Min trygga plats… – Villa Sjöliden

Innehåller annonslänkar

God morgon kära ni<3

Idag känns ögonlocken tyngre än vanligt och så även kroppen. ANDAS, ANDAS! Jag drar täcket en stund över huvudet och sluter ögonen, letar efter min trygga plats… platsen där tid och rum försvinner och där allt känns bra… ja, där man för en stund kan finna sin inre frid. Jag hittar dit rätt fort… till min lilla sandbank jag brukade besöka när jag var liten. Jag sätter mig ner och låter den solvarma sanden sippra genom fingrarna medans jag blickar ut över dom klorofyllgröna åkrarna. Eftermiddagssolen lyser i ögonen och lite längre bort i kanten av åkern går två rådjur och betar medan dom sneglar åt mitt håll lite då och då.

Igår, när jag var hos min samtalskontakt på psykiatrin övade vi på just detta. Att bära med sig en trygg plats som man kan besöka när ångesten bubblar upp eller stressen inombords eskalerar. Och det var faktiskt riktigt skönt… skönt att få besöka den där härliga platsen som jag så många gånger besökt som liten flicka.

Detta kan låta en aning flummigt, men är faktiskt skönt och lättare än vad man tror och en värdefull sak att öva på att bära med sig för att kunna plocka fram i tid och otid. Lite som att öva på att vara här och nu…

Efter denna lilla session tassar jag ner mot nedervåningen för att starta igång denna torsdag tillsammans med resten av familjen vars ögon står i kors av trötthet. Den ända som är pigg är katten… tänk om hon kunde skicka över en liten uns av sin energi till resten av familjen, Vilken fart det skulle bli!

Utanför fönstren har under natten årets första snöflingor singlat ner och färgat marken vit med ett tunt täcke. Ganska så mysigt, även om det inte är speciellt mycket. Men det räcker gott och väl för att få julstämningen på topp.

Men trots att det är vackert med lite snö, så måste jag visa hur det såg ut utanför fönstren här om dagen när solen fullkomligt strålade!