Annika Duckmark

En tomrum som aldrig kan fyllas…..

Hej finisar, hoppas er dag har varit bra. Själv har jag och min kollega Ulrika haft fullt upp i butiken. När det är REA blir det rusning till butiken, men än vanligt……

Som jag skrivit tidigare i vår så är det 30 år sedan min älska de mamma gick bort i år. Saknaden är konstant och idag hittade jag en massa gamla bilder från min barndom. Åh vad jag saknar henne, ni vet sådana där dagar när man behöver någon att prata med som känner en utan och innan, när man känner sig lite nere och bara vill krypa upp i mammas famn. Ja dom dagarna är jobbiga utan en mamma, och även om det är så många år sedan så är det bara som om saknade blir större och större. Skulle behövt dig nu mamma…………

Kommer ni ihåg bilden jag la ut igår………

Inte så olik denna som jag hittade, nästan 30 år mellan bilderna….

Min mamma gillade att sy liknade kläder till oss…..såhär kunde det se ut. Ha ha vilka byxor.
Här firar vi midsommar, jag ser dock inte ut att vilja vara med på kort…….
När min mamma gick bort var mormor min stor förebild. Men tyvärr lämnade hos oss för några år sedan. Precis innan Justin föddes så hon har inte heller fått träffa min lilla prins….. Två fina kvinnor som jag saknar varje dag.

Jag älskar dig mamma och hade gjort vad som helst för att få träffa dig igen i vuxen ålder, hålla dig i min famn och presentera Justin för dig.
Va rädda om era nära och kära, man vet aldrig när man mister dom……
Kram <3
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anonymous

    Så fina familjebilder Du delger oss läsare. Vilken vacker mamma och lika vacker dotter. Eftersom jag har båda mina föräldrar kvar är det ingen idé att säga att man förstår för det gör man inte men jag kan försöka att sätta mig in i situationen. Det gäller att ta tillvara varenda dag och försöka att se så positivt som möjligt på tillvaron.Strongt av Dig att visa något ur familjens album.Ha en trevlig söndag/Kram E

  2. Anita

    Vad jag känner igen mig i det du skriver om mamma. Jag miste min 1988, farmor blev min som man kunde prata med. Men hon är oxå borta sedan flera år. Nu har jag min pappa kvar, men det är inte riktigt samma sak. Tycker det är sorligt oxå, min mamma fick vara med i 2år med största barnbarnet, men inte min andra. Hon tyckte det var så kul när hon blev mormor, dog sedan i cancer 53 år gammal. Håller med dig att man ska vara rädda om varandra.