Hej fina du!
Vad är det med mig? Den ena drömmen efter den andra. Drömmer så mycket märkliga drömmar nu sen jag blev gravid, och ja drömmarna känns väldigt verkliga. Iallafall så drömde jag att jag var på gymmet och tränande med en kompis. När jag helt plötsligt ser hur jag har läckt vätska ur båda brösten, stora runda ringar kring brösten var det. Det var alltså inte svett utan mjölk, för i drömmen var jag gravid. Jag bar då en grå träningstopp så det syntes väldigt tydligt och jag tyckte det var så fruktansvärt pinsamt när jag upptäckte det. När jag vaknade så kände jag bara en enorm lättnad över att det bara var en dröm.
Drömmer så mycket konstiga drömmar nu som gravid och var tvungen att googla det, och läste då att drömma mycket och stundtals ”konstiga” drömmar under graviditeten är helt normalt. Och att man då även kommer ihåg sina drömmar mycket lättare, och det stämmer verkligen på mig. Brukar inte komma ihåg mina drömmar annars så som jag gör nu, på både gott och ont hihi..
Drömmer du mycket som gravid?
Var ju som sagt många år sen jag var gravid så kommer inte riktigt ihåg så mycket från hur det egentligen var med vissa bitar under graviditeten. Läcker man bröstmjölk i slutet av graviditeten? Vill inte minnas att jag gjorde det. Hur har det varit för dig?
Apropå bröst och bröstmjölk så hoppas jag verkligen att jag ska kunna amma den här gången också, som jag gjort med mina andra två barn. Jag anser att amningen är naturligt och väldigt mysigt och hoppas att allt ska fungera bra, även denna gång. Men man vet ju aldrig hur det kommer att fungera, så jag tar verkligen ingenting för givet. Och jag respekterar fullt ut de som väljer att inte amma av olika skäl, det är upp till var och en hur man väljer att göra med sitt barn. En del kan inte, vissa får för lite mjölk och andra vill bara inte. Det finns många olika anledningar till varför vi gör dom val vi gör. Och så måste det få vara utan att man blir ifrågasatt.
Jag ammade Hugo längre än jag gjorde med Jonathan. Med Hugo flöt det på rätt så bra på en gång, men med Jonathan som var för tidigt född var det inte lika lätt. Där fick jag börja med att pumpa ur brösten flera gånger per dag för att få igång mjölkproduceringen själv. Jonathan kom ju som sagt i vecka 33 och det är ungefär först då de utvecklar sugreflexen och kan ha svårt med maten då innan de kan suga ordentligt. Men jag gav inte upp, jag satt inne i ett rum på bb och försökte pumpa ur brösten. Det var verkligen inte lätt och gjorde fruktansvärt ont. Jonathan fick i början sondmatas men började ganska så snabbt att ta mitt bröst och amningen kom igång sakta men säkert. Det tog ungefär 14 dagar innan han kunde sluta med sondmatningen helt och bara helamma men det gick till sist och ingen var gladare än jag. När J bara var några månader blev han väldigt sjuk och fick lunginflammation, vi låg på sjukhus och det var där min mjölk började att sina ordentligt. Han blev inte längre nöjd med det lilla som kom, antagligen så var det min oro för honom som gjorde att mjölken sinade. Men jag är så glad att det gick att amma honom i några månader iallafall, det kändes extra viktigt för mig när han var för tidigt född att kunna ge honom det så länge det gick.
Vad tänker du kring amning? Dela gärna med dig om dina åsikter och tankar här.
Ja det är ju så olika det där med hur man upplever amning. Jag har ammat båda mina barn och ammar fortfarande min yngsta men båda gångerna har det varit ganska jobbigt fast på olika sätt. Jag har skrivit ett inlägg om hur det var första gången ifall du skulle vara intresserad av att läsa där jag berättar lite mer ingående om vad som var jobbigt och så. Andra gången hade jag istället överproduktion länge så min dotter satte i halsen hela tiden och typ blev rädd för att amma. Det var inte heller så kul. ? Men i vilket fall har jaga ändå velat kämpa på för det har betytt mycket för mig med att kunna amma mina barn.
Absolut ska in och läsa sen. Alltid spännande att ta del av andras erfarenheter och tankar. Ja det är verkligen olika och kan se olika ut från barn till barn hur det går.
Kram