Ibland då och då får jag en oförklarligt känsla av ensamhet, jag känner mig liksom ledsen, fast jag vet egenligen inte varför. Jag känner mig ensam, men jag är ju inte ensam, jag känner mig oomtyckt, fast jag har så många som tycker om mig. Jag kan inte riktigt förstå mig på den här känslan och kan där med inte begripa hur jag ska kunna göra något åt den.
Kan man känna sig ensam, men ändå inte vara det?
Kan man vara ledsen, utan att veta varför?
Kan man känna sig oomtyckt fast man har världens bästa familj, föräldrar, släktingar och vänner?
Jag vill inte att min omgivning ska tro att jag håller på att deppa ihop, det är ingen fara, den här känslan går över, jag har haft den förut. Men jag blir så frustrerad över att inte förstå och att inte veta vad jag ska/bör/vill göra. Nått måste det ju vara som hjärnan/hjärtat vill tala om, men VAD?
Idag, eller snarare igår för nu är det ju mitt i natten och klockan är över 00.00. Dessa dagar tynger mig, får mig att känna en klump i hjärtat och jag får en grubblande huvudvärk. Tycker det är så jäklarns onödigt att ha det utan att veta VARFÖR?
Tur att dessa omgångar inte kommer så ofta och jag hoppas att känslan försvunnit när jag vaknar nästa gång.
God natt!
Senaste kommentarer