Så härligt och lugnt var det på landet! Helgen var ljuvlig trots att vi inte hade Stockholmsvädret.

Landet i höstskrud!

Det här med att kratta är väl överdrivet...?

Vårt lilla kök! Huset är bara 53kvm men bra planerat!

Denna duo som skapar Loppisjakten-programmen kom just förbi kontoret efter att ha spelat in ett avsnitt med Sanna Lundell och Josefin Craaford. Båda var alldeles upprymda – och jag vill bara se programmet NU!!! Tydligen är någon värsta miljöboven…

Diggar inte sprutor rent allmänt och är genuint glad att varken jag eller någon i familjen tog vaccin för svininfluensan. För mig kändes det där vaccinet som något hastigt ihopfixat vaccin –  och visst har man läst rapporter nu om ungar som blivit sjuka av sprutan?

Nu när det är två i magen så tänkte jag iallafall ta den där sprutan… sagt och gjort, ett kvickt stick i armen och två sekunder senare var det klart. Nu vill jag INTE bli sjuk… Sköterskan sa precis när hon var klar ”Ja, så får vi hoppas att du inte får vinterkräksjukan för det här vaccinet skyddar inte mot det”.  Fattar inte riktigt vad det är för influensa jag då har skydd mot nu, men men…

Det sägs ju att man gärna drar i gång projekt av olika slag så här i slutet av graviditeten. Mitt får nog sägas vara adventskalendern till Doris. Planerna var storstilade – först tänkte jag sy 24 separata små strumpor och montera upp på nån snajsig ställning för att sedan fylla med paket. Men efter ett tag kändes 24 hemsydda sockar lite…mastigt. Då tänkte jag mej i stället fyra större strumpor, med sex numrerade paket i varje. För ändamålet valdes ett stickat pippitygstycke ut, sockmönster konstruerades och – en socka syddes. Som liksom tjorvade ihop sig och dessutom blev för liten. Suck. Men så häromdan var jag på det stora möbelvaruhuset. Som sålde fem jättestrumpor för 29 kronor. Hörde jag lätta vägen ut? Ja, just det. Fina var de också. Så nu återstår egentligen bara att på nåt snyggt sätt markera datumen på strumporna, 1-6, 7-12, 13-18 och 19-24, och slå in paketen med småprylar som jag köpt upp mej på på Ica och Rusta och numrera även dom. Jag har köpt en del minikrafs och en del lite mer ordentliga grejer, som en film och nån bok. Jag hoppas hon gillar’t!

I år ska vi uppleva fyra ovanliga datum: 1/1/11, 1/11/11, 11/1/11, 11/11/11 och det är inte allt… Ta de två sista siffrorna i det årtal då du föddes. Lägg till den ålder du kommer att bli i år, och resultatet kommer att bli 111 för alla! Detta är tydligen året för pengar. I oktober i år kommer vi att ha fem söndagar, fem måndagar och fem lördagar. Detta händer bara vart 823 år. Dessa speciella år är kända som ”Bankiren.” Har inte sett några pengar än, men det kanske kommer?!

…mår man ju aldrig dålig av, eller hur? Fick en jättefin försenad födelsedagspresent av Anna och Lisa och det var att gå och se HAIR på Stadsteatern. A lot of naked men visade det sig… och massa svänging musik! Let the sun shine in säger jag…

Snart kommer boken med Kee Marcello – det är en orgie i damer, droger och utsålda världsturnéer kan man säga. Väldigt underhållande! Och den jobbar den gravida tvillingmamman, dvs jag, med just nu som ett litet extraprojekt. Jag känner mig lagom rock n’ roll. Igår åt vi lunch tillsammans. Kee åt ingenting av dillköttet som serverades på matsalen på bokförlaget… min aptit var det dock inget fel på!

Jag är så himla impad av Hannah G och hennes välgörenhetsarbete! Både hon och syrran Magdalena är uppvuxna med ett stort fokus på välgörenhet då deras mamma tidigt var engagerade i olika barnhem i Indien. Nu har bloggfamiljen med Hannah och hennes man Peter i spetsen blivit fadder till eget hem i Indien. Det är väldigt kreativa och aktiva med att samla in pengar – det är galor och shoppingkvällar och mycket annat. Man förenar nytta med nöje och det tycker jag är toppen! Jag som själv har rest till ett barnhem och bott över ett par dagar vet hur innerligt väl dessa pengar kommer till hands. Vill du också stödja Hannahs barnhem? Gå in här!