Victorias Stil

ÄR VI KLARA MED BARN?

Är vi klara med barn?

Det är en fråga jag ofta får faktiskt.

Jag har alltid sett mig själv som en trebarnsmamma men när mina två killar började att växa upp och åren gick så var det inte längre självklart att vi skulle ha ett tredje barn. Vi började ju både jag och Fredrik att bli rätt bekväma med att ha två större barn som klarade sig själva, mer och mer. Vi var ju förbi småbarnsåren för längesen och kände oss båda ganska så klara med det. 

Jag hade inte direkt någon längtan heller efter ett till barn när killarna var så små. Det är ju ganska tätt mellan mina två äldsta barn så det gjorde nog att jag kände att jag hade nog att göra och tanken på en till just där och då var inte aktuellt alls för oss.

Det var egentligen först för några år sedan som jag började att få ett sug igen efter en bebis (men den känslan kom och gick) och åren likaså. 

Genom killarnas uppväxt har vi ofta fått höra; men ska ni inte ha en till? Vore det inte kul med en liten tjej? 

Men vem säger att det skulle bli en tjej bara för att vi skaffade ett till barn, det är ju inget man själv kan styra över. Man ska ju vilja ha ett till barn oavsett kön om man nu väljer att skaffa ett till barn. För vad gör man när det inte blev det könet man hade hoppats på?

Visst kan man absolut ha en önskan och en fantasi om att det vore fantastiskt att få uppleva att vara mamma till båda könen. Jag hade såklart tyckt att det varit jätte kul om det nu hade blivit en liten tjej, men jag var så himla inställd på att det var en liten pojke till som vi väntade. Så när vi väl var på ul och fick det bekräftat så kändes det på något vis så himla självklart bara♥ Och vi kunde inte ha varit lyckligare. 

Jag kan verkligen med handen på hjärtat säga att jag inte alls blev besviken när vi fick reda på att vi väntade en liten pojke till, jag var bara så himla lycklig över att få se vår lilla minimänniska och att allt såg bra ut med honom♥

Bara att få uppleva en till graviditet och gå i väntans tider och nyfiket undra vem det är som gömmer sig därinne är MAGISKT! En längtan som är obeskrivlig .. 

Så hur känner vi egentligen? Är vi klara med barn eller vill vi ha fler?

Vi båda känner oss faktiskt ”klara” med barn nu absolut men jag kan känna någon slags sorg eller vad man nu ska säga att inte få gå igenom och uppleva det en gång till. Även om det inte har varit någon dans på rosor och jag faktiskt har haft två rätt tuffa graviditeter med mycket sjukhusbesök och kontroller så känns det lite ledsamt på något vis att veta att det här var sista gången som vi gick igenom en graviditet och förlossning.

För vår del som har två idrottande barn som spelar ishockey och som tar upp otroligt mycket tid och engagemang så känns det precis lagom för just oss med tre barn..

Hur känner du som har barn? Vill du ha fler? Eller känner du dig klar?  

Jag känner mig otroligt tacksam och lyckligt lottad över att få vara mamma till mina tre underbara pojkar som jag älskar mer än livet själv.

Som förgyller våra liv med så mycket glädje och kärlek♥ 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sarah

    Jag har tre, 8 år, 6 år och fyra månader. Känner mig så tacksam och nästan välsignad som fått äran att bli Mamma till dem. Framförallt trean ”sladdade” som jag nu var 40 år när han kom. Min första graviditet var superenkel men de andra två har varit fruktansvärda led hyperemesis, tillväxtkontroller och oro. Som tur är har jag haft plättlätta förlossningar och tio sekunder efter min sista förlossning kände jag verkligen att det här var den sista gången och jag är sååååå nöjd!

    En reflektion: nu efter tredje barnet har många sagt ”nu blir det väl en fyra” och jag har bara känt ”lägg av!” Även om jag också älskar den här första bubblan man lever i med ett spädbarn är jag så övertygad om att tre är hanterligt, inte fler. När vi fick ettan och tvåan var det ingen som sa så men det är som att när man väl skaffat fler än två är det bara att köra på. Det tycker inte jag.

  2. Sara

    Ååå vad jag känner igen mig. Känner också en sorg över att det inte blir fler samtidigt som vi verkligen är klara. Våra tre är 10 år (han fyller idag), 5.5 år och 5 månader.