Vattnet som gick

Dagarna flyter vidare i ganska samma lunk. Idag låg bebisen åter med huvudet nedåt, har tappat räkningen på hur många snurrar det är nu trots att det tydligen är väldigt ovanligt att den ens skulle vända sig en gång.
Oftast är allt bra, hjärtljud fina, inga sammandragningar  och infektionsprov normala men ibland är något avvikande.
Ett par tillfällen har kurvan varit takykard och inte lugnat sig på en läskigt lång stund, bl a för några dagar sedan när jag tvingat ut C på fotboll. En match han verkligen ville se men vågade inte riktigt lämna mig. Men allt hade varit helt fint senaste dagarna så jag tyckte han skulle komma iväg lite. Men när de skulle lyssna låg hjärtljuden på 170-180 i typ 20 min så C sprang nästan hela vägen från globen till SÖS eftersom det var längre väntan på bussen (men hann se klart matchen!).
Imorse var kurvan avvikande, nedsatt variabilitet och en deceleration så nya provet togs trots att de var fina igår och jag skickades på UL. Där mättes flöden och allt såg väldigt fint ut, sån lättnad. Men nu har jag Ctg x 3 men allt har fortsatt se bra ut.
Men den här ständiga oron hänger över oss. Efter incidenten på ds när de inte hittade hjärtljuden är jag rädd varje gång de lägger på dosan, varje kurva är läskig för tänk om bebin inte mår bra. Det kan vända så snabbt, Varje gång jag går på toa riskerar navelsträngen att klämmas och infektion eller värkar kan sätta in. Det är ganska påfrestande. Jag vet inte alls hur eller när bebisen kommer komma men hoppas den vill stanna åtminstone en dryg v och bli v 34+ och huv neråt så jag kan föda vaginalt.