Vi håller på och vänjer av Penny med nappen. I helgen gjorde vi enligt ”Stockholmsk sed” ett farväl av napparna genom att ge dem till kattungarna på Skansen. Detta hade vi ju pratat om i drygt en månad eller två innan nästan varje dag och till slut sa hon själv att hon ville ge bort dem.
Ett sånt svin man är, en riktig lobbyist som jobbar långsiktigt med att få över opinionen på sin sida. Vi har väl sett för mycket House of Cards antar jag…
Hur som helst så gick själv ”transaktionen” bra även om hon efter själva överlämningen nog upplevde den största ånger och ängslan i sitt lilla liv. Nappar är ju babycigaretter och hon ska helt enkelt sluta med sitt livs första missbruk. Dagarna har gått bra men det är precis efter förskolan som hon brukar vilja ha ett ”nappfix” samt vid läggningen. Själva läggningen i sig är betydligt stökigare än vanligt men det är timmarna innan som är värst en manisk oro. Ett kryp i kroppen. Hon känner sig otrygg och snuttisen fyller inte alls samma trygghetskänsla som nappen. Hon är lika skör som ett korthus mellan sex och åtta på kvällen. Hon vaknar på nätterna och skriker efter den. Men det blir bättre.
Jag bara undrar om det finns risk för återfall och hur lång brukar denna period vara, alltså själva avvänjningsperioden?
Vi vande av vår då 2,5-åring när lillasyster var på G. Förberedde honom i säkert en månad varje dag (skulle ge dom till tomten) och han gav bort dom på julafton. Ledsen två nätter men sen var det bra. När bebis kom var det inga problem. ”Det är ju bara bebisar som har napp” körde vi med om han frågade och det gick superbra! Det är bara att inte ge med sig, att få nappen tillbaka är liksom inte ens ett alternativ. Det kommer gå jättebra ska du se, lycka till! ( Både med napp och bebis). Kram
Min äldsta slutade med napp och det var precis så som ni beskriver med Penny, hon var ”skör” under sina små trött/snuttstunder. Vi hade pratat om detta och var och hängde upp en napp i ett ”nappträd” som vi skapat och så fick hon en present i stället. MEN 3mån efter kom lillebror och då började hon stjäla hans nappar och ville börja med nappflaska igen och bli bäbis helt enkelt, hon var då 3år. Sedan gick det inte att få henne lämna ifrån sig nappen innan lillebror gjorde det, vad vi än gjorde och sa… så den kampen vann vi en gång och förlorade igen och vann igen. Och NEJ innan några ”troll” skriver nåt så blev hon inte åsidosatt då lillebror kom som vi alla vet så finns det kärlek, samma sorts och lika mycket till flera barn i en familj även om alla är unika 🙂
Oh shit see my future.
Min stora dotter skickade napparna till tomten, hon var hur glad och stolt som helst när hon struttade iväg till brevlådan. Tror att det var två-tre kvällar där hon grät och jämrade sig ”jag älskar min napp” och ”ska jag aldrig mer få ha den?”. Usch, kändes plågsamt men det känns ju ännu sämre att ge upp och sen göra om allt igen. Förskolan hade blivit informerade om att hon slutat. Efter de där kvällarna var det bara som bortblåst, mycket snabbare än jag trodde. Dock blev hon mycket piggare på kvällarna, det var svårt att få henne att gå ner i varv så vi kanske ångrade liiite att hon fått sluta (hon var bara 2,5):-). Men men, nån gång måste man ju och det är ju skönt att det är gjort innan lillebror kommer. Lycka till!
Min undran gäller varför hetsa med o ta bort napparna?
Hetsa, vem bestämmer vad som är hetsa och inte? Tänderna far illa av nappanvändandet. Och hur läckert är det med ett för stort barn som har napp? En fyraåring är definitivt för stor.
De flesta barn som använder napp får glapp i bettet. Om man slutar med nappen innan barnet fyller 3år kan detta glapp dock återställas.
Återfall? Det skulle ju vara om ni ger henne nappen igen… hon lär ju knappast knata ner på ICA och köpa sig ett paket…
Och förskolan?!
…och förskolan? Har kvar nappar som de ger henne inför vilan, eller vad? Ni får meddela förskolan att hon har fimpat napparna. Blir knasigt för henne att ha där men inte hemma. Hur förklarar man det? Vi hade tre veckors hell när vi vande av vår stora med napparna. Sen lugnade det sig men det dröjde många månader innan hon var redo att ens prata om napplämningen. Hon hade också superångest på Skansen sekundrarna efter att överlämningen skett. Vår lilla får ha napparna lite längre. Vi fimpar dem i sommar när vi har tid och ork att hantera abstinensen…
På förskolan är det ju många som fortfarande använder napp och det lånas/stjäls ju en del bland barnen. Men tydligen har Penny inte varit så intresserad.
låter som en konstig förskola som inte har koll på barnens nappar
Jag skulle tro att hon var lite för omogen för att lämna bort nappen om honreagwrar på det sättet. Men nu är det gjort och det kommer gå över. Hon kommer aldrig få återfall dock.