Nu får det vara nog

Hej fina!

Jag har inte haft någon lust eller ork till att uppdatera här på senaste..

Min energi går mest till att få ihop livspusslet just nu..

Jonathan är inne på fjärde veckan och kämpar med körtelfebern som ställer till det för honom på alla plan.

Han har fortfarande feber och kraftigt svullna lymfkörtlar, framförallt i halsen vilket gör att han knappt har någon aptit.

Det gör såååå fruktansvärt ont att behöva se honom såhär. Jag skulle byta plats med honom alla dagar i veckan om det gick.

För jag står knappt ut att se vad den här skiten gör med honom, både psykiskt och fysiskt.

Att inte kunna behandla eländet heller för att det är ett virus gör det hela ännu värre. Att bara gå och vänta på att det någon dag ska börja vända och att han ska börja må bättre är otroligt påfrestande..

Vi tog prover i veckan där man kunde se att levern och bilirubin är förhöjt på honom. Det kan tydligen bli så när man har körtelfeber för vissa och därför måste det följas upp om några dagar igen..

Just nu ser han inget ljus i tunneln och tycker att livet suger.

Att vara isolerad i princip fyra veckors tid gör ju sitt såklart.

Så jag är verkligen så tacksam för er, vänner och familj som faktiskt tar sig tiden och frågar hur han mår.

Det värmer ska ni veta..

Häromkvällen knackade det på dörren, vi väntade inte besök så gissa om Jonathan blev överraskad när hans kompis kom förbi med sina föräldrar med en ”krya på sig” present.

Så himla fint gjort verkligen, jag blev så rörd över av att se hans glädje. För han blev verkligen sååå himla glad över att dem kom förbi och visade att de tänkte på honom.

Så lite kan göra så mycket