När jag sprang rakt in i mörkret för 6 månader sedan kunde jag varken se ljuset i andra änden av tunneln eller ens förstå hur jag skulle kunna andas normalt igen. Den där kvällen i september då vi bestämde att vi skulle gå skilda vägar, bryta upp vår kärnfamilj… Ja då var allt nattsvart. Men sakta reste jag blicken igen, tillät mig att sörja och omgav mig med vänner som höll mig på rätt väg. Jag har ju varit igenom stora kriser i livet förut och har lärt mig att man reser sig igen. När jag väl kom över chocken blir jag väldigt handlingskraftig, en av mina stora styrkor skulle jag själv säga. Jag klarar i stort sett allt och är inte rädd för att hugga i.
Det var viktigt för mig att kunna presentera ett boende för Justin innan vi berättade för honom, och efter några veckor hade jag köpt en lägenhet. Satt igång att rensa i huset… Vi renoverade källaren med nytt badrum och tvättstuga. Styling och försäljning av huset och sedan en paus för att fira jul. I januari flyttade jag och Justin, oerhört slitsamt då jag gjorde i stort sett hela flytten själv…
Under hela tiden har vi försökt att vårda vår vänskap för att vara bra föräldrar och stöd för vår älskade Justin. Han har tagit allt så bra och varit fantastisk , han är min hjälte.
Så kom då den stora dagen idag som jag då för 6 månader sedan fruktade. Att lämna huset, men allt har sin tid, nu är det dags för en ny familj att skapa minnen där och njuta av allt vi gjort under åren. Köparna är fantastiskt trevliga och det är med varm hand jag lämnar över huset i deras händer. Ja egentligen skulle man ju fira ordentligt ikväll att vi klarat det här så bra som vi gjort. Men det får istället blir en trevlig lunch med J på stan på lördag. Ikväll nöjer jag mig med tända ljus och ett glas vin.
Va rädda om er ❤️
Hej Annika!
Började läsa din blogg för några månader sen och kom rätt in i ditt ”nya” liv i lägenhet! Sen blev jag fast då både du & jag tydligen varit igenom samma ”resa”. Jag förstår så väl hur känslorna går upp och ner. Och även om det för mig är 10 år sen jag och min son flyttade från ett älskat familjeliv, med härligt hus och trädgård, vänner på middagar etc så minns jag så väl sorgen också. Men precis som du är jag handlingskraftig och mår bäst när jag har fullt upp vilket var till stor hjälp tiden kring uppbrott och flytt. Det märkliga är att allt har sin tid, livet är inte lätt, och det är kanske tur det. För hur skulle man då uppskatta de verkligt sköna stunderna? Min sorg var alltid extra stor då min son inte var hos mig. Då saknade jag ”livet” extra mycket. Då var jag väldigt glad över mina få, men extra goda vänner.
Hoppas så du mår bra, och att du och Justin får en riktigt fin vår i ert nya hem! Kram
Man måste låta sig falla ibland för att resa sig och bli stark igen, tuff period som du går igenom Annika, va rädd om dig och ta hand om dig! Kram ❤️