Alltid öppna armar

Precis när vi närmaste oss Stockholm igen så började det bli lite gnälligt i bilen. Grabbarna hade skött sig så bra hela resan. Glada och sov även en hel del. Jag passade då på att ringa mina kära föräldrar för att se om de hade tid för oss en stud. Som alltid var vi mer än välkommna!

Alvin och morfar grillar kvällens goda middag.

Världens vackraste lillasyster!

Det var två väldigt trötta och nöjda pojkar som däckade i bilen på väg hem. Nu blir det lite OS-summering hemma, jag har inte sett något alls från denna omgång. Hur går det för våra svenskar?