan försöka påverka någon. Sprid ordet om kärlek. Om att vi alla är lika värda. Tillsammans är vi starka. Vi får aldrig sluta sprida budskapet.
Jag ska demonstrera idag mot fascism och rasism på Möllevångstorget klockan 14.00. Det känns viktigt. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.
♥
#kämpashowan
Word, sister! Så bra skrivet, men samtidigt blir man mörkrädd, vart ÄR vi på väg när vi lever i en värld där man måste bruka våld? Alla är exakt lika mycket värda, spelar ingen roll vilket ursprung man har. Om man ska dra det hela ett steg längre, så undrar jag. Finns det ens 100 procentliga svenska i detta landet? Jag tror svaret är NEJ. Alla har mer eller mindre rötter i andra länder, sen om det går en generation tillbaka eller tio, det ska väl inte spela någon roll. Man är inte mindre värd för det. Man är inte mindre svensk för det heller. Bor man i Sverige tillhör man svenska folket, man är en del av vårt samhälle. Alla olika, alla lika! Även om jag inte kan närvara fysiskt vid demonstrationen så finns mina tankar och hjärta där idag!