Idag är det ombytta roller. Andreas jobbar och jag jobbar hemifrån så att jag kan finnas till hands under inskolningsperioden. Jag tog hand om Alvins inskolning och det var som en dans på rosor. Inte en enda tår på två veckor. Han älskade det!
Tyvärr är det inte samma när det gäller Adam. Han verkar trivas på förskolan men när det är dags för lämning så blir han jätteledsen. Han klamrade sig fast på mig likt en liten koalabjörn på ett träd. Känndes fruktansvärt tufft att lämna över honom gråtandes och bara gå. När jag väl kom ut på gården och skulle gå hem för att jobba tog Alvin tag i mig och samma sak där. Han höll fast i mig och vägrade släppa taget. Usch vad hemskt det kändes att bara vända på klacken och gå. Tack vare snälla pedagoger som såg detta så slutade iallafall Alvins tårar väldigt snabbt.
Bild från i helgen när Alvin och mormor leker Halvan-flygkapten.
Nu ska jag jobba så att jag kan gå och hämta mina fina små, förhoppningsvis glada, pojkar i eftermiddag.
Måste känts jobbigt för dig men härligt att höra att pedagogerna tog över och hjälpte till. Hoppas det blir lättare snart.
Ja det är tufft:( Tack snälla för din kommentar!