När vi inte trodde att det kunde bli värre

Men de blev det..

Trötta, pirriga och förväntansfulla så begav vi oss mot flygplatsen i god tid. Det var knappt några bilar ute så allt flöt på bra. Likaså på Arlanda, det var lite folk och allt gick väldigt smidigt. Barnen hade ett gott humör. Och jag kände mig hyfsat pigg trots bara en timmes sömn.

När vi lyfte med planet så somnade Enzo i min famn och sov ca en timme.

Vi mellanlandande i Danmark. Där skulle vi egentligen bara behöva vänta en timme och det kändes ju helt ok.

Men så blev det inte.

Vi möttes istället av beskedet att avgångstiden hade flyttas fram i två timmar. Flyget var alltså försenat.

Det var inte riktigt så vi hade tänkt oss att resan skulle börja. Men det är ju tyvärr inte något vi kan styra över heller.

Så vi fick försöka att göra det bästa av tiden bara och passade då på och kolla runt i butikerna och fikade.

Så vi kan väl säga att den här resdagen blev väldigt långdragen för oss alla som var väldigt trötta.

På flyget till Miami så blev det inte mycket sömn alls. Enzo var vaken nästintill hela flygresan, han sov bara korta stunder. Men trots det var han ganska glad och pigg.

När vi var framme i Miami och fick bagaget så hade en av våra stora väskor gått sönder så vi fick börja med att få göra ett skadeärende på flygplatsen. Det hade inte åkt ur något från väskan men vi vågar inte chansa på att den håller på resan hem sen så vi får helt enkelt köpa en ny.

Nu är vi iallafall i Miami och på hotellet som vi har sovit en natt.

Klockan är 06.40 och vi ska strax gå och äta frukost innan vi beger oss mot Orlando.

Det känns verkligen så galet skönt att äntligen vara framme och det är så himla vackert här.

Nu kan det bara bli bättre?

Vi hörs vidare här sen senare, så hoppas jag på att ni vill följa med oss på vår resa❤️