Vattnet som gick

Jag kan inte riktigt förstå att jag missade min egen postpartuminfektion. Jag har jobbat med gyn/obstetrik i 12 år och sett det oräkneliga gånger men kunde inte förstå när jag själv blev drabbad. När jag jobbade på gynakuten var det en av våra mest riskabla patientgrupper som kunde se relativt pigga ut och två minuter senare hamna i septisk chock.
Men jag har aldrig blivit snittad tidigare och vet inte hur ont det ska göra men uppenbarligen inte så man gråter av smärta när man går upp ur sängen fyra dagar efter. Jag är helt enkelt inte så bra på att be om hjälp.. mår lite bättre, smärtan är fortfarande jobbig men under kontroll. Känner av mitt låga hb men ska få intravenöst järn när infektionen lugnat sig. Crp hade stigit från 221-252 igår men det kan vara släpande så hoppas på sänkning vid morgondagens prover.
Det svåra nu har varit att vara inskriven på gyn och försöka räcka till på neo. C har det tufft med att sköta allt själv och mina antibiotikatider har krockat med bebisens matningstider så jag har missat 6 av 8 föregående dygnet och det är där det har varit störst chans att försöka amma. Men nu har jag justerat tiderna jag behöver vara på min avdelning för antibiotika så jag bara missar två nattmatningar. Känns bra när vi tre kan vara tillsammans så mycket som möjligt.