I veckan fick Adam tag på vår gamla kamera, numera leksak och han hade så otroligt roligt.
– Kot, kot, kot sa han heeela kvällen.
Han släppte aldrig kameran ur sikte. Han vände och vred på den, provade att fota ståendes och sittandes. Han har nog observerat sin kära mor en hel del.
Mammas älskade lilla busunge. Ett riktigt litet charmtroll som ofta har ett leende på läpparna och ett hjärtligt skratt som smittar enormt mycket. Personalen på förskolan berättar dagligen om hur glad och nöjd han är. Igår fick jag t.o.m höra att de hade fått magknip pga av att de skrattar så mycket åt vår lilla buse. Det värmer verkligen i mammahjärtat!
Senaste kommentarer