God morgon finisar,
Tiden läker alla sår sägs det, men det vet jag inte om det stämmer……man lär sig snarare att leva med dom. Sår som ibland är mer eller mindre öppna.
Idag är en sådan dag då såret är vidöppet och jag känner mig skör. 31 år sedan jag som lite flicka förlorade min älskade mamma, den person som alltid ska finnas där hos en.
Se en växa upp, se en bilda familj och få barn. Nu fick varken hon eller jag uppleva detta och det är en ofantlig sorg. Så stor att jag än i dag 31 år senare ibland inte kan prata om henne utan att tårarna kommer.
Jag önskar så att jag haft ett kort på oss ihop som vuxna……det fick bli det här istället.
Fy vad hemskt! Jag som har en mamma, som alltid finns här och ställer upp men just nu befinner oss i ett tjafs och inte pratat på några dagar.. vi är för starka i personligheten båda två och krockar ofta. Men jag ska vara tacksam för det jag har i alla fall och det är jag. Hoppas att dina sår någon gång läker mer, så att du kan minnas henne utan tårar för det måste vara hårt och jobbigt för dig. =(
Kramar om.
Hej Diana,
Tråkigt att höra att ni kommit på kant, jag hoppas ni snart reder ut det : ) jag hade gett vad som helst för att få träffa min mamma igen om så bara för 5 min så var rädd om det du/ni har och låt inte stolthet komma mellan er. ( bara ett lite tips ) Lycka till…… och var rädda om varandra
Stor kram
Annika
Hej Annica
Förstår dig precis. Min mamma gick bort i nov bara helt oväntat o jag har svårt att förstå det o tankarna finns varje dag.
Kram till dig
Ja vi är många som är i samma båt. Ibland känner man sig ensam men blottar man sig lite finns det många som har samma känslor runt omkring en och man kan stötta varandra.
Stor kram till dig
Annika
Kram till dig! Jag kan inte föreställa mig hur tufft det måste vara.
Känner med dig. Måste vara tufft att förlora sin mamma så liten.
Jag förlorade min pappa oväntat för lite över 2 år sedan och det är riktigt tufft. Det är ett öppet sår. Hoppas på att kunna leva med det snart. Nu känns det fortfarande bara overkligt. Vill ringa honom varje dag.
Åh Sofie så jobbigt. Förstår att det är allt för tidigt för att du ska kunna blicka framåt. Stor kram Annika