Hej vänner,
Sitter med tårar i ögonen och tittar på Lotta Gray, i sommarpratarna på SVT1, denna vackra kvinna som jag stött på i vimlet på röda mattan i många år, man hejar utan att känna varandra, och utan att veta så mycket om varandra. I höst har vi haft lite fb kontakt och hon verkar vara en mycket sympatisk kvinna.
Genom sin blogg Vimmelmamman är det säkert många av er som vet vem hon är.
När jag nu hör henne berätta live om sin tuffa kamp mot cancer och hur hon gjorde en låda till sin son med minne när hon blev sjuk och inte visste utgången bröt jag ihop. Precis som Lotta säger så skulle ju alla föräldrar göra en låda till sina barn, minnen, rösten, saker som får en att minnas, dofter etc.
Så himla klokt!!!!! för ingen av oss vet när det är vår tur att vandra vidare. Åh vad jag önskade att jag haft det från min mamma, det är faktiskt något av det jobbigaste…..att inte minnas rösten, att inte kunna höra den i huvudet som man kan med alla andra röster runt omkring en. 30 år sedan jag förlorade mamma och den är tyvärr borta i mitt minne för alltid……..
Jag ska börja på en låda, gör det ni också……Kram fina ni <3