Det tuffar på här, händer inte så väldigt mkt nytt och det är väl just så det ska vara.
Har iaf fått finmadrass och extrameny att välja från för långliggare, alltid nåt.
Bebisen fortsätter med sitt, dvs snurra runt i magen, igår var det tvärläge men idag tillbaka till huvudläge, stanna där nu bebis!
Jag har också avslutat min antibiotikakur för några dagar sedan, den skulle ätas 10 dagar profylaktiskt. Nu hoppas vi bara på att ingen infektion dyker upp (inget som tyder på det än iaf), har heller inga sammandragningar och hoppas att det förblir så. Har även börjat få en halv dos fragmin (blodförtunnande sprutor) morgon och kväll istället för bara en gång om dagen för att göra det lättare med bedövningen vid ett akut kejsarsnitt om det skulle behövas.
För det mesta känns det okej att vara här, blev dock väldigt nere efter att ha sneat på en sömntablett jag fick härom natten, inga fler såna tack. Insatt på ssri igen dock eftersom det är en ganska stor psykisk påfrestning att ligga här och inte veta så mkt alls och alla mina strategier för ångesthantering är otillgängliga, kan inte ens ta en promenad om nåt känns jobbigt. Men så får det vara.
Det är verkligen värdefullt att ha en så bra partner vid sin sida också. Han fixar och tar hand om mig medan jag är sängliggande. Känns som vi kommer ännu starkare ur det här, vi tar oss igenom tillsammans.
En fråga hur går det med C’s jobb när ni ligger inne?
Han pluggar och skulle vara ledig hela sommaren med mig så slapp deala med den biten!