Innehåller annonslänkar
God eftermiddag kära ni!
Idag känner jag mig minst lika grå som vädret är utanför fönstret. Livet känns dystert och meningen med livet frågan dyker upp var femte minut i huvudet. Just nu känns det som att jag står på tröskeln in mot en period som jag kämpat så hårt en lång tid för att undvika. Jag är livrädd för att behöva sjukskriva mig på grund av mitt psykiska mående av många anledningar. Jag VILL inte behöva hamna där… och om man ser till hur försäkringskassan beter sig just nu mot alla svårt sjuka, för att INTE tala om dom med psykisk ohälsa blir jag ännu mer stressad. Ett psykiskt mående syns i de flesta fall inte på utsidan. Utan det är på insidan man är trasig.
Jag kommer ihåg när jag själv började berätta för folk i min närhet att jag lider av psykisk ohälsa… och faktiskt har mått så dåligt att jag en gång i tiden ville avsluta mitt liv (men lyckades som tur var inte). Jag kan säga, för att ha levt i tjugo års tid och samtidigt stängt inne allt mörker så blir man en ganska så god skådespelare. Det fanns INGEN i min närhet som visste hur dåligt jag mådde. Det fanns inte en tillstymmelse till psykisk ohälsa om man tittade på mig, Den där tjejen… men mycket smink, alltid i ordning gjord i håret och med snygga kläder. Men en dag så brakade min fina fasad sönder och samman. Hela min existens raserades, och samtidigt som det var så oerhört skönt så var det också fruktansvärt jobbigt! Jag var nu tvungen att försöka hitta och lära känna den riktiga Nathalie. Den tjejen utan den fina fasaden.
Idag har jag lärt mig att vara öppen angående mitt mående. Och faktiskt… ju mer man berättar om hur det är och hur det känns att må psykiskt dåligt. Desto fler ser man som är i liknande situationer själva. På ett sätt har jag funnit en acceptans i att jag är som jag är… och är född med en lite för stor känslokostym.
Men som samtidigt kan det var minst lika svårt att acceptera när man hamnar i den mörkaste avgrund. Då kan jag inte acceptera… för skulle jag göra det då, när allt känns som värst. Ja, då skulle jag inte sitta här och skiva till er… då skulle jag över överhuvudtaget inte leva längre. Så nej… då stretar kroppen emot knoppen så hårt som det bara går, vilket tillslut gör att jag ”blir mentalt utmattad” och behöver tid att återhämta mig.
Jag LÄNGTAR så oerhört mycket tills jag ska få gå min Dialektiska beteende terapi och äntligen kommer kunna få verktyg att jobba med när livet känns som tuffast, En utbildning/ terapi som möjligen kommer ge mig hoppet och framtidstron tillbaka. Det är så nära… men ändå så långt borta.
Igår kväll var det mello- kväll här hemma tillsammans med min pappa och hans familj, Vi åt hämtmat och hade det allmänt mysigt.
Dock lyckades jag somna (som jag gör var enda kväll just nu) när jag gick och nattade Alicia. Och missade därmed halva programmet. Jag kom ner lagom när man ropat ut vinnarbidraget.
Och i förmiddags fick vi besök av barnens farmor och farfar som kom med fika. Och som alltid är det lika mysigt<3
Snart ska jag bege mig hem till min pappa, där Snickaren och barnen redan befinner sig sedan ett par timmar tillbaka. Vi ska bli bjudna på Alvargryta, vilket är bland det godaste jag vet! En köttgryta, där köttet (oftast älg eller hjort) är så mört att det faller isär bara man petar på det.
Och hörrni… idag är det ju internationella kvinnodagen!
Och jag har även idag letat på dom bästa dealarna åt er!
20% På allt från Happy holly hos Bubbleroom
20% på allt inne hos Swiss clinic
15% hos Ideal of Sweden med koden ”SATIN15”
20% på Kérastase (en serie som motverkar håravfall) inne hos Lyko
20% på alla Bh:ar på Twilfits egna märken
20% på hela sortimentet inne hos Cervera
20% på allt inne hos Nelly
Önskar er en fin kväll<3
Kram Nathalie
.
