Inatt vaknade jag av att Alvin skrek av förtvivlan. Han var så ledsen. När jag kom in till hans rum och fårgade vad som hade hänt sa han:
– Det är en katt på min rygg mamma!
Jag svarade honom att det inte var någon katt där nu och att han måste ha drömt.
– Men det gör ont mamma.
Jag kramade om honom och sen var allt glömt. Stackars lilla Alvin, nu börjar mardrömmarna komma. Jag måste läsa på lite om hur man ska hantera dessa frågor.
Jag fick en gång höra av en klok pedagog att man alltid ska ta barnen på allvar när de eventuellt säger att det är ett monster under sängen när de ska sova. Man ska då som förälder inte säga;
– Nej det finns inga spöken gå och lägg dig och sov.
Man ska istället, tillsammans med barnet, kolla under sängen och se att det faktiskt inte fanns ett monster där. Jag tycker att det låter väldigt klokt och så ska jag iallafall försöka bemöta Alvins rädslor i framtiden.
Jag vill att Alvin och Adam ska växa upp och bli trygga individer. De ska veta att jag och Andreas finns där för dem, i vått som torrt och ALLTID lyssnar på dem.
Här hemma är pysselverkstaden igång, mysigt!
En lung och skön start på fredagen med lite pyssel, lek och snart blir det våffellunch. Mumsigt.
Senaste kommentarer