Just nu känns det som mitt liv bara sträcker sig till den 15 april:( jag vet att min operation inte är farlig och att jag inte kommer dö men ändå finns känslan där och jag har ingen lust att planera nåt längre än till den 15 april. Jag vet att det är sjukt men sån är jag.
Har iaf en sak som händer veckan efter….jag ska gå på mingel med Hannah och Amanda tillsammans med syrran. Det är nåt jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning. Det ska bli jätteroligt men hur kommer jag må?, hur kommer jag se ut?, ja det är 1000 frågor.
V. har iaf lovat (i dagsläget) att han ska ta hand om mig efter operationen. Och det tror jag att han kommer att göra med bravur. Mina barn (och min man) är fantastiska. Utan dem är jag ingenting.
Fortsätter njuta (så gott det går) av livet fram till den 15 april.
Jag drömmer mardrömmar om den här operationen och de tankarna kommer även över mig vissa dagar.
Jag är LIVRÄDD!!!
Senaste kommentarer