Tidigt imorse ringde Jonathan och berättade att han har jätte ont i halsen och huvudet. Han hade vaknat inatt av halsont och feberfrossa.
Mitt mammahjärta brast, han är ju så långt ifrån oss ensam fast ändå inte eftersom storebror även är där❤️
Men känslan bara att vara så långt ifrån varandra när han inte mår bra känns verkligen jätte jobbigt.
Som tur är så är det snälla ledare som pysslar om honom på plats. Men det förtar ju inte att jag gärna hade velat ha honom här hemma nu.
Vi har hunnit prata flera gånger under dagen med videosamtal, så mysigt att kunna se varandra och att han får känna att han inte är ensam.
Imorgon är det iallafall hemgång för killarna. Och snart är vi tillsammans igen, längtar ihjäl mig nu❤️
