Ni vet en regnig becksvart morgon när man kommer stressad och uppgiven till jobbet, detta var en sån morgon. Jag klagande på att jag var tvungen att vinka i alla TRE fönster VARJE morgon när jag lämnade lilla M. Att det dessutom var tårar och kämpande med att slita henne ur min famn gjorde inte morgnarna lättare. Jag nämnde för kollegan att jag drömde om hennes situation, en enklare framtid då barnen kan cykla SJÄLV till skolan var morgon.
Efter min utläggning tittade min kloka kollega på mig och sa något i stil med:
”Jag vet att det känns jobbigt just nu och jag förstår din frustration, men ta vara på alla vinkningar och allt gos. Skapa hjärtan av dina händer, ge slängpussar och stanna upp och spara det i minnesbanken, för det finns en dag då hon inte längre vill vinka, ge slängpussar eller krama hejdå i kapprummet”.
Jag har tänkt på det där sedan dess, försökt att inte stressa, en minut hit eller dit spelar ju faktiskt ingen som helst roll. En extra kram är bra för själen och slängpussarna är gulliga, men vi är ju mänskliga, jag är mänsklig och vissa morgnar orkar jag bara inte. Men som sagt, jag tänker på det och jag försöker att se det gulliga i dessa morgnar även om det ibland känns som att jag vill slita av mitt hår när jag hör mailen plinga till och kommer på det där jag missade att göra dagen innan som jag bara måste få iväg idag.
Jag hittade precis den här texten på en hemsida och kunde inte hålla tillbaka tårarna, den påminner om precis det där som min kära kollega sa för ett tag sedan. Och det värsta är att det är så sant och det är så hjärtskärande att det är just så.
”There is a last time for everything.
There will come a time when you will feed your baby for the very last time.
They will fall asleep on you after a long day,
and it will be the last time you ever hold your sleeping child.
One day you will carry them on your hip then set them down,
and never pick them up that way again.
You will scrub their hair in the bath one night,
and from that day they will want to bathe alone.
They will hold your hand to cross the road,
then never reach for it again.
They will creep into your room at midnight for cuddles,
and it will be the last night you ever wake to this.
One afternoon you will sing “the wheels on the bus” and do all the actions,
then never sing them that song again.
They will kiss you goodbye at the school gate,
the next day they will ask to walk to the gate alone.
You will read a final bedtime story and wipe your last dirty face.
They will run to you with arms raised for the very last time.
The thing is, you won’t even know it’s the last time.
Until there are no more times.
And even then, it will take you a while to realize.
So while you are living in these times, remember there are only so many of them
and when they are gone, you will yearn for just one more day of them.
For one last time.”
